Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

John Brovik: Sekunder från en Folkbåtskatastrof

John Brovik ser en glömd handbroms, en lite för brant backe - och en splitter ny Folkbåt i skottlinjen.

Vi rundar Värdshuset och fortsätter längs den långa träbryggan. Rakt fram ligger Långedrags gamla hamn. Vid kajkanten står en rasande grann Folkbåt på en trailer.
Fribordet är skinande vitt. Det är stor flaggning över topp. Vimplarna fladdrar i en bris från sydväst.
Vi är tre i sällskapet, och just tredje mannen skall visa sig helt avgörande för det som händer några minuter senare. Lite längre upp, i spikrak linje från segelbåten, står en silverfärgad, bred bil parkerad. En SUV. Också den ser absolut ny ut.
På Rivöfjorden kappas några fina Folkbåtar tillsammans med Stjärnbåtar, Andungar, Drakar mot fonden av ett blått, stort fartyg på andra sidan älven.


Båten på kajen är nog den vackraste Folkbåt jag sett. Linjespelet, balansen mellan skrov och ruff, rorkultens kurvatur, precisionen i detaljerna. En diskret skylt förklarar att båten är byggd i Danmark, på Bådbyggeri Brandt-Möller, som bygger Folkbåtar av trä i absolut världsklass.
På båtutställningen ”Allt för sjön” i Stockholm såg jag en liknade Folkbåt för en tid sedan från det här varvet. Den var lackad, magnifik. Folk surrade lystet runt båten. Strök med tummen längs relingen och log som i hemligt samförstånd med varandra.
En begagnad Folkbåt kan du ibland få för några tusen. Någon gång kan priset vara noll kronor på Blocket, bara du lovar att ta hand om båten och raskt få bort den från tomten.
Men en ny, dansk Folkbåt i trä från det här varvet? Säkert minst dubbelt så dyr som den nya bilen tjugo meter framför oss.
Folkbåtens historia är lång. Efter några inledande turer blåser skeppsredare Sven Salén igång en avsomnad konstruktionstävling, projektet att skapa en båt för folket. Enkel, billig, robust. Folk behöver ju komma ut på sjön.


Enligt Sjöhistoriska museet flyter sjuttiotvå förslag in till Skandinaviska Seglarförbundet. Det blir inget förstapris, man kan inte bestämma sig. Konstruktören
Tord Sundén kallas in för att mixa ihop de bästa idéerna till en vinnare. 1941 publiceras förslaget och en prototyp blir klar lagom till jul. Sen beställer Salén 61 stycken till ett nypris på 3 200 kronor för en färdig båt. På Arendalsvarvet i Göteborg sjösätts den första Folkbåten 23 april 1942. Nu är vi igång!
Folkbåten blev en succé. Folkbåten seglar på. I somras såg jag sju tyska Folkbåtar som hade lagt sig i en klåva på utsidan av Lyrön. Det var en förtöjning med millimeterpassning mellan skrov och berg. Det var som en lång, vacker pir av trä ut mot Smögholmarna och vi fick göra en liten sväng för att kunna segla förbi.
Tillbaks till Långedrag. Det är nu det händer. När vi står där och njuter vid Folkbåtens förskepp ser vi att bilen i backen inte står still. Omärkligt nästan. Men den rör sig.
Decimeter för decimeter. Snart sluttar ju parkeringen. Snart kommer den blanka bilen få upp farten. Sen kommer den att träffa Folkbåten rakt på och skicka ner allt i vattnet i Långedrags gamla hamn.


Jag står fastfrusen i backen och ser en katastrof ta form och gestalt. Allt kommer bara att hända. Men tredje mannen agerar. Han rusar fram till stenmuren snett till vänster om Folkbåten på trailern. Överst ligger en stor, avlång sten som lossnat lite, som hänger ut över kanten. Han får loss den. Han får grepp om den med bägge armarna och springer framåtböjd upp till bilen.
Han får in stenen, under vänster bakdäck, precis innan bilen får upp farten. Innan den inte går att stoppa. Nu står den still. Men vem har glömt dra åt handbromsen?
En av oss tar sig bort till Värdshuset och kommer tillbaks efter ett tag med en person i otroligt tajt ljusblå kostym med modernt korta byxor som slutar en god bit ovanför skon.
De två översta knapparna på kavajen är knäppta, han är lång och cool.

Men det jag minns mest är skorna. Smala, svarta, hala. Han har helt enkelt fantastiskt hala skor. Han flyter fram över gruset, nonchalant och obesvärad. Det enda jag kan tänka på nu är den där helt osannolika figuren i Klas Östergrens nya roman ”I en skog av sumak”, den elegante nykomlingen som dyker upp i korridoren med skolvärldens halaste skor. Han måste byta skor, säger någon i klassen. Han kommer att slå ihjäl sig. Nu viker den blå kostymen in sig i bilen. En röd knapp tänds. Det var alltså en sådan parkeringsbroms. Elektrisk, lätt att glömma kanske. Strax glider skorna iväg igen, tillbaks mot Värdshuset.
Vi står kvar. Tredje mannen kånkar iväg stenen till muren vid kajkanten. Och aldrig har väl en ny Folkbåt varit närmare att hamna på botten i Långedrags gamla hamn. Med en skinande blank bil på fördäcket.


Hur hade det sett ut? Lika märkligt ut som en helikopter som landar på taket på en polisbil. Vi kom i kurvan vid Boxviks Kile, några kilometer från Hälleviksstrand på Orust.
Sjöräddningens stora räddningshelikopter dånade plötsligt ner från skyn.
Rotorbladet virvlade upp en storm av grus. Ljudvågen var enorm. Sedan satte helikoptern hjulet på polisbilens tak. Så såg det ut. Men projektionen ljög. Det var ju en landning med millimeterpassning mellan bil och helikopter. Precis som tyskarnas förtöjning, i klåvan på Lyrön mellan skrov och berg.

Text: John Brovik

Bilder: Britt-Marie Brovik
 

Mest läst