Johan är Bokmässans flitigaste besökare

Johan Wopenka är en bokslukare och boksamlare av stora mått. I hans och hustrun Bibbis stora lägenhet är väggarna klädda med bokhyllor från golv till tak. Ett av rummen är vikt åt enbart deckare.

– Jag vet inte hur många böcker vi köpt på oss under åren, men vi har definitivt över 10 000, säger Johan och sveper med armen runt i deckarbiblioteket.

– Ända har vi rensat och skänkt bort mycket de senaste åren så att böckerna inte skulle växa oss över huvudet.

Rensningen kan också ses som en förberedelse inför en eventuellt kommande flytt till något mindre, nu när döttrarna sedan länge flyttat hemifrån. Frågan verkar dock inte vara färdigprocessad hos makarna Wopenka. Johan är den som håller emot mest.

– Men det får nog bli så, lägenheten är för stor och för dyr, och dessutom ska ju den kommande Västlänken dras fram just här, säger han.

Skånska dialekten finns kvar

Om sitt läsande säger Johan:

– Det började när jag var liten grabb, säger han på sin skånska som inte suddats ut under över fyrtio år i Göteborg.

Första boken han köpte för egna pengar var Winnetou, apachernas hövding skriven av den tyske författaren Karl May. Ett författarskap hans österrikiske pappa Edwin introducerat genom flitig högläsning.

Johan är, trots att han är född i Sverige och har levt här hela livet, österrikisk medborgare.

– Jag har det på fädernet och har inte bemödat mig om att ansöka om svenskt medborgarskap. Och en fördel med att vara österrikare var att jag slapp lumpen, säger han och skrattar.

– Jag kan också stoltsera med att vara den enda utländska ledamoten i Svenska Deckarakademin.

Johan tar död på en myt

Johans intresse för indianböcker övergick snart till kriminallitteraturen. Som journalist har han ägnat mycket tid åt att skriva om denna genre i både svenska och utländska tidningar och tidskrifter.

Johan har också stort intresse för annan litteratur, både gammal och ny.

¬– Det finns en förutfattad mening om att vi som läser deckare enbart läser just deckare, men så är det inte, säger Johan som är en snabbläsare.

– Men Bibbi läser snabbare.

Nu sedan Johan och Bibbi gått i pension fortsätter de båda att medverka som skribenter i kriminallitteraturdelen av det digitala författarlexikonet Alex. De är också aktiva på alla möjliga vis i Svenska Deckarakademin, där Bibbi sedan våren 2016 är preses, dvs ordförande.

Utöver böcker samlar Johan också på musik.

– Jag har över 2 000 LP-skivor. Mina favoriter är Rolling Stones och Bob Dylan, som jag väl har det mesta av.

I bokhyllorna ryms också många tecknade seriealbum, favoriter är Tintin, Asterix och Lucky Luke.

– Jag tycker om att varva med det lättlästa.

"Underskattad del av bokutgivningen"

Dit hör också kiosklitteratur som han intresserat sig för länge.

– Det är en ofta underskattad del av bokutgivningen, men det finns en hel del klassiska författare som börjat med att skriva för kioskerna.

Trots stort intresse för kriminalberättelser är Johan fullkomligt ointresserad av dito genre på film och tv.

– Vanligtvis är filmerna mycket sämre än böckerna. Fast en serie de senaste åren som jag gillat är Sherlock som utspelar sig på 2000-talet och är en modern version av Sherlock Holmes.

Johan har (inte ännu) skrivit någon egen deckare, däremot ett antal kriminalnoveller till olika samlingar.

– Jag har inga direkta planer på att skriva någon deckare, men jag har lekt med tanken.

Handböcker om kriminallitteratur

Han har dock ensam eller tillsammans med andra gett ut flera handböcker om kriminallitteratur, bland andra På smekmånad med gröna skräcken, Stora mordboken och 221 bra deckare du bör läsa innan du mördas (talet 221 anspelar på världslitteraturens mest kända adress, 221B Baker Street i London där Sherlock Holmes bodde).

Under många år var Johan också en av två redaktionschefer för tidningen Jury, en tidskrift för deckarvänner, vars sista nummer gavs ut 2008.

Som genre säger Johan att deckaren är utmärkt för att beskriva samhällsproblem, vilket gör det intressant både för författare och läsare.

Årets bokmässa kan bli den första när han inte går dit samtliga dagar.

– Det känns inte lika angeläget längre. Jag ska leda ett miniseminarium om trender i 2018 års deckarutgivning. Resten av tiden ska jag leta nyutgivna deckare för Svenska Deckarakademins deckarkatalog. Många ger ju numera ut sina böcker på eget förlag, säger Johan som numera får agera detektiv för att hitta det nya.

Dramatik på mässgolvet...

Bland många minnen från gångna bokmässor är det ett som sticker ut. Det var den 18 augusti 1988 när yngsta dottern Ellen var på gång att födas.

Efter några timmar på mässgolvet åkte hustru Bibbi hem då hon kände att något var på gång. Johan, som jobbade för GT och hade bokat in en rad intervjuer, stannade kvar med en personsökare i fickan.

– Efter ett tag upptäckte jag att Bibbi sökt mig flera gånger och fick väldigt bråttom att lämna över uppdragen till en kollega. Jag kom iväg hem och vi åkte till förlossningen på Sahlgrenska, och allt gick bra. Klockan 15.35 föddes vår lilla dotter.

Lisbeth Hedberg

namn@gp.se