Eva Ohlsson har utvecklat metoden "Bygga broar", vars syfte är att stärka barns rättigheter, främja integration och förebygga hedersrelaterat våld och förtryck.
– Vårt samhälle står inför stora utmaningar som vi inte ska blunda för. Starka krafter vill dra in barn och ungdomar i utanförskap och kriminella gäng. Därför behöver vi mobilisera den stora majoritet kloka människor som ser möjligheter i stället för problem, säger hon.
"Bygga broar" vänder sig främst till anställda i förskola och skola upp till årskurs tre. Metoden går i korthet ut på att stärka personalens värdegrund, förhållningssätt och kompetens ur ett integrationsperspektiv.
– Genom att skapa goda, tillitsfulla relationer till föräldrarna på ett tidigt stadium, vågar pedagogerna också lyfta värdegrundsfrågor; alltifrån barnaga till syn på familjebildning.
Ända sen skolstarten i Malmö har Eva stått på de utsattas sida.
– Jag var en duktig elev, men ifrågasatte undervisningen. Mor fick backa in på alla utvecklingssamtal för det fanns väldigt mycket att säga om mig. Jag engagerade mig starkt för utsatta klasskamrater och hamnade ofta i slagsmål.
Eva beskriver sig som en "pojkflicka" som spelade fotboll med killarna och hamnade lite utanför tjejgänget. Samtidigt kunde hon komma till skolan i långklänning.
– Jag gick min egen väg och fick betala ett pris för det, säger hon. Jag var ofta ensam.
Efter att ha utbildat sig till fartygstelegrafist, omskolade hon sig till journalist med inriktning på radio. Hon fick jobb i Varberg, bildade familj och engagerade sig ideellt i kvinnojouren i Kungsbacka. Under en föreläsning hörde hon forskaren Katarina Weinehall tala om våldsutsatta barn och deras överlevnadsstrategier och kunde se kopplingar till sin egen bakgrund.
– Det var som att kliva in i mitt eget vardagsrum. Plötsligt såg jag vilka strategier jag utvecklat och bestämde mig för att försöka synliggöra utsatta barns situation.
Redan efter ett halvår blev Eva ordförande i kvinnojouren, trots att hon inte hade någon formell utbildning.
– Mina erfarenheter gjorde att jag upplevdes som kompetent, säger hon.
1999 startade hon ungdomsprojektet "Skruv" (Sveriges kvinnojourers riksförbunds ungdomsverksamhet). Under fem års tid träffade hon 6 000 unga i Halland och samtalade om våld mellan ungdomar, gatuvåld och våld i nära relationer. Hon utbildade också pedagoger om barns utsatthet och fick god kontakt med elevhälsan, polisen och socialtjänsten.
2005 var Eva inbjuden som moderator för en teaterföreställning som handlade om hedersrelaterat våld. Okunnig som hon var, plöjde hon såväl forskningsrapporter som skönlitteratur för att bilda sig i ämnet.
– Och det var som att dra upp en rullgardin. Många av dem jag mött levde i en hedersrelaterad kontext och jag hade inte förstått det, säger hon och tillägger att om man inte förstår kan man inte ställa rätt frågor.
Eva startade då ett projekt för att undersöka livssituationen för barn och ungdomar, vars föräldrar hade utländsk bakgrund med andra värderingar än de "typiskt" svenska.
– Men en vecka efter att projektet startat, blev jag inblandad i ett hedersmord. Maria, som var gift med en man från Mellanöstern, ville skilja sig. Jag hade träffat Maria dagligen under ett par månaders tid och vid vårt sista möte sa hon att "när allt det här är över, vill jag föreläsa om hedersrelaterat våld med dig".
Samma dag mördades Maria av sin man. Några timmar senare träffade Eva döttrarna på polisstationen och en av dem sa att "vår mamma har gett sitt liv för att vi ska få vår frihet".
– Då lovade jag Maria att jag skulle viga mitt liv åt att detta aldrig ska få hända igen. Hon fick inte de insatser hon behövde, eftersom kvinnojouren, polisen och socialtjänsten inte talade samma språk. Om vi hade gjort det, kanske vi hade kunnat agera på ett annat sätt och Maria hade levt i dag.
Eva jobbade sedan intensivt med hedersrelaterade frågor i flera år. Hon fick en allt djupare förståelse för hur många unga lever och stor kunskap om hur kriminella nätverk fungerar.
– Men 2010 hade jag nått vägs ände. Jag blev utsatt för allvarliga hot och slutade reagera på sånt jag borde reagera på, säger hon.
Hon insåg att hon måste arbeta ännu mer förebyggande och började snegla på förskolans verksamhet. Med stöd från kvinnojouren och länsstyrelsen i Halland växte så "Bygga broar" fram med Eva som projektledare. Metoden är efterfrågad och används nu i Halmstad, Lund, Hörby och på Västra Hisingen. Att den fungerar bra vet Eva och ger ett exempel:
– En pappa sa att hans barn inte fick vara med på luciafirandet. Men efter att pedagogen talat med honom ändrade han sig. Och inte bara det; barnen hade med sig kläder och pappan filmade hela firandet!
Eva är både glad och överraskad över inbjudan till Kungens Sverigemiddag.
– Att uppmärksammas så här betyder otroligt mycket för mig. Allt slit blir synliggjort. Jag ser fram emot en trevlig kväll och ska titta på alla klänningar. Och så blir det ett bra tillfälle att sprida kunskap och bygga broar, säger hon.
Fotnot: Maria heter egentligen något annat.
Fakta: Eva Ohlsson
Ålder: 54
Bor: Varberg
Yrke: Projektledare för "Bygga Broar".
Intressen: Träning och läsning.
Aktuell: Som gäst på Kungens Sverigemiddag i kväll.
