En av tre kvinnor kan inte jogga, hoppa eller hosta utan att kissa på sig. Vården uppmanar att göra knipövningar, men många tycker inte det hjälper. Och nu får de vetenskapligt stöd.
En forskargrupp har studerat flera tusen vetenskapliga artiklar om olika behandlingar av urin- och avföringsinkontinens hos vuxna i olika länder, publicerade under en tioårsperiod.
Översikten visar att de flesta behandlingar ger skrala resultat.
Allra sämst var behandlingar med bulkmedel, där fyllnadsmedel injiceras i skadad vävnad runt urinröret så att det ska hålla tätt. Här var andelen lyckade resultat bara 37 procent.
Näst sämst var läkemedelsbehandling, med 49 procent. Bäckenbottenträning (knipövningar) gav 53 procent lyckade resultat. Betydligt bättre gick det för de som valde operation – här var 82 procent lyckade.
En av de ansvariga för kartläggningen är Ian Milsom, professor i gynekologi och obstetrik vid Sahlgrenska akademin och ansvarig för Gothenburg Continence Research Center, GCRC.
– Tyvärr botar man egentligen inte särskilt många. Om man bortser från kirurgin är det inga lyckade resultat. Och i framtiden blir problemen bara större eftersom andelen äldre i befolkningen kommer att öka.
– Det här är ett stort mänskligt problem som vi behöver ägna mer kraft åt forskningsmässigt, inte bara i Sverige utan i hela världen. 500 miljoner människor på jorden lider av inkontinens och vi behöver bättre behandlingsmetoder, säger Ian Milsom.
Han reagerar särskilt på att inte ens varannan patient blir hjälpt av läkemedel, som främst ges för att lugna en överaktiv blåsa.
– Med tanke på alla de miljarder i världen som används till dessa läkemedel ser resultaten inte alls bra ut. Det beror bland annat på att en stor andel inte fullföljer på grund av biverkningar. Desto roligare är det med operationerna, som blivit allt enklare att utföra och som ger bra resultat även på lång sikt.
Operation används framför allt vid ansträngningsläckage, och långtidsuppföljningar visar att de goda resultaten är bestående, berättar Ian Milsom. Den vanligaste operationen är en så kallad TVT-operation, där ett band förs runt urinröret som stöd. Operationen beskrivs som enkel att utföra, även på äldre patienter. Den kräver inte narkos och patienten kan åka hem samma dag.
Men en del drabbas av biverkningar. I en granskning av anmälningar till Personskaderegleringen i Läkartidningen beskrivs skadorna som ”få men potentiellt svåra”. De vanligaste komplikationerna är att blåsan perforerats, urinvägsproblem och blödningar. De flesta problem har kunnat åtgärdas och patienten har blivit besvärsfri. Sammanfattningsvis konstateras att komplikationsfrekvensen är låg om metodiken följs korrekt.
– Operation är ett ingrepp som alltid innebär vissa risker. Men skador är ovanliga och drabbar endast några enstaka procent. De flesta blir botade och har inga negativa följder av operationen. Jag ser den som ett stort plus, säger Ian Milsom.
Om du lider av inkontinens, sök hjälp! är hans råd.
– Alla kvinnokliniker behandlar inkontinens. I vissa fall krävs remiss.
1990 gjordes cirka 1 000 operationer, i dag mellan 5 000-10 000, berättar han.
Uppemot en tiodubbling, med andra ord. Vad ligger bakom ökningen?
– Inkontinens har varit tabubelagt. Våra mammor led i all tysthet. I dag pratar kvinnor mer om detta och har en större benägenhet att söka. Man ska inte acceptera inkontinens. Det finns hjälp att få. De som blivit hjälpta är oerhört glada och tacksamma, de har fått ett helt annat liv.
Inkontinens påverkar både välbefinnande och livskvalitet och leder ibland till isolering från både arbetsliv, sociala och sexuella aktiviteter. Äldre och neurologiskt sjuka drabbas särskilt hårt, berättar han.
När en patient uppsöker Ian Milsom med ansträngningsinkontinens är första rådet att börja med knipövningar, om man inte gjort detta tidigare.
– Sannolikheten att det ska hjälpa är inte så stor, visar studien, men skulle det fungera slipper man operation. Utgångspunkten är att försöka behandla med den enklaste metoden först. Om inte annat kan det vara bra att prova medan man ändå väntar på operation.
Den vanligaste typen av inkontinens är ansträngningsinkontinens efter förlossning. Förlossningar är en av de allra viktigaste orsakerna till bäckenbottenskador, berättar Ian Milsom.
– Det finns en rad bakomliggande orsaker, som exempelvis ett stort barn i kombination med en kortvuxen kvinna, ärftliga faktorer vad gäller bindväv och så vidare. Om man får barn senare i livet ökar också risken för inkontinens, liksom övervikt.
Enligt en amerikansk studie minskade besvären hos överviktiga kvinnor med urininkontinens om de gick ned i vikt. Det blev en kraftig minskning av antalet fall av inkontinens i samband med fysisk ansträngning.
Däremotfinns inget belägg för att östrogenbehandling botar inkontinens, påpekar han.
– Det kan tvärtom göra situationen sämre.
Inkontinens
- På Sahlgrenska akademin finns Sveriges första forskningscentrum för inkontinens, Gothenburg Continence Research Center, GCRC. Dess mål är att skapa nya sätt att förebygga och hantera inkontinens, förbättra vården och öka livskvaliteten.
- Över en halv miljon personer i Sverige lider av urininkontinens. Var tredje kvinna har upplevt urinläckage, ofta på grund av förlossningsskador.
- Män drabbas med åldern, ofta på grund av prostatabesvär eller operation, övervikt eller ärftliga faktorer.
- På äldreboenden lider 80 procent av inkontinens. Antalet kommer att öka i takt med att vi blir äldre och mer överviktiga.
- Ansträngningsinkontinens: Svårt att hålla tätt vid ansträngning. Vanligaste typen av inkontinens hos kvinnor.
- Trängningsinkontinens: Kissar ofta, hinner inte till toaletten.
