Tänk om du är allvarligt sjuk

Är du ofta orolig över din hälsa och misstänker att du har en allvarlig sjukdom som ännu inte har upptäckts? Då kan du lida av hälsoångest. Med det finns hjälp.

ANNONS
|

Hälsoångest innebär en överdriven oro för att få en allvarlig sjukdom, till exempel hjärtsjukdom, cancer eller neurologiska sjukdomar. Den kan yttra sig i att de drabbade tror att kroppsliga besvär – som domningar, huvudvärk och muskelryckningar – beror på en livshotande sjukdom. Personer med hälsoångest googlar ofta på symtom, läser om sjukdomar och letar efter sjukdomstecken, till exempel efter knölar och hudförändringar. Vissa undviker alla vårdkontakter och tar inte till sig information om olika sjukdomar. Andra söker ofta läkare, men litar inte alltid på resultat som säger att de är fullt friska. Studier har visat att 20 procent av dem som söker vård lider av hälsoångest. Får man inte hjälp att hantera detta tillstånd riskerar det att bli kroniskt och kan sänka hela ens livskvalitet. Hälsoångesten kan debutera när som helst men det är inte ovanligt att man drabbas efter att man själv har varit sjuk eller gått igenom ett trauma, till exempel en närståendes död. Symtomen är ofta diffusa men konsekvenserna för den enskilde högst påtagliga. Man kan få svårt att sova, bli nedstämd och orolig, få koncentrationssvårigheter och ha svårt att fokusera på arbete och relationer. I en bok med den talande titeln Tänk om jag är sjuk undviker författarna ordet hypokondri eftersom de anser att det tenderar att förringa och förlöjliga den drabbades upplevelse. För en person med hälsoångest är symtomen och upplevelserna sanna och innebär ett stort lidande. Tänk om jag är sjuk är en självhjälpsbok som bygger på kognitiv beteendeterapi vilken i vetenskapliga studier har visat sig effektiv för att minska hälsoångest. Programmet sträcker sig över tolv veckor och innefattar fallbeskrivningar, formulär och praktiska övningar. Syftet är inte i första hand att minska ångesten genom att kontrollera den. Det handlar snarare om att inte anpassa livet efter tankarna och symtomen på sjukdom, att inte ständigt gå till läkaren, kontrollera kroppen eller läsa allt om sjukdomar. I stället för bevakande uppmärksamhet som triggar rädsla och oro uppmanas läsaren att träna på betraktande uppmärksamhet mot det man är rädd för. Med envishet och uthållighet kan de drabbade, enligt författarna, bryta den onda spiralen mellan undvikandebeteenden, symtom och ångest. De lär sig att fokusera på det som gör livet värdefullt i stället för att försöka bli av med det som är dåligt. Både Anders och Hanna, som du kan läsa om här under,tycker att klimatet har blivit mycket öppnare bara de senaste åren, att det i dag är helt okej att prata om psykiska tillstånd som tidigare var tabu. Men öppenheten har sina begränsningar, de vill trots allt inte gärna skylta offentligt med namn och bild i samband med hälsoångesten.

ANNONS

Anders och Hanna

Hjärtinfarkt, malignt melanom, hjärntumör – rädslan för sjukdom har i perioder präglat både Anders och Hannas liv. Här möts de i ett samtal om hälsoångest och hur de lärt sig hantera den. Hanna: Kring jul för fem år fick jag så fruktansvärt ont mellan skulderbladen, sedan spred det sig fram mot bröstbenet. Jag kastade mig förstås ut på nätet. Kanske var det en liten tumör som tryckte på framsidan, eller något med ryggen. De flesta av mina symtom brukar mynna ut i det stora C, cancer alltså.Hur började det för dig? Anders: Redan i slutet av 90-talet när jag hade en ny chefsbefattning med en del svåra personalärenden, och så en skilsmässa på det. Jag började få ont kring bröstet och min läkare gjorde ett antal undersökningar. Han hittade en magmunsinfektion, men också högt blodtryck och hjärtarytmi. Då spred sig oron. Hanna: Precis. Jag hade ett födelsemärke som började klia, i min värld var det hudcancer direkt. Sedan har jag haft ändtarmscancer och ryggcancer och ett tag sköt det små pilar av smärta upp i huvudet. Anders: Och jag har haft ett antal mer eller mindre akuta ”hjärtinfarkter”. Den panikkänslan går nästan att ta på. Fyra gånger har jag åkt till akuten utan att de har hittat mer än hjärtklappning. Det blir ett latent tillstånd av oro, rädsla och ångest. Hanna: Jag har åkt ambulans till akuten för hjärtat ett par gånger. De hittade lite dubbelslag, men inget allvarligt. Då kunde jag hålla mig lugn i långa perioder. Anders: För mig var det tvärtom. Jag litade inte ett skvatt på läkarna. Det svåra är att de här tankarna aldrig riktigt lämnar en. Man blir rädd för att tappa kontrollen. Jag trodde verkligen att jag höll på att bli knäpp. Hanna: Ja, det har en förmåga att ockupera hela ens liv. Och man blir ju påmind överallt. Av alla löpsedlar och klickmonster på nätet. Men när en läkare på vårdcentralen tipsade mig om yoga och avslappningsteknik tog jag det till mig fullt ut… Anders: …medan jag tänkte att bara för att läkarna inte kan sitt jobb ska väl inte jag behöva hålla på med avslappning. Efter några år hade jag ändå fått vissa insikter och hittade en KBT-terapeut som passade mig. Först gången frågade hon ”varför är du rädd för att dö?”. Det blev en vändpunkt. Hanna: Jag minns ett år när jag var övertygad om att jag snart skulle dö, att det var sista sommaren. Hur otroligt vemodig jag blev av att planera för barnen och för min begravning. Anders: Jag tror att ett av mina grundproblem är att jag fick lära mig i barndomen att sjukdom är lika med svaghet. Om andra blir sjuka är det helt okej, men inte jag. Hanna: Det var nog lite samma sak för mig, men i dag vet jag att ångesten ebbar ut efter ett tag och inte eskalerar. Och att jag ska göra vanliga saker, som ta en promenad eller koka en kopp te. Törs man bli insiktsfull och inte känna skam behöver man inte bli ett offer. Anders: Det är stor skillnad för mig också. Förr var ett läkarbesök på liv och död, men i dag har jag tillit och erfarenhet och vet att jag kan hantera rädslan.

ANNONS

Fotnot: Hanna och Anders är fingerade namn

Fakta: Hälsoångest

  1. Hälsoångest är en stark och ihållande oro för att själv ha eller drabbas av allvarlig sjukdom som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, neurologiska sjukdomar som ALS eller andra allvarliga tillstånd. Oron är överdriven jämfört med den verkliga sjukdomsrisken.
  2. Ofta tolkar man egna kroppsliga reaktioner som tecken på allvarlig sjukdom. Plötsliga avvikelser i kroppen, till exempel i form av diffus smärta eller små muskelryckningar, kan vara skrämmande. Även om man vet med sig att man ofta är överdrivet orolig för svåra sjukdomar kan det kännas svårt att "släppa tanken".
  3. Mellan 1 och 5 procent av befolkningen antas lida av svår hälsoångest.

Källor: Vårdguiden, internetpsykiatri.se och boken ”Tänk om jag är sjuk! – Fri från hälsoångest med kognitiv beteendeterapi” som utkom förra året. Författare är Erik Hedman, Johanna Linde, Peter Leiler, Erik Andersson, Erland Axelsson och Brjánn Ljótsson.

ANNONS