Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3

Ständigt på väg mot högre höjder

Klättring är en motionsform som växer så det knakar. Men bara en bråkdel av alla som klättrar gör det utomhus. Puls tog på sig klätterskorna och åkte till Mölndal för att se vad de andra har missat.

Jag har varit nervös hela dagen. Någonstans därinne finns ju en ganska påtaglig höjdskräck. Samtidigt är det få saker som är så givande som att testa sina gränser och genomföra saker som man inte är bekväm med. Och när jag väl kommer fram till den 30 meter höga klippan i Eklanda ser det faktiskt inte så himla farligt ut. 

Här möter jag Stella Plantin och Björn Strömberg, två rutinerade och extremt skickliga klättrare som båda har landslagsmeriter i bagaget. Båda två är engagerade i Västkustens Sportklätterklubb men jobbar också på Klätterlabbet, som är en av Göteborgs tre stora klätteranläggningar. Dit kommer varje vecka mängder av människor för att klättra.
– Jag upplever att klättring har blivit lite av en folksport. Det är något som alla håller på med nu. Det är fullt på alla klättergym, och det är kö till alla klätterskolor, säger Björn Strömberg, och fortsätter:
– Jag tror att många uppskattar att klättring är en så pass rolig träningsform. Man kan klättra i tre–fyra timmar utan att tänka på att man tränar. Dessutom kan alla klättra tillsammans, jag kan gå och klättra med min mamma och vi kan båda ändå hitta en klättring som är lagom utmanande.

Bild: Nicklas Elmrin

De allra flesta klättrare håller sig dock inomhus. Där behöver man aldrig bry sig om väder och det finns färdiga klätterleder på alla tänkbara nivåer. 
– Klättrar man inomhus kan det vara riktigt mycket folk, men många gånger när man kommer till en klippa kan man vara helt ensam. Och det är lite synd, för vi har helt fantastiska klippor i Västsverige. Det är förmodligen ett av Sveriges bästa områden för klättring, eftersom vi har en så stor variation av klippor här, säger Björn, och fortsätter:
– Dock märker man att intresset är väldigt stort. Vi har haft nybörjarkurser utomhus, och det brukar bli fullt direkt. Senast var vi 16 personer vid den här klippan, det var jättekul.

I Göteborgsområdet finns 100-tals klippor att klättra på, och många av dem finns samlade i så väl en fysisk klätterguide som på internet. Däremot bör man inte ge sig ut och klippklättra om man inte har koll på vad man gör. De olika klätterklubbarna i Göteborg håller olika typer av kurser, som är en direkt förutsättning för att man ska kunna klättra säkert. 
Det finns olika typer av klättring, där bouldering är den som kräver minst förberedelser. Inom bouldering klättrar man på låga vägar utan linor, och har i stället en madrass på marken som tar emot vid ett eventuellt fall. Dessutom finns även traditionell klättring, sportklättring och topprepsklättring. Inom traditionell klättring placerar klättraren själv säkringar längs väggen under tiden klättringen pågår. Något smidigare är det som kallas sportklättring, då det finns förborrade säkringar i väggen, där klättraren kan haka i sin lina på vägen upp. Enklast är dock det som jag ska testa den här dagen, så kallad topprepsklättring. Vid topprepsklättring fästs repet vid klippans topp. I ena änden av repet sitter sedan klättraren, och i den andra änden står en annan klättrare och sträcker repet. Det hela är en mycket nybörjarvänlig form av klättring, eftersom eventuella fall blir minimala. 
– Att kunna knyta topprep är en väldigt bra grej, säger Björn Strömberg. Om man har gått kurs och bara vet hur man ska göra kan man då klättra i princip var som helst. Du kanske är i sommarstugan till exempel, och hittar en klippa som ser bra ut. Då kan du gå runt den och knyta ett rep vid toppen och bara köra. Det är ett kul sätt att utforska sin omgivning.

Bild: Nicklas Elmrin

Allra vanligast är det dock att man klippklättrar vid en vägg som anpassats för ändamålet. Klippan som vi befinner oss vid just nu har Björn och Stella lagt ansenliga timmar på att preparera, genom att putsa bort lösa stenar och borra fast säkringar. Och när de lagt så mycket tid på att fixa klippan vore det ju en skam om jag inte testade den. De kopplar fast mig i repet och sedan är det bara jag och berget. Till en början är det ganska enkelt, men när jag är några meter upp och för första gången tittar ner kommer genast höjdskräcken. 
– Man är mer exponerad ute, och min erfarenhet är att fler blir rädda utomhus, förklarar Björn. Bergen kan kännas hårda och läskiga, så det är inte konstigt. Men den här klippan är på en sådan nivå att det inte kommer vara din fysik som sätter gränsen. Är det någonstans det tar stopp så är det i huvudet.

Eftersom jag inte har några planer på att misslyckas finns det bara en sak att göra: fortsätta uppåt. Och låta bli att titta ner. Sakta men säkert tar jag mig uppåt, steg för steg. Jag får lära mig att jobba så mycket jag kan med benen: en fot upp, ställ tyngden på den. Upp med nästa fot, flytta tyngden dit. Det är helt enkelt mycket mer effektivt än att jobba mycket med armarna. 
Jag får in ett fint flyt och är mycket noga med att inte titta ner. Nu ser jag toppen, men lagom tills jag börjar känna att det här inte var någon match hittar jag plötsligt ingenstans att sätta fötterna. Krampaktigt kramar jag mig mot berget och undrar vad nästa steg ska bli.
– Om man jämför klättring utomhus och inomhus, så finns det ofta mer strategiskt placerade grepp inomhus, säger Björn. Utomhus kan man ju bara klättra på de förutsättningar som berget ger. Och ofta kan fotstegen vara lite sämre än de är inomhus. Ibland kan man få leta en stund innan man hittar ett bra steg, men till slut brukar det lösa sig.

Jag tar några djupa andetag och sträcker mig efter en skreva längre upp. Jag får ett bra grepp och lyckas få upp foten till en större spricka i berget. Härifrån vräker jag mig sedan över kanten. Det bultar i armarna och adrenalinet sprutar när jag till slut kan sätta mig på toppen av klippan. 
Ännu större blir kicken när jag tar mig mod att titta ner och ser hur hög klippan som jag just klättrade upp för faktiskt är.
Jag pustar ut, till lycka delar lycklig och utmattad, och inser att jag nu har ännu en träningsform som jag måste försöka få in i kalendern.

Fakta: Klättring

  • Det finns flera olika klätterklubbar i Göteborg, som erbjuder olika kurser inom utomhusklättring. Här finns bland annat Göteborgs Klätterklubb, Kvibergs Klätterklubb och Västkustens sportklätterklubb. 
  • Vill man i stället ägna sig åt inomhusklättring kan man besöka Klätterlabbet i Johanneberg, Klätterfabriken i Gårda eller Klätterdomen i Kviberg.
Mest läst