Hanna Graf, 42, tar bussen från hemmet i Mölnlycke till jobbet som översättare i centrala Göteborg. Hon läser inte, lyssnar inte på musik eller pysslar med mobilen. – Jag sitter bara och tittar ut genom fönstret och låter intrycken passera. Ibland blir det fortfarande för mycket runt omkring mig och jag måste tacka nej till sociala aktiviteter för att hjärnan inte orkar, men i dag vet jag hur jag ska hantera det, säger hon.
Hanna Graf, 42, tar bussen från hemmet i Mölnlycke till jobbet som översättare i centrala Göteborg. Hon läser inte, lyssnar inte på musik eller pysslar med mobilen. – Jag sitter bara och tittar ut genom fönstret och låter intrycken passera. Ibland blir det fortfarande för mycket runt omkring mig och jag måste tacka nej till sociala aktiviteter för att hjärnan inte orkar, men i dag vet jag hur jag ska hantera det, säger hon. Bild: NICKLAS ELMRIN

Sex år sen Hanna blev sjuk av stress

Det är inte mig det är fel på. I dag, efter snart sex år, tror Hanna Graf på de orden. Hon är inte en sämre människa för att hon inte klarade kraven på jobbet. Och hon tänker inte längre på stressjukdomen som ett misslyckande.

ANNONS
|

Internationella kvinnodagen, den 8 mars 2012.

– Det var den dagen jag släckte ner datorn och slutligen accepterade läget. Då visste jag att jag inte skulle komma tillbaka. I alla fall inte till samma projekt, säger Hanna Graf.

I vår har det gått sex år sedan hon drabbades av utmattningssyndrom. Uttrycket ”gå in i väggen” gillar hon inte.

– Man går inte, utan springer i 190 kilometer i timmen. Och man ser ingen vägg. Det finns inget stopp, utan något splittras i tusen bitar och man har ingen aning om hur de ska sättas ihop igen.

Jobbade som systemutvecklare

Ändå hade Hanna Graf haft ett sådant flyt just då. Några år tidigare hade hon börjat som systemutvecklare på Volvo IT. Stundtals var situationen visserligen lite rörig, med omorganisationer och flera parallella projekt, men 2011 började Hanna arbeta med användbarhet för Iphone-appar. Ett nytt och hett område på den tiden.

ANNONS

– Jag kände att ingen annan på arbetsplatsen kunde detta och jag var redo att ta ansvar, berättar Hanna Graf.

Det tråkiga var bara att hon så ofta var sjuk – fast inte hemma från jobbet förstås. Förkylningar som inte gav med sig. Bihåle- och lunginflammation. Hanna flaggade för linjechefen att hon nog hade för mycket omkring sig men han svarade att tyvärr, vi måste leverera.

– Nu hör jag hur cyniskt det låter. Det var något slags systemfel. I den vevan försämrades också mitt psykiska mående med ångest och depression. Min man såg hur det var fatt, men jag tyckte att det här går så bra och är så roligt…

Under den värsta tiden kunde Hanna Graf inte gå mer än en kvart utan att bli totalt utmattad – ”kroppen var körd i botten”. Nuförtiden blir det ofta timslånga promenader.
Under den värsta tiden kunde Hanna Graf inte gå mer än en kvart utan att bli totalt utmattad – ”kroppen var körd i botten”. Nuförtiden blir det ofta timslånga promenader. Bild: NICKLAS ELMRIN

Det fungerade inte i längden. När en psykolog besökte arbetsplatsen och pratade om stress och utbrändhet kände Hanna igen symptomen. Hjärtklappning, tappade ord, en trötthet som inte kunde sovas bort, ljudkänslighet. Hanna gick till en företagsläkare som sjukskrev henne.

Den första tiden låg hon mest hemma och grät. Läkaren hade rekommenderat motion men efter en kvarts promenad var hon alldeles slut.

– Kroppen var körd i botten och jag anklagade mig själv för att jag inte orkade. Jag som tidigare hade haft total koll kände mig helt värdelös. Jag klarade ju inte ens att ha ett jobb som alla andra, säger hon.

ANNONS

I barns ögon är det enkelt

Månaderna gick, blev till ett par år. Hanna minns fortfarande var hon befann sig när chefen ringde och berättade om neddragningar på Volvo och erbjudande om frivilligt avgångspaket.

– Jag och min son gick genom skogen på väg hem från dagis. Efter samtalet frågade han ”mamma, var det från jobbet, det som du blev så sjuk av. Då kan du ju inte gå tillbaka dit”. I barns ögon är det så enkelt, säger Hanna Graf.

Enkelt – men ändå svårt. Vem var hon utan sin arbetsidentitet? Hur skulle det gå med ekonomin? Vad skulle hon göra i stället?

Vägen tillbaka gick bland annat genom terapi, en stöttande familj, rockmusik, talböcker och arbetsträning på ett bibliotek.

– Jag hade kvar jobbtänket och var övertygad om att jag inte hade något att komma med, men ganska snart kände jag mig hemma där. Bara att sitta och fika var stort. Jag tror att det var viktigt för mig att bryta helt, säger hon.

”Be different”, står det på Hannas t-shirt. Några ugglor sitter på en tråd. En har en avvikande färg och hänger uppochner.

Bytte jobb

Hanna Graf återvände aldrig till programmeringen utan arbetar i dag som anställd översättare. Hon accepterar att hon har en sårbarhet som hon måste ta hänsyn till. Hon kan inte ha samma arbetstempo som tidigare, resor måste ransoneras och sociala aktiviteter tar på krafterna.

ANNONS

– Det fanns orsaker till utmattningen, men det var inte mig det var fel på. Jag tänker inte längre på den här tiden som ett misslyckande och jag vet att det finns något som är jag, även om jag inte gör något. Det är en jättestor skillnad mot att bedömas utifrån prestation. Den insikten skulle jag inte vilja vara utan, men den hade gärna fått komma på något annat sätt, säger hon.

LÄS OCKSÅ:

TIDIGARE: AVSNITT: Var fjärde blir sjuk av stress

TIDIGARE AVSNITT: Christinas stress godkändes som arbetsskada

Fem sätt att hjälpa dig själv

1. Håll hårt på veckovilan.

2. Undvik övertid.

3. Meditera.

4. Kasta väckarklockan och sov så länge som kroppen begär. Sömnbrist kan förvärra övriga symptom.

5. Vid envis sömnstörning – gå i sömnskola på nätet.

Källa: Marie Åsberg, psykiatriker och professor emeritus på Karolinska institutet som 1998 myntade begreppet utmattningsdepression och senare begreppet utmattningssyndrom 2003.

ANNONS