Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Under SM-veckan 2016 gör Louise Löfgren sin 20:e SM-start i islandshästridning.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Louise satsar på islandshäst-SM

Efter flera kvaltävlingar stod det klart att Louise Löfgren tagit sig till ännu ett SM. Hennes tjugonde. Med sig har hon hästarna Dagfari och Lilja och målet är att ta med ett guld hem till gården i Lindome.

Först kommer hunden Elsa farande som en pil genom hagen. Den svart-vita glädjespridaren hälsar ivrigt innan hon springer iväg igen. Bakom Elsa går Louise Löfgren i svarta ridbyxor, svart linne och stora smycken, bredvid henne går islandshästhingsten Dagfari. Han är hennes nyaste tävlingshäst, hämtad från Island i höstas. Dagfaris pigga bruna ögon kikar fram under den stora luggen. Han tittar på Louise när hon pratar. 
– Det var inte lätt att på tio minuter avgöra om en häst är rätt. Det är mycket pengar också, så det måste bli bra. Jag provade 15 hästar när jag var på Island. Tre av dem stack ut, men mest kände jag för Dagfari, säger Louise Löfgren.

Louise Löfgren minns inte när hon började rida. Hon var så liten då. Hon är uppvuxen i stallet eftersom hennes mamma Margret arbetat med islandshästar sedan 70-talet. Sin första häst fick Louise på femårsdagen. Det var en shetlandsponny som hette Ronja.
– Mamma tänkte väl att jag skulle ha en häst som jag kunde hantera själv och då passade shetlandsponny bättre till mig som liten.
Redan året därpå började Louise tävla. Det blev fler och fler tävlingar med åren och redan som 9-åring tog hon ett SM-brons i ponnygalopp.
– Jag älskar att tävla. Jag tycker om att se att träningen ger resultat och att målmedvetenheten lönar sig. Jag tycker om spänningen innan tävlingen, säger hon.

Efter shetlandsponnyn Ronja har det varit fokus på islandshästar. För att utvecklas som ryttare har hon tagit dressyrlektioner på stor häst och rider nu dressyrlektioner för en stor-häst-tränare på sina islandshästar. 
– Dressyren är till stor hjälp för islandshästar. De blir bättre, ser snyggare ut och går i det vi kallar för rätt form. 

Islandshästar har fem gångarter. Förutom skritt, trav och galopp har de även tölt och flygande pass. I tävlingarna gäller det att på en 300 meter lång ovalbana rida gångarterna i olika program. Domare bedömer bland annat övergångarna mellan gångarterna, samspelet mellan ryttare och häst, hästens hållning och hur hästen går. Flygande pass är lättare för den oinvigde att följa. Det gäller att komma först över mållinjen på en rak bana som är mellan 100 och 250 meter lång. 
Islandshästarna är en livsstil för Louise Löfgren. Förutom att träna sina tre tävlingshästar varje dag tränar hon och hennes sambo Stjani Magnusson ett 20-tal andra hästar. De driver också ett försäljningsstall och håller ridlektioner. 
– Men jag tänker framåt. Det kommer inte vara så många som vill anlita oss som tränare när vi är 50 så jag gör lite annat också. Jag designar smycken och har börjat utbilda mig till mental tränare också. Tänker att när tränaruppdragen avtar kan det andra öka.
De senaste åren har Louise intresserat sig allt mer för mental träning och har gått en ettåring utbildning för att själv kunna arbeta som mental tränare för islandshästryttare.
– Hur du tänker påverkar din prestation. Därför är det så viktigt att jobba med det om du vill nå framgång i din idrott. 

Islandshästar är stort i Sverige. Det finns cirka 40 000 islandshästar här och det gör dem till den tredje största rasen. På SM är det ungefär 200 ekipage som tävlar och de har kommit dit efter tuffa kvaltävlingar. Efter SM kommer landslaget att tas ut. 14 ryttare kommer att representera Sverige på Nordiska mästerskapen i höst.
– Det är mitt mål för i år. Jag har tävlat med landslaget förut och vill givetvis göra det igen. Mitt stora mål är att ta mig till VM i Holland nästa år, men bara sju ryttare får åka. Jag känner att Dagfari är en häst som har talang för att bli en av de bästa i världen.
För ett knappt halvår sedan flyttade Louise, hennes 8-årige son Lukas och sambon Stjani till en gård utanför Lindome. Därför ägnas fortfarande en hel del tid åt renovering också. Gården ligger nära Louises mammas gård Raudhetta, vilket är smidigt då de samarbetar mycket.
Du lever och andas hästar, har din son slagit in på samma linje?
– Han är gärna med i stallet och tycker om att följa med på tävlingar, men han vill inte rida. Han spelar fotboll, har alltid med sig en boll och drömmer om att bli proffs i Manchester United.  

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.