Anna Eriksson har länge haft ett stort mål i sitt liv: Att genomföra ett maraton innan hon fyller 30.
Och snart är det sista chansen.
4 juni står hon på startlinjen i Stockholm maraton – och dagen därpå blir hon 30-åring.
- Jag har länge haft som mål att göra något som är längre än en halvmara. Ett maraton är en stor utmaning, men det är också det som lockar, säger Anna Eriksson, och fortsätter:
- Jag tycker det är roligt att utmana mig själv och försöka tänja lite på min zon, vad man upplever att man klarar och inte. Jag tänker att det är man själv som sätter de gränserna, man klarar mycket mer än man tror.
Anna Eriksson har länge gillat att springa och 2011 gjorde hon sitt första Göteborgsvarv.
Därefter sprang hon varvet tre år i rad och anmälde sig till Stockholm maraton. Men då började knäna strula.
- Det gjorde så himla ont, smärtan var så kraftig att jag nästan grät när jag sprang. Och det gjorde att jag fick ställa in maran det året, säger Anna Eriksson.
Knäproblemen höll i sig länge, men sedan i höstas har Anna Eriksson varit smärtfri.
Nu försöker hon springa varannan dag, med en kombination av långa lugna pass och korta snabba.
Sammantaget har det lett till att formen är bättre än någonsin.
- Jag tycker att kontinuiteten i träningen har varit väldigt bra. Jag tränar bra men är också noga med att försöka få in vardagsmotion. Så jag känner mig faktiskt ganska lugn inför mitt maraton, jag tycker att jag har läget under kontroll, säger hon och fortsätter:
- Samtidigt måste jag säga att jag är ganska ödmjuk inför utmaningen. Jag är glad om jag tar mig runt utan att få allt för ont. Det är klart att det kommer bli jobbigt, men känner jag att det blir för tufft får jag väl stanna och gå lite. Jag tror mycket handlar om att ha rätt mental inställning.
