Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Carl Olander och Ulrika Lindberg är båda instruktörer i skidklubben IK Stern. För dem är rullskidor ett viktigt och naturligt inslag i träningen.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Full rulle på jakt efter toppformen

Vad gör man om man vill åka skidor men inte har tillgång till snö? Svaret är enkelt: Man tänker om. Eller så åker man rullskidor. Puls har tagit en nybörjarlektion i det sistnämnda.

 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

 

 

Den som vill ägna vintrarna åt längdskidåkning men bor söder om Dalporten står inför en tuff utmaning. Snötillgången är ofta i underkant och framförallt är den opålitlig, vilket gör att den som vill få regelbunden skidträning behöver ett och annat ess i rockärmen. Och ett av de bästa essen man kan plocka fram stavas rullskidor.
– Ska man bli bra på skidor ska man träna skidor. Och att träna på snö är så klart bäst. Numera har vi visserligen en anläggning i Göteborg där man kan träna på snö året om, men om man bortser från det så är rullskidor det mest grennära man kan träna, säger Ulrika Lindberg, certifierad skidcoach vid Nordic Wellness Skidome och instruktör i skidklubben IK Stern.

Hon håller tillsammans med elitåkaren Carl Olander kurser i rullskidåkning för alla tänkbara nivåer.
– Rullskidor kan aldrig bli hundra procent likvärdigt att åka på snö. Även vi som är duktiga och åker mycket skidor kommer att vara lite ovana när vi står på snö första gången på säsongen. Men ett par rullskidor är helt klart så nära skidåkning man kan komma, mycket närmare än till exempel en stakmaskin på gymmet eftersom du hela tiden tar dig framåt på rullskidorna, säger Carl Olander. 

Så, hur är det då att åka? 
Jag är inte sen på att testa. Jag har åkt en del längdskidor i mitt liv, men rullskidor är ännu ett outforskat kapitel – ett kapitel som också känns läskigt. 
Höga hastigheter, grusiga cykelbanor och stenhård asfalt är en kombination som kan resultera i såväl smutsiga skrapsår som utslagna tänder, tänker jag. Och jag är tydligen inte ensam.
– Många som ska testa rullskidor är väldigt nervösa. Man tycker det ser lite läskigt ut. Därför är också den vanligaste frågan hur man bromsar. 99 procent av alla som är nya frågar det, säger Ulrika Lindberg, och fortsätter:
– Det är också därför mitt allra bästa nybörjartips är att ta en tekniklektion. Många av mina kunder har testat rullskidor, men man stakar bara fram och tillbaka på platt mark och vågar inte åka någon annanstans. Det behöver inte alls vara en lektion av en PT, det kan vara genom någon i skidklubben eller bara genom en duktig kompis. Men om man får bort den där rädslan kan man få ut så mycket mer av sin rullskidåkning.

Carl Olander är inne på samma spår.
– Det är klart att man kan vara rädd för att ramla. Men det är faktiskt inte så vanligt. Jag har inte vurpat på flera år och det är inte heller så farligt att göra det. Det kan nästan vara bättre att ramla tidigt så man har det gjort, för det värsta du kan göra är att åka och spänna dig. Åker du med spända axlar får du lätt tyngdpunkten på fel ställe och då tappar du både kontroll och stabilitet, säger han, och fortsätter:
– Just kontrollen är viktig att bibehålla, och den bör också reglera var man åker. Jag åker utför backar så länge jag känner att jag har kontroll, men är det så brant att jag inte längre har kontroll avstår jag. Men ju mer man träna på att manövrera, på att bromsa och ta svängar, desto bättre kontroll får man.

Så snart Carl och Ulrika fått på mig rullskidorna är det hög tid att prova. De första metrarna är mycket vingliga, vilket inte är så konstigt då man står en bit ovanför marken och rullskidorna är lite vingliga i sin natur. Men snart känns det åtminstone lite bättre, och då är det dags att lära sig bromsa. 
– Och det är faktiskt inte så svårt, förklarar Ulrika Lindberg. Man gör på samma sätt som på vanliga skidor. Man plogar. Man har benen brett och pressar ut fötterna så går det bra.

Efter bara några minuter känns det betydligt mer stabilt. Även om det vinglar till ibland är går det bra att parera upp och jag klarar mig från de fruktade vurporna. Däremot blir det tydligt att en utmaning med rullskidorna är att åka rakt fram. På snö åker man i spår, som håller skidorna på lagom avstånd från varandra och hjälper till att hitta rätt färdriktning. På asfalten finns inga spår att förhålla sig till. Resultatet blir att skidorna lätt tenderar att glida isär eller korsa varandra, vilket kan leda till vurpor. 
– Det gäller att ha blicken framåt och högt, inte titta rakt ner i skidorna, säger Carl Olander. 
– Mycket handlar också om hur man sätter ner skidorna i marken. Sätter man dem rakt kommer man åka rakt, men är de lite sneda kommer de antingen vilja glida in mot mitten eller isär. Det där är en vanesak, ju mer man åker desto enklare blir det att åka rakt.

Innan man blir bekväm på rullskidor är det lockande att bara ägna sig åt dubbelstakning, där man använder överkroppen för att ta sig framåt. Men med lite träning går det alldeles utmärkt att även köra diagonalåkning och stakning med frånskjut. 
– Vasaloppet och många andra långlopp är mycket stakvänliga banor, vilket gör att många lägger en stor del av sin träning på stakning. Men det finns poänger i att även använda de andra teknikerna. Att bara staka kan ge förslitningsskador, det är bättre att använda hela kroppen. Dessutom är det bra att kunna använda benen när du blir trött i överkroppen, säger Ulrika Lindberg.

Var man föredrar att åka med sina rullskidor är en fråga om tycke och smak. Den branta backen upp mot tv-masten i Delsjöområdet är populär för intervallåkning, liksom de långa, platta cykelbanorna som finns runtom i staden. Många rullskidåkare håller även till på grusåttan i Skatås, vilket dock inte är något som vare sig Ulrika eller Carl rekommenderar.
– Många nybörjare kan känna sig lite säkrare när de åker på gruset och man slipper biltrafiken. Och när marken är hård kan det absolut bli bra åkning där, men det är ändå så mycket trevligare att åka på asfalt. Asfalten är din vän, säger Ulrika Lindberg och fortsätter:
– Men det allra viktigaste är att hålla sig till en väg som man känner till, att aldrig ge sig ut på okända marker. För om du åker nerför en backe och det plötsligt kommer en sväng som du inte känner till, då kan det gå illa. Även om du kan bromsa på rullskidor så tar det ändå en stund att få ner farten. Och då gäller det att ta det säkra före det osäkra.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.