Då behöver du gå i terapi

Det är något med rösten. En varm, trygg, inkännande stämma som gör att lyssnare till och med väljer Radiopsykologen som insomningsprogram.

– Ja, jag har hört talas om det, säger Allan Linnér som nu är inne på sitt sjätte år som psykolog i radions P1.

Det handlar inte bara om en lugn och tröstande röst utan också om tystnaden mellan orden.

I vanliga fall kan en radiotystnad på fyra sekunder upplevas som besvärande. I Radiopsykologen kan den vara i hela fjorton sekunder.

– Men det ska vara en talande tystnad där något händer mellan raderna, poängterar Allan Linnér.

Hundratusentalsmänniskor lyssnar varje vecka på de förvånansvärt intima samtal som han skapar tillsammans med de som ringer in. Åldersspannet är stort, den yngsta hittills har varit 15 och den äldsta 92 år, och oftast vill människor prata om existentiella frågor. Om ensamhet, självförakt, rädslor, trassliga relationer och tillkortakommanden. Det enda Allan Linnér känner till före samtalet är personernas ålder och kön och något kort om problematiken.

Allan Linnér är omvittnat skicklig på att gå rakt på sak, komma till skott och identifiera de hinder en människa sätter upp för sig själv.

Han har bara en halvtimme på sig och då funkar det inte att borra för djupt i barndomen eller fastna i lidande som ligger en halv livstid bak i tiden.

– Jag vill inte väcka mer än vi på ett skapligt sätt hinner ta hand om, säger han.

Ofta inleder Allan samtalet med frågor som: Vad vill du ha hjälp med? Vilket är ditt största bekymmer?

– Det håller mig på tårna, jag blir aktiv som terapeut. Jag frågar också gärna vilken känsla som väcks hos personen. I bästa fall leder det till att jag möter den andra där hon är, att vi slår följe en stund, säger han.

En återkommande fråga är vad inringaren vill få ut av samtalet och – mot programmets slut – var det landade. Vad hon kan ta med sig ut i livet.

– Det är mitt sätt att kolla relevansen, säger Allan Linnér.

Regelrätt psykoterapikostar pengar och kräver kontinuitet och det är inte vad en radiopsykolog sysslar med. Men i bästa fall kan samtalet få ”terapeutiska återverkningar”. Och bli en bildningsresa in i oss själva. Under sin utbildning gick Allan Linnér själv i tre års terapi.

– Jag hade saker i mitt liv som jag behövde förstå och handskas med bättre. Då var det en gåva att ha tillgång till det villkorslösa samtalet tillsammans med en i högsta grad närvarande person. Det blev en hjälp att lyssna in mig själv, men det var också förenat med smärta.

Mer än så säger inte Allan Linnér. I radio kan han vara mycket personlig – det har hänt att han blivit så berörd att han gråtit – men privat blir han aldrig.

Ordet terapi kommer från grekiskan och betyder ungefär ”vård, botande”. Terapi handlar alltså om ett förändringsarbete, att göra något bättre. Att vara låg och ledsen, rädd eller ångestfylld är inte ett problem i sig – de känslorna har människor haft i alla tider.

Problemet är när det sker en låsning, när känslorna konkurrerar ut viktiga saker i livet och påverkar arbete, familj och andra relationer.

– När livet har blivit så vingklippt att du inte ser någon mening med det, som Allan Linnér uttrycker det med sina drygt fyrtio års erfarenhet som psykolog och psykoterapeut i ryggen.

En terapeut kan hjälpa en människa att få perspektiv på sina problem. Men det är inte gratis och det medför risker.

– Det kan kosta blod, svett och tårar, men den terapeutiska formen erbjuder en unik möjlighet till förändring och insikt, säger Allan Linnér.

Det finns förstås inget formulär för när en människa behöver gå i terapi, men kanske har hon hamnat vid ett vägskäl där lidandet är så stort att hon inte kan gå vidare av egen kraft eller med hjälp av sitt nätverk.

En viktig sak, tycker Allan Linnér, är att aldrig jämföra sitt eget lidande med andras. Det leder oftast till att man förringar sina egna känslor och behov. I terapi ska man gå av omsorg om och respekt för sig själv.

I sin roll som terapeut ger Allan Linnér ibland sina klienter rådet att gå på tvärs mot sina känslor. Att leka, låtsas och lura sig själv.

Han berättar om en kvinna som så gärna ville bjuda upp någon på dansgolvet, men hennes självförtroende räckte inte till.

– Känslor är ju sanna i den bemärkelsen att man känner dem, men man kan träna på att gå emot sina känsloyttringar. Jag bad henne sätta på sig ett ansikte och gå som om hon visste att hon var vacker och kände sig stolt.

En annan av Allan Linnérs patienter led av en psykos som ändå tillät henne att arbeta ett par timmar om dagen.

– Hon kunde säga till den sköra, ensamma och plågade sidan av sig själv att nu går jag och jobbar en stund så ses vi senare. Utan att förringa psykosen och dess förödande verkan kan man öva sig på att parkera känslan ett tag, säger han.

Samma perspektivskifte går att tillämpa i situationer som av någon anledning triggar våra känslor.

Säg att ett par går i terapi. Kvinnan ser att mannen sitter och vickar med foten. Hon tänker att han är otålig och inte vill vara där, något som i sin tur gör henne orolig.

– Vi observerar och ger observationen en innebörd som framkallar en känsla – utan att kolla att antagandet stämmer med verkligheten. Då kan det vara läge att titta på vad som fick oss att tänka på ett visst sätt och vad som skickade iväg oss i en känsla, säger Allan Linnér.

Genom att kända personer som Patrik Sjöberg går i terapi, och genom tv-serier som Sopranos och In treatment, har terapi blivit mer accepterat och legitimt. Det är inte längre ”skämmigt” att gå till en terapeut när det värker i hjärtat.

– Kunskapen om oss själva är en bra förutsättning för förändring och i dag vet vi mycket mer om hur vi kan förändra våra tankar. Bara det faktum att en människa ringer till vårt radioprogram eller uppsöker en terapeut innebär i sig ett hopp om förändring, säger Allan Linnér.

Lena Ekstrand

livsstil@gp.se