Egentligen har det pågått under många år. Det var kanske evigheter sedan du hörde syrsorna musicera i buskarna, eller njöt ordentligt av ett restaurangbesök. Du har bara inte tänkt på det.
Hjärnan har långsamt anpassat sig till att hörseln har blivit sämre.
–Åldersrelaterad hörselnedsättning beror på tillbakabildande av celler i innerörat, något som börjar redan i 20-årsåldern. Men inledningsvis går det väldigt långsamt och det är inget vi noterar, säger Radi Jönsson, överläkare på hörsel- och balansmottagningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
När hårcellerna i innerörat bryts ner blir diskantljuden det första bekymret. Det kan vara svårare att höra fåglarnas kvitter, skarpa tele fonsignaler och ljusa skratt. Det kan också vara omöjligt att följa en konversation i bullrig miljö eftersom bakgrundsljuden maskerar de ljud man vill höra.
–Tänk dig en stereo, där du skruvar upp basen och sänker diskanten. Ljudbilden blir trasig, och man tvingas anstränga sig till det yttersta för att höra vad som sägs, säger Radi Jönsson.
Majoriteten av alla 60–70-åringar har fortfarande normal hörsel, eftersom den största förändringen sker efter 70 år. Men då går det också fort utför. Mellan 70 och 80 sker den snabbaste hörselförsämringen under hela livet, förklarar Radi Jönsson.
–Sen brukar det stanna av och de flesta 85–90-åringar har oftast något sämre hörsel än de som är tio år yngre. Man blir inte döv av vanlig åldersrelaterad hörselnedsättning, säger hon.
Att höra dåligt kan dock få andra förödande konsekvenser. Studier har visat på ett stort samband mellan dålig hörsel och utveckling av demens. När kommunikationen med andra människor minskar ökar isoleringen och minnesfunktionerna påverkas.
Dessutom blir hjärnan delvis överansträngd i kampen för att lyssna och hänga med i samtalen, vilket i sin tur kan leda till minskade kognitiva förmågor.
Lösningen stavas i första hand hörselrehabilitering och hörapparat. Ju tidigare, desto bättre. Hörseln har både med korttids- och långtidsminnet att göra, och den som nyss har förlorat förmågan att höra vissa ljud känner igen dem när de förstärks av hörapparaten.
Den som däremot har hört dåligt under lång tid kan få problem med att urskilja variationerna i ljudbilden.
–Personen i fråga kanske inte har hört toaletten spola eller regnet smattra på rutan på flera år. Då kan det vara svårt att vänja sig, säger Radi Jönsson.
Tvärtemot, vad många tror, blir inte öronen latare av hörapparater och hörseln sämre av att den får hjälp på traven. Hjärnan får fler ljud att jobba med, kommunikationen med andra ökar och minnet skärps.
–Det kan bara bli bättre. Moderna hörapparater släpper igenom den vanliga ljudbilden och förstärker de ljusa tonerna, vilket brukar vara tillräckligt vid lätta och måttliga hörselskador.
Det går tyvärr inte att skydda sig mot åldersrelaterad hörselförsämring, eftersom det handlar om att åren går. Nedsättningen är också förknippad med viss ärftlighet och social ohälsa i största allmänhet. Men det finns en faktor som vi faktiskt har en liten möjlighet att påverka. Vid sidan av våra gener är buller den största boven i dramat.
–Vi vet att jobb inom bland annat förskola och skola är en stark riskfaktor, vilket betyder att det är viktigt att tillgodose en bra arbetsmiljö. Men även pensionärer som inte arbetar kan behöva skydda sin hörsel med öronproppar i bullriga miljöer, säger Radi Jönsson.
För många har hörapparater varit ett känsligt kapitel. Behovet av hjälpmedel har setts som ett tecken på ålderdom. I dag är det ungefär lika många kvinnor som män som använder hörapparater – vilket däremot inte är ett tecken på jämlikhet.
Eftersom mäns hörsel, i genomsnitt, är tio år sämre än kvinnors, borde männen nämligen ha varit i majoritet.
För även om män generellt klagar mer på att de inte hör, är de sämre än kvinnorna på att söka hjälp för sina problem.
–Man kan ju tycka att det borde vara mer skämmigt att verka frånvarande i andras sällskap än att ha små apparater bakom öronen, säger Radi Jönsson.
Solveig Falmann sätter in sina hörapparater i öronen så fort hon kliver ur sängen. Det har varit hennes morgonrutin i 25 år.
I hjärtat av Haga i Göteborg är det aldrig tyst. Gatumusikanter, nattrumlare och marknadsknallar avlöser varandra. Men när Solveig Falmann går och lägger sig för natten stannar ljuden av. Då tar hon ur sina båda hörapparater och tystnaden sänker sig.
–Men jag är absolut inte döv. Jag skulle höra om någon kom in genom dörren till exempel, säger hon.
Solveig Falmann var i 50-årsåldern när hon upptäckte att något var galet med hörseln. Hon ingick i ett matlag på sex personer som brukade luncha ihop och hon märkte att hon inte alltid hängde med i samtalen. Det var svårt att urskilja vad vännerna sa när alla pratade i munnen på varandra.
–Då gick jag till företagshälsovården för att kolla min hörsel, men där hittade man inte något fel. Därefter gick det ytterligare några år, berättar hon.
Till slut vände sig Solveig Falmann till hörcentralen på Sahlgrenska, där man kunde konstatera att hennes hörsel var nedsatt. Som hjälpmedel fick hon en liten dosa med tillhörande hörlurar att använda i sociala sammanhang. Men trots att hon själv kunde reglera ljudnivån upplevde hon att ljudet var ihåligt och tröttsamt för öronen, och hon använde bara lurarna ibland.
–Det blev väldigt mycket bättre när jag fick vanliga hörapparater. Även om det tog lite tid att vänja sig vid dem, säger hon.
Solveig fick rådet att sätta in hörapparaterna direkt på morgonen, så att hjärnan skulle anpassa sig till ljudförstärkningen. Nu ingår ritualen i hennes morgonsysslor och hon reflekterar inte särskilt mycket över den.
–Fast när jag pratar i telefonen är hörapparaten i vägen, så då brukar jag ta ut den och använda högtalarfunktionen i stället, säger hon.
Nackdelen med hörapparaterna är att de inte sorterar bort alla biljud på ett naturligt sätt. Och när en ambulanshelikopter på väg till Sahlgrenska passerar på låg höjd blir Solveig Falmann störd av bullret. På större tillställningar kan hon även ha svårt att följa med i samtalenoch skratten och hon tvingas koncentrera sig hårt.
–Det brukar gå ett tag, sen orkar jag inte mer och slutar lyssna. Tyvärr riskerar jag att uppfattas som lite dum, om jag inte deltar i konversationen, säger hon.
Fakta: Hörselproblem
Ungefär 1,6 miljoner svenskar lider av nedsatt hörsel. Var femte 70-åring och var tredje 80-åring har åldersrelaterad hörselnedsättning, så kallad presbyacusis.
När hörseln blir så dålig att det inte räcker med hörapparater finns möjlighet att få ett implantat.
Hörselimplantat återställer hörseln genom att på olika sätt påverka icke-fungerande delar av örat. Det kan ske genom att stimulera nerverna i innerörat genom elektriska impulser (cochleaimplantat), eller genom att rikta ljudvågorna via en benledning till innerörat (benledningsimplantat).
Kriterierna för att få ett implantat ser lite olika ut, men ett brukar vara att hörapparaterna inte hjälper i samtal med en person i lugn ljudmiljö.
Källa: Läkartidningen, Hörsellinjen, Möllerström medical, Hörsel för alla
