Sudna kringlor, vita pepparkakor, judebröd eller gummikaka. Mumsade du på någon av dessa igår? Högst troligen inte, om du inte befinns vara, säg, en dam i överklassen, och att almanackan visar juletid kring tid år 1752.
På Landsarkivet i Göteborg kan man numera få häpnadsväckande matiga svar i frågor rörande dessa och andra typer av bakverk. Man har till och med kunnat känna doften av nybakat mellan arkivhyllorna, inom ramen för projektet Historiebagarna.
Karl-Magnus Johansson, arkivarie på Landsarkivet i Göteborg, berättar att arkivet helt enkelt bjöd in den kakälskande allmänheten till en tudelad workshop för att återskapa forna smaker.
– Det kändes kul att bjuda in till eget skapande. Vi ville utmana oss själva, och se vad vi kunde använda arkiven till, förklarar Karl-Magnus Johansson, när han och kollagen Rebecca Olsson tar emot GP i Landsarkivets tjusiga lilla takvåning.
Premiärworkshopen innebar en bastant botanisering bland de sirligt skrivna, och autentiskt fläckade handskrifterna.
Det var en utmaning. De ålderstigna recepten kastade ett – emellanåt ganska svagt – ljus över de rådande smaktrenderna i Göteborg på 1700- och 1800-talen.
– Vi stötte på väldigt många recept som innehöll många ägg och mycket mjöl, berättar arkivarien Rebecca Olsson.
Till detta lades exempelvis sprit, mandel och kardemumma. (Se där, nästan en kaka bara där!)
– Vi behövde luska fram historisk kunskap för att kunna tyda recepten rätt, förklarar Karl-Magnus Johansson.
Det handlade inte bara om att översätta gamla vikt- och rymdmått, som 1 lisspund, 1 jungfru, eller 1 ort.
Det gällde också att läsa mellan raderna. Hur varm förväntades en ugn vara, till exempel?
Vid Historiebagarnas andra workshop medförde deltagarna ett stycke nybakad historisk rekonstruktion. För första gången på Landsarkivet i Göteborg satt man bokstavligen och fikade historia.
Karl-Magnus Johansson understryker att många av kakorna i projektet inte var av de slag som konsumerades av vem som helst – och heller inte när som helst på året.
Det var snarare finfolkets och högtidernas sötebröd.
Dagens sockerbortskämda smaklökar visade sig dessutom – kanske föga förvånande – uppleva att den gamla tidens smakkombinationer inte alltid gifte sig i munnen.
Karl-Magnus Johansson – som själv hade gett sig på de vita pepparkakorna – berättar att han efter workshopen placerat sina överblivna skapelser i arkivets fikarum. En arbetskamrat – ovetande om att bagaren satt bredvid – utbrast att den smakade damm.
Det visade sig även att de sudna kringlorna hade en smak som tangerade en betydligt mer nutida ätbar sak, ty de påminde om den italienska potatisbaserade men pastaliknande kreationen gnocchi.
Till de äldre kakornas försvar, behöver månne ändå påpekas att judebröden visade sig vara en godsak värdig en återkomst, och flera andra sorter var också till belåtenhet – om än i olika grad.
Recepten från långt tillbaka signalerade också att baken i regel var vad vi idag skulle klassa som storbak. En fjärdedel av ett recept kunde resultera i ett par plåtar med 60-70 bitar, vilket innebär att exempelvis kringelreceptet alltså torde ha varit nedtecknat för att bli till 200-300 exemplar. Kanske var det tänkt att fungera som mellanmål på en större gård, misstänker arkivarierna.
Många bakinstruktioner signalerar också tydligt att förutsättningarna var helt annorlunda - en annan bakgrund, om man så vill. Att det tarvades urtvättat smör till exempel, eller det faktum att det betonades att vattnet (eller mer korrekt wattnet), skulle vara rent var frekventa fingervisningar i dåtidens receptskörd.
Projektet Historiebagarna mynnade ut i en i en aptitlig bok – Historiebagarna, utgiven av Landsarkivet – som diskret säljs i arkivets reception.
De flesta av de arkiverade recepten stammar från den privata sektorn, och kom med på köpet som litet av en slumpingrediens ur funna gårdsarkiv, vilka innehöll allehanda information och antecknade fakta om allt som rörde livet på gården.
Historiebagarnas äldsta recept är odaterat, men verkar vara från tiden kring sekelskiftet 1700.
GP:s besöket på Landsarkivet avslutades högstämt och värdigt, med att arkivarierna högläste receptet för Skumpuddning. Och även om det verkar vara vad det heter, så får man månne hoppas att man i alla fall i detta fall inte, som det ibland sägs, blir vad man äter.
