Göran var modellen för mästaren Dali

Den pensionerade övertandläkaren Göran Bertofts 86-åriga liv har lett till så många spännande anekdoter att det tidiga mötet med surrealisten Salvador Dalí emellanåt kommit att skymmas. Själv tyckte han inte ens 1955 att händelsen var särskilt mycket att orda om:

– Varken jag eller min dåvarande fru hade ju hört talas om Dalí, säger Bertoft som när han 2010 flyttade in på Parkgatan i Kungsbacka noterade sitt livs 24:e postadress. Hittills. För den här tandläkaren har aldrig tvekat att rycka ut när chansen till en ny upplevelse presenterats.

Men låt oss backa bandet till sommaren 1955: Göran Bertoft hade i rask takt gift sig med norska Eva, tagit tandläkarexamen och etablerat sig som skoltandläkare på Frösön. Till och med en liten Volkswagen hade de unga tu kostat på sig.

– Den var beige och hade soltak och inför semestern bestämde vi oss för att köra ner till den katalanska kusten.

I den lilla fiskebyn Port Lligat nära Cadaqués hittade paret en fin tältplats, och snart fick de höra att det bodde en ansedd konstnär på andra sidan badviken.

– Vi solade och badade hela dagarna och brukade vinka till Dalí när han körde förbi i sin motorbåt. En dag bjöd han oss att besöka honom i huset.

Så kom det sig att det unga paret kvällen före sin avresa knackade på dörren hos Salvador Dalí och hans hustru Gala.

– Det var Dalí som öppnade. Han pratade franska och sa: ”Ni ser bra ut - och madam också förstås”. Jag minns att jag tyckte det var lite märkligt att han vände sig till mig först.

– Sedan bjöds vi på champagne och Dalí kastade ryska smällare på golvet innan han visade oss in i ateljén.

Där inne pågick arbetet med två olika verk. Det ena var den halvfärdiga ”The Sacrament of The Last Supper”. Lärjungarna satt redan runt bordet, men tavlans övre del låg ännu blank.

– Dalí berättade att han särskilt intresserade sig för formerna i den logaritmiska spiralen och femhörniga pentagonen. Innan vi skiljdes åt gav han mig ett kort brev och bad mig att stanna till hos hans vän fotografen Melis i Figueras.

Sagt och gjort. Efter att ha packat ner tält och packning rullade den svenskregistrerade bilen norröver igen – men först ett stopp i Figueras.

– Dalí hade uppenbarligen spanat in mig när jag gick i badbyxor på klipporna och tänkt att jag kunde duga till Kristusmodell. Jag var ju 195 centimeter och har dessutom alltid haft ovanligt långa armar.

Fotografen Melis välkomnade det svenska besöket och förstod efter en hastig blick på brevet genast vad Dalí var ute efter.

– Han tog fram en glasskiva där en pentagon redan var inritad, och sedan jag tagit av mig på överkroppen fick jag posera med armarna utåt för att passa in i femhörningen.

Efter en halvtimme var vi klara och resan kunde fortsätta hem till Sverige.

Åren gick och den mycket märkliga semesteranekdoten föll mer eller mindre i glömska, till en dag då Göran Bertoft på hemväg från Oslo tog upp en liftare.

– Han jobbade på Dramaten och ägnade all sin lediga tid åt att besöka konstmuseer. För att hålla igång samtalet berättade jag om mitt möte med Dalí. Då sa liftaren: Den tavlan har jag sett!

Det visade sig att ”The Sacrament of The Last Supper” ända sedan hösten 1955 hängt på National Gallery of Art i Washington. ”En självklar och viktig del av the Chester Dale-collection”, får jag veta i mail från museets personal.

I snart 62 år har man alltså kunnat beundra tandläkare Bertofts breda bringa på National Gallery i Washington.

– Fast ärligt talat ser jag inga särskilda drag eller tecken som avslöjar att det är min överkropp, säger Göran Bertoft och bläddrar än en gång i sin tummade monografi över en av tidernas största surrealister.

– Och förresten är det länge sedan jag lämnade svenska kyrkan, säger tandläkaren som för en kort stund gick in i Kristusrollen och ovetandes skrev in sig i konsthistorien.

Mötet med polismästaren i italienska Pesaro, tiden som lärare vid Tandläkarhögskolan i Bagdad och åren som distriktsguvernör för sju ryska Rotaryklubbar hinner vi bara snudda vid.

Då pratar han hellre om glädjen i att fungera som samtalspartner åt några syriska flyktingar:

– Jag satt här och funderade på vad jag som 86-åring kan bidra med. Många av syrierna är ju duktiga yrkesmänniskor men behöver träning i svenska språket - de här samtalen är nog min bästa kompetens för dagen.

Lars Hjertberg

namn@gp.se