Fulla segel mot Paralympics

- Det är lite nytt ännu, så nytt att när vänner har frågat har jag inte vetat datumen riktigt för seglingarna, berättar Fia blygsamt men glatt.

Vi träffas en av dessa fina försommardagar i början av juni. Solen värmer men vinden ger rejält med vita gäss ute på den svårseglade lilla sjön Aspen där seglen skjuter fram som pilar. Här huserar Lerums segelsällskap och också eleverna på Lerums seglargymnasium som just har startat dagens eftermiddagsträning.

Fia drar upp sin jolle och vi sätter oss för en pratstund vid borden utanför klubbhuset.

- Pappa älskar segling så det har funnits med ända sedan jag var liten. Både han och mamma har kappseglat tidigare, berättar hon.

I början var Fia inte så tuff. Hon tyckte det var läskigt och ”blåste det mer än noll meter per sekund var det storm”. Pappa Lars tyckte att de skulle hålla till på hans stora båt. Men så bestämde Fia sig för att inte vara rädd, började segla själv och familjen reste runt på tävlingar.

- När jag var tio år började jag träna på eftermiddagarna.

Hon har en funktionsnedsättning från födseln, halvsidig muskelförsvagning (höger sida), som ger sämre styrka och koordination i både armen och benet.

- Jag hinner inte med när det går fort. Då hamnar jag ofta i vattnet med jollen, förklarar Fia sitt handikapp.

Men nu handlar det alltså om 2.4:an, det är en kölbåt, och den ”kan inte välta”.

- Den är tung även om den inte är stor så det är skillnad mot en jolle.

Resan mot Rio har varit lång men började på allvar i höstas när Fia tävlade i VM i Australien. Då hade hon bara 1,5 månads träning bakom sig med den nya båten – många av de hon tävlade mot hade tio år bakom sig på samma båttyp.

- Jag var nervös men det gick förvånansvärt bra.

Fia kom på 15:e plats, något som gav Sverige en nationsplats till Paralympics i Rio. Fia blev förstås kandidat till platsen – nu handlade det om den unga Lerums-tjejen var bra nog, helst ska man ha en chans att komma bland de åtta bästa, eller i alla fall visa en fin utvecklingskurva.

Några månader senare – i våras – var det dags för världscup på Mallorca.

- Men där gick det dåligt. Jag fick verkligen börja hårdträna, ler Fia.

Det gav resultat. På VM nyligen kom Fia på tionde plats och uttagningskommitten såg den utveckling de ville ha.

Nu närmast väntar EM och SM under sommaren med chans att spetsa formen till Rio. Det är fullt fokus och vännerna vet att hon satsar och inte har så mycket tid för att träffas.

Stiftelsen Skota Hem har tillsammans medett företag stöttat Fia med båt, coach och möjligheten att åka på alla tävlingar.

Vad tror du om chanserna i Rio?

- Kan jag bli tionde eller bättre så vore det bra. Jag är ju med för att se och lära. Känslan blir säkert ”oj vad stort allting är”. Men 2024 ska jag ha chans på medalj, säger Fia.

Att hon inte nämner 2020 beror på att mycket talar för att segling inte kommer att vara med på programmet då, men förhoppningsvis vara tillbaka 2024.

Får du sällskap till Rio av mamma och pappa?

- De tänkte följa med först, men vi har förstått att det blir alldeles för krångligt. Vi skulle bo på olika håll och skulle knappt hinna ses med tanke på alla säkerhetsarrangemang. Det är som på en flygplats.

Framtiden efter Rio?

- Jag ska testa att segla tvåmansbåt ett tag. Det blir en annan typ av kommunikation – man pratar inte bara med sig själv.

När det gäller skolan har Fia tre år kvar - seglargymnasiet är fyra år för att man ska hinna träna mycket.

- Sen vill jag nog ha ett eller några sabbatsår för att resa runt och tävlingssegla. Efter det är jag lite sugen på läkarlinjen, förklarar Fia och ger därmed en vink om att hon inte bara satsar på seglingen i skolan.

Volvo Ocean Race kommer på tal. Fia slår ifrån sig – ”alldeles för tungt och jobbigt och i de stora båtarna blir jag sjösjuk”.

Tiden rusar och det är dags för Rio-resenären att hissa segel igen. Seglet krånglar lite först, men så sticker båten iväg. Ännu några träningstimmar ska avverkas.

Fotnot: Sedan vi träffades har Fia nyligen seglat Nordiska Mästerskapen och kommit femma, ”före seglare som jag var långt bakom förut”.

Håkan Bjärsdal

namn@gp.se