Emma vill sprida kunskap om diabetes

Hon gick i mellanstadiet när hon fick diagnosen diabetes typ 1, och hennes bästa kompis undrade om hon skulle dö. I dag vill Emma Barte sprida kunskap och visa att det går att leva normalt – även med diabetes. "Man måste bara tänka lite extra", säger hon.

ANNONS
|

Hon var på vårdcentralen tillsammans med sin mamma och skulle just åka hem när mamman i förbifarten sa till läkaren ”Emma har druckit väldigt mycket vatten den senaste tiden. Vad kan det bero på?”.

Emma Barte var tolv år och på vårdcentralen bestämde man sig för att kontrollera hennes blodsocker.

– Det var då så högt att apparaten inte ens kunde mäta det, minns Emma.

På tisdagen är detVärldsdiabetesdagen–en dag som är till för att uppmärksamma just diabetes.

På ett kafé i centrala Göteborg berättar Emma, som nu hunnit fylla 21 år, om hur hon den där dagen för över åtta år sedan direkt blev skickad vidare till lasarettet.

ANNONS

– Där konstaterade de ganska snabbt att jag hade diabetes typ 1, och de förklarade även att det lever man med resten av livet.

Emma gör en kort paus innan hon lägger till:

– Det var väldigt svårt att ta in. Då kände jag ingen med diabetes. Det enda jag visste var att man behövde ta sprutor. Allt känns egentligen lite suddigt fortfarande, när jag tänker tillbaka. Det var ett besked som bara kastades på mig.

Emma blev inskriven på sjukhuset i tre veckor. Hon fick träffa sköterskor, läkare, dietist, sjukgymnast och kurator, och hon poängterar att det var någonting väldigt bra. Hon fick även gå i skolan på sjukhuset. Men det Emma egentligen oroade sig mest för just då, det var inte livet med diabetes. Det som snurrade i hennes huvud var att hon skulle missa en viktig bowlingtävling.

– Jag blev inskriven på sjukhuset en torsdag, förklarar Emma. På lördagen skulle jag tävla i bowling.

Hon ler lite snett när hon fortsätter:

– Det var vad allt kretsade kring då, att jag måste kunna tävla.

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

Läkarna var tveksamma, men när de insåg hur mycket tävlingen betydde för Emma ordnades det till slut så att hon kunde delta.

– Jag vann till och med, säger Emma. Så det var värt det.

ANNONS

I dag bowlar hon inte längre. Numera lägger Emma i stället mycket av sin tid på engagemanget i Ung diabetes, som är en del av Svenska Diabetesförbundet. Emma är kontaktperson för lokalt aktiva och sitter med i Ung diabetes råd. Tidigare var hon även engagerad i Blekinge Diabetesförening – Emma bodde i Ronneby när hon fick sin diagnos. Under två års tid satt hon i styrelsen.

– Jag började engagera mig ganska tidigt. Jag var nog 15 år ungefär. Jag ville gärna träffa andra med diabetes, och föreningen ville ha in någon yngre. Då bara blev det så. Det var både kul och lärorikt.

Emma konstaterar att det är givande att träffa andra med diabetes.

– Man känner sig mindre ensam. Och det är en härlig stämning med pumpar som piper och några som tar sprutor. Alla förstår vad man pratar om.

Ytterligare en anledning till varför Emma valt att engagera sig i diabetesfrågan är den okunskap hon stöter på titt som tätt.

– Vissa tror att man har orsakat det själv, att man fått diabetes för att man ätit för mycket godis. Andra tror att det är något som går över när man blir äldre. Folk kan tro att man är allergisk mot socker. Jag har till och med fått höra ”Smittar det?”. Samtidigt tror vissa att ”Det är väl ingenting, att ha diabetes”.

ANNONS

– Jag vill påverka den okunskap som finns. Man kan inte klaga om man själv inte gör något.

Emma är också noga med att påpeka att diabetes inte behöver vara något enbart negativ.

– När vi har vår årliga kickoff med Ung diabetes brukar vi skriva upp, på whiteboarden, allt positivt med diabetes, berättar hon med ett leende. Och vi brukar fylla hela tavlan.

Emma beskriver hur hon själv tidigt blev väldigt ansvarstagande.

– Jag var ju bara tolv år men plötsligt blev jag tvungen att ta jättestort ansvar. Jag hade ingen resursperson i skolan utan fick själv ansvara för att dosera rätt mängd insulin. Nu när jag ser tillbaka så var det någonting bra, men så klart en utmaning då. Jag tvingades tänka på ett annat sätt. Jag blev tvungen att planera vad jag skulle äta och dricka, och hur jag skulle röra på mig.

Emma ler återigen lite snett när hon lägger till:

– Innan tänkte jag inte på mycket annat än vem jag skulle hänga med efter skolan.

Hon förklarar att hon i och med diabetesdiagnosen har lärt sig mycket om sig själv och om hur det fungerar med kost och hälsa.

– Fast stundvis är det såklart jobbigt, medger Emma. Det är mycket tänkande och planerande. Och det känns som om det låga blodsockret alltid kommer vid fel tidpunkt. Men man kan leva helt normalt även fast man har diabetes. Man måste bara tänka lite extra.

ANNONS

Emma Barte

Ålder: 21 år.

Bor: Länsmansgården.

Familj: Mamma, pappa och tre bröder.

Gör: Teamleader på Rum21.

Intressen: Diabetesengagemanget, träning och shopping.

Fakta: Världsdiabetesdagen

  1. Världsdiabetesdagen startades 1991 av International Diabetes Federation (IDF) och WHO och infaller 14 november varje år. Syftet är att uppmärksamma att diabetes är en sjukdom som ökar hela tiden i hela världen. Den 14 november 1891 föddes Frederick Banting, en av insulinets upptäckare.
  2. Källa: Wikipedia
ANNONS