Emma har sitt broderi som terapi

ANNONS
|

För fyra år sedan segnade hon ner, utbränd.

Men hon reste sig och driver nu eget företag – tack vare kraften i textilt skapande.

”Café Overlock” står det på entréskylten till de 50-talsinredda lokalerna i Utby där Emma Ihl numera har sin ateljé.

Här inne, i trivsam mix av stoppade soffor, teakmöbler och udda fåtöljer är retrocafét sedan en tid stängt som just café, men ägarna håller lokalerna öppna för uthyrning och evenemang.

– Det är en välkommen plats för alla i Utby att träffas på, berättar Emma – som sedan i höstas håller egna broderikurser i det stora allrummet.

ANNONS

Till skillnad från Overlock, en sorts symaskin, handlar Emma Ihls verksamhet och passion om att sy för hand.

Att brodera har blivit både arbete, fritid och rentav livsviktigt.

– Mitt liv har tagit helt ny riktning eftersom jag hittat min grej. I dag vet jag också att broderi är en hjälp vid psykisk ohälsa, säger hon och visar vägen till sitt nya kontor.

I den lilla ateljén, i avskilt rum rakt fram, ligger pågående broderiarbete framme medan väggarna täcks av egna skapelser. Till höger syns märkduken som var första uppgift på utbildningen Ledarskap i slöjd och kulturhantverk, på väggen mittemot tänds belysningsbroderi med små lampor inmonterade – som hon nyss färdigställt och framöver vill lära andra.

Färgrika lappar, komponerade av såväl kvinnor som män, täcker bordsytan. Ibland anlitas hon av arbetsplatser, där broderi kan bli ett roligt inslag för personal, oavsett kön.

Än så länge är det enbart kvinnor som anmält sig till Emmas broderikurser. Men att män inte skulle kunna brodera tror hon inte på.

– Kan ni se vilka lappar som gjorts av män respektive kvinnor? undrar hon.

Både jag och manlig fotograf skakar på huvudet.

ANNONS

Hon kallar sig brodös med dubbla känslor. När något blir könsbestämt finns risk att det tappar i respekt. Traditionellt är det ju kvinnor som hållit på med textilt skapande, sedan väldigt länge.

–Samtidigt att det är något att vara stolt över. Så jag får säga ”brodös” och vara stolt, ler hon.


    Bild: Anders Hofgren
Bild: Anders Hofgren

Emma är uppvuxen i lilla Saxemara, vid havet utanför Ronneby, med två småbröder. Det var ”idylliskt, lugnt och tryggt, alla känner alla”.

Mamma är lärare, pappa jobbar på lantmäteriet och Emma gick i åldersblandad klass fram till högstadiet.

–Vi var tolv i min årskull, fyra tjejer och åtta killar, hade bara varandra, minns Emma, som älskade skolan upp till högstadiet.

Hon har haft många drömyrken, från tårtbagare till journalist.

Lusten att pyssla har funnits sedan barndomen, när en tyglåda fanns tillgänglig hemma att göra vad man ville med.

–Det var väldigt fritt och peppande. Men när jag tittade på Kurt Olssons pysselinslag på tv och faktiskt gjorde de grejerna på riktigt hade mina föräldrar väldigt roligt åt det, medger hon.

Emma vikarierade på förskola, trivdes och valde Borås, blev utbildad lärare för yngre barn, med textil inriktning. Väl anställd, i Partille, gick verkligheten från ”jätteroligt” till i nästa omgång, efter föräldraledighet, ”jättehemskt”.

ANNONS

I januari 2013, på ny arbetsplats med stor personalomsättning, kändes väggen nära och Emma sa upp sig.

I samma veva hade även maken hälsoproblem och hårt tryck i sitt arbete. Dottern, som börjat förskola, var ofta sjuk.

–I samma stund som jag fått Staffan till vårdcentralen och personal ringde och sa att han svimmat där inne, så segnade jag själv ner hemma. Det var fruktansvärt, som vi smittade varandra, berättar Emma, tacksam att hans föräldrar fanns nära.

Maken blev sjukskriven, hon orkeslös utan skyddsnät. Men samma höst började han jobba och hon inledde en ny utbildning. Där vände livet.

Sedan september 2014 har Emma broderat varje dag.

–På utbildningen fick jag ett nytt lugn, kände ”Åh så skönt!”. Dessutom var jag bra på det. Där och då bestämde jag mig på ett sätt jag inte gjort innan. Detta är min grej, att brodera, lära ut och sprida broderiet!

I examensarbetet använde hon sig själv för att undersöka om broderi kan fungera lugnande oavsett miljö – från otryggt som Centralen och Nordstan i Göteborg till tryggt, som Stadsbiblioteket eller Älvsnabben.

–Just i Nordstan var det svårt, men annars hjälpte broderiet efter hand, när jag tappat medvetenheten om mig själv, förklarar hon.

ANNONS

I Emmas tappning ska broderi vara roligt, lustfyllt, inte så fyllt av regler som många av oss kan tro. Suget efter att få prova har överraskat henne, som när kursen hon lagt ut på instagram nyss blev fulltecknad på en dag.

Längtan efter att skapa handfast, tillsammans, och glädjen i att ha gjort något färdigt kan enligt Emma både ge förklaring och hjälp till många fler i en stressad tid.

Fakta: Emma Ihl

Ålder: 35 år.

Bor: I radhus i Utby, Göteborg.

Familj: Maken Staffan, som nyligen startat eget och säljer lego för vuxna, dottern Astrid, 6 år.

Gör: Brodös, broderar själv och håller kurser i broderi. Driver egna företaget Stygnen, som bland annat syns på Instagram. Avslutade i juni utbildningen Ledarskap i slöjd och kulturhantverk vid Göteborgs universitet.

Emmas råd till nybörjaren​

  1. Starta med yllebroderi
  2. "Ylle är väldigt tacksamt att börja brodera på. Prova dig fram på ylle, vadmal med tunn ylletråd, moragarn eller redgarn".
  3. Ta aldrig upp något utan bara fortsätt
  4. "Just yllebroderi blir bara finare ju mer det är. Använd gärna pärlor, paljetter, oväntade inslag – bara prova".
  5. Börja litet och låt det växa
  6. "Du behöver inte ”Materialsats stor kudde” med uppritat mönster. Börja i stället brodera på en liten lapp. Fortsätt med en lapp till, så kan de kombineras och växa efter hand".
ANNONS