Elizabeth får ingen lön för mödan i Rio

Klockan nio på morgonen 4 augusti börjar hon sitt OS-jobb i Youth Arena i Deodoro Olympic Park.

– Jag ska jobba som scoreboard operator. Exakt vad det innebär vet jag inte, men det kanske klarnar lite innan jag åker, säger Elizabeth och ler.

Youth Arena är platsen för damernas basketgruppspel och den moderna femkampens fäktning.

– Jag har spelat basket i åtta år och det skrev jag i min ansökan. Det är nog därför jag hamnade just i den arenan.

Elizabeth bor tillfälligt hemma hos familjen i Göteborg eftersom hon har haft uppehåll från sina juridikstudier i Aberdeen, Skottland, under vårterminen. Hon kommer cyklandes till intervjun i Slottsskogen den här junieftermiddagen från jobbet på Hemköp Linnégatan.

Mycket av pengarna hon tjänat under våren kommer att användas till Brasilienäventyret. För det är – precis som det låter – ingen lönsam affär att jobba som volontär. Boende och flygbiljetter till Brasilien har Elizabeth bokat och betalat själv.

– Vi får mat – de dagar vi jobbar – och transport. Inga gratisbiljetter eller liknande.

Hon landar i Rio nio dagar före invigningen och har hyrt en liten lägenhet vid stranden Ipanema. Då passar hon på att vara turist. Sedan flyttar hon närmare Youth Arena, två timmar bort.

Elizabeth skickade in sin OS-ansökan för ungefär två år sedan. Hon berättar att hon alltid varit fascinerad av Brasilien och velat åka dit.

– Brasilien är Sveriges motsats – kulturellt, geografiskt, storleksmässigt, politiskt och vädermässigt. Fascinationen hänger ihop med mina intressen för nya människor, länder och språk. Det blir kanske ingen bra bild jag får av landet under OS, men jag kunde inte motstå en sådan erfarenhet och chans.

Antagningsprocessen har varit lång. Språktester och en video-intervju över nätet har varit några av många steg.

– På intervjun var det jag och tio andra ansikten på datorskärmen som skulle samarbeta kring en OS-slogan. Det var någon från Ryssland, en från Polen, någon kunde inte engelska och en annan såg man typ inte, säger Elizabeth och skrattar.

Strax före jul fick Elizabeth beskedet att hon var antagen. Hon är trespråkig, och det tror hon har varit en fördel. Med en engelsk mamma och en svensk pappa var Elizabeth tvåspråkig från start. Spanskan har tillkommit senare. Hennes studier har spansk inriktning och i höstas pluggade hon därför en termin i Bilbao, Spanien.

Efter OS åker Elizabeth tillbaka till Aberdeen för att fortsätta juridikstudierna.

– Utbildningen går inte direkt att applicera i Sverige, så man kan säga att jag är fast i Skottland. Men det gör mig inget, jag känner mig hemma i Storbritannien. Fast nu får vi får se vad som händer med Skottlands framtid efter Brexit.

Hon skulle gärna jobba i huvudstaden Edinburgh. Helst med politiska frågor, mänskliga rättigheter eller kvinnofrågor.

– Breda juridiska frågor. Att jobba för Amnesty har jag som dröm.

Hon åker till Brasilien helt utan nervositet, trots att mycket av vistelsen känns ganska öppen.

– Det finns så mycket grejer som man inte vet, så det är ingen idé att oroa sig. Så länge jag har boende och försäkring ordnar det sig.

Har du funderat på riskerna med Zika-viruset?

– Inte riktigt… Det har inte varit någon stor grej från organisationens sida. Men på vårdcentralen tipsade de om att använda myggspray varannan timme och sova med myggnät.

Hon har haft kontakt med en annan volontär, en tjej från Argentina.

– Vi träffades på någon tråd på Facebook och har tipsat varandra om boende. Jag tror de flesta volontärer åker själva så det kommer nog inte bli problem att träffa någon där.

Kajsa Sandin