De är göteborgarna som siar om framtiden

Hur länge sitter Trump kvar, hur ser modet ut nästa vår och kommer jag någonsin träffa den rätta? Intresset för framtidsspaningar är större än någonsin och i Göteborg finns ­flera ­föregångare på området. Två Dagar har träffat några av ­göteborgarna som ägnar sig åt att kika i kristallkulan.

ANNONS
|

”Hur tråkigt kan vi människor ha tillsammans egentligen?” Linda Spåman har tränat. Ett medelpass, på Friskis och Svettis. – Herregud, det är ju motsatsen till magi, kan jag ens säga det i ­tidningen? Nu står hon i sitt vardagsrum, rör ihop pulverkaffe i en kopp som hon ställer ner på ett litet bord där kristaller trängs med tarotkort och allmänt tingeltangel. På väggarna samsas dockor, brudklänningar, böcker och en och annan uppstoppad fågel. Linda Spåman oroar sig lite för om hon skulle ­behöva flytta, det skulle bli hemskt jobbigt, men för­klarar att hon skulle må dåligt av att ”ha det sådär vitt och med en Boliasoffa”. Det var slumpen i kombination med tristess som ­ledde henne till tarotkorten. Hon jobbade som frukostvärdinna på ett lågprishotell, gick upp fyra på morgonen för att ta ettan mot Munkebäck och tyckte att livet var nästan outhärdligt trist när en kvinna ringde och frågade om hon var en ”äkta spåman”. Linda Spåman svarade ja. Gick ut och köpte en kortlek. Lärde känna en spådam på Facebook som hette Ulla och som sysslade med tarotkort. – Jag frågade hur lång tid det tar lära sig att spå och hon svarade 17 år. Jag har kollat runt, det finns lite olika åsikter, men det verkar som om de där 10 000 timmarna man brukar prata om är en bra måttstock. Linda Spåman satte i gång.

ANNONS

Att försöka ta reda på vad som ska hända i framtiden har alltid intresserat människan. Vi har rådfrågat orakel och profeter, undersökt kaffesump och studerat stjärnorna. En av tidernas mest kända framtidssiare var astrologen ­Nostradamus, som levde på 1500-talet och vars profetior fortsatt att fascinera genera­tion efter generation. De senaste åren verkar intresset för framtidsprognoser ha exploderat. I en globaliserad värld rör sig allt ­fortare, oförutsägbara kast kommer snabbare sam­tidigt som konkurrensen hårdnar. För att klara förändringar har det blivit viktigare, både för företag, politiker och enskilda individer, att kunna blicka framåt och försöka ha koll på vad som händer runt hörnet. Kommer räntan att höjas, Trump sitta kvar, vem vinner fotbollsmatchen, och var i världen kommer nästa konflikt bryta ut? På senare tid har vi också fått helt nya metoder att förutsäga framtiden.

På Västra Hamngatan sitter Staffan Truvé i ett stimmigt lunchrum med en laptop. Han försöker förklara varför Recorded Future, som beskrivits som ett av den svenska techsektorns mest mytomspunna bolag, blivit så framgångsrikt på att förutspå framtiden att deras teknik används av några av världens största företag. Han pratar om en ringmur. Ringmuren går runt en stad som ska skyddas mot inkräktare. Men bara ringmuren ­räcker inte som skydd. Du måste också ta reda på om det finns några borttappade nycklar, var muren anses vara svag och vilka som försöker ta sig igenom. Du måste lyssna, samla in fakta och det är här ­Recorded Future kommer in i bilden. Staffan Truvé beskriver mänskligheten som en enda stor sensor. – Vi bloggar, vi twittrar, vi facebookar. Nästan hela vårt liv finns på nätet numera. Denna information samlar Recorded Future in. Med hjälp av en algoritm som lärt sig att hitta samband ­mellan vad som sägs på nätet och vad som sedan faktiskt inträffar kan programvaran mäta sannolikheten för vad som kommer att hända framöver. Och det behöver inte vara så komplicerat, utan kan handla om en enkel tweet där någon berättar om sina planer. – Om någon twittrar att de tänker blockera Göteborgs Hamn för att de är missnöjda med arbetsgivarna kan ju detta vara bra att känna till. Inte minst för er journalister, säger Staffan Truvé. Recorded Future är främst inriktat på riskanalys. – För företag finns många risker i dag. Det kan vara att ens kunder går i konkurs eller att ens leverantörer får leveransproblem som i sin tur kan bero på ekonomiskt obestånd eller strejk. Jobbar du på en ambassad kan det vara smart att veta om det är stor risk för protester de närmaste dagarna. Men det som företagen framförallt varit intresserade av de senaste åren är cyberattacker. Staffan Truvé knappar på sin laptop, gör en sökning kring cyberattacker och ­banker och väljer sedan metoden skimming. –Titta, här kan du se ganska många träffar på skimming under februari eller mars. Staffan Truvé klickar vidare. – Här är en länk till en kille som säljer den typen av utrustning som sätts på bankomater. Finns det många säljare under en period finns det också köpare – och risken för att en skimmingattack skulle ske i mars ökade. Katastrofer som översvämningar, sjukdomar eller politisk oro är ­andra händelser som Staffan Truvé säger att hans företag kan förutspå. – När vi gjorde en analys av orolig­heter i Mellanöstern visade det sig att vi med 85 procents säkerhet kunde säga om det skulle vara en ovanligt hög nivå av protester fyra, fem dagar framåt i tiden i en enskild stad. Det är ju ganska bra. Ett terroristdåd utfört av en ­ensam förövare kan Recorded Future däremot inte förutspå. Men det är trots allt inte så vanligt att männi­skor agerar så – vi behöver varandra, även vid brott. Någon ställer en fråga på ett forum eller annonserar på Twitter att de säljer något på Darknet. Men finns det inte en övertro på att använda statistiska modeller för att förutsäga framtiden? Staffan Truvé tycker inte det. – Vår teknik kan läsa så oändligt mycket mer än en ­människa kan. Men det är viktigt att komma ihåg att vi bygger stödsystem för mänskliga analytiker och att det i slut­ändan är människor som fattar beslut om hur man ska ­agera. Med vårt system kan man få en global bild av vilka händelser som är viktigast att prioritera.

ANNONS

Att människor trots allt är ganska bra på att titta i kristallkulan är något som Philip E. Tetlock, professor i psykologi och statsvetenskap vid University of Pennsylvania, kommit fram till. Han och hans forskarkollegor har testat tusentals vanliga amerikaners förmåga att bedöma framtidsfrågor av alla möjliga slag. Under 2011 till 2015 deltog ett par hundra av dessa i en förutsägelsetävling som arrangerades av de amerikanska underrättelsemyndigheternas forskningsmyndighet, IARPA. Deltagarna fick precisa frågor om framtiden som de skulle förutsäga och svaren betygsattes och utvärderades. Tetlocks grupp lyckades bäst, faktiskt bättre än professionella underrättelseanalytiker. Vad Tetlock drog för slutsatser? Det går ganska bra att förutsäga framtiden – och det är inte framförallt ­intelligens, matematisk förmåga eller ett stort nyhets­intresse som avgör. I stället handlar det om andra egenskaper: de som är bäst på att förutspå framtiden är ödmjuka individer som ofta ändrar åsikt när de får ny kunskap, som medger sin osäkerhet och försöker läsa på så mycket de bara kan.

Trump har bestämt sig för att dra sig ur klimatavtalet, Dylan har äntligen fått ur sig en Nobelföreläsning och i parkerna blommar syrener och gullregn. Men i Sofi ­Warenfalks huvud är det 2018. Hon är designer på för ­märket XX-XY på modeföretaget Junkyard och är mitt i ­arbetet med att ta fram nästa års kollektion. Datorn är full av skisser på plagg hon ska visa upp för sina chefer nästa vecka. Men det är rätt hemligt ännu, vilka trender och kläder som Junkyard spår ska bli stora nästa sommar. Och om Recorded Future använder hårda fakta och matematiska modeller så är jobbar Sofi Warenfalk snarare med en slags magkänsla. Just nu är den känslan ganska ­dyster, trots syrenerna utanför fönstret. – Ja, världen är ju rätt mörk. Det politiska klimatet är hårt, framtiden känns osäker. Det påverkar modet också såklart. För att ta fram nya trender krävs det att man börjar här och nu och tittar på det som varit. Att analysera sin ­samtid och sedan försöka ta ut en riktning som kan omsättas till mode. Sofi Warenfalk använder sig av olika metoder för att trendspana. Allra mest sker trendspaningen i sociala medier, särskilt på Instagram. Där är det inte bara mode­profiler som är intressanta, det kan också vara politiker, museum, traditionella medier och kändisar av olika slag. En annan metod är att ”trenda” – helt enkelt att besöka olika platser i världen och kolla in vad folk har på sig, vad som säljs i affärerna och att gå på gallerier och utställningar. Sofi besöker London flera gånger varje år, både för framtidsspaningar och för att ta en titt på vad de stora kedjorna gör för att sedan känna av om hon är på rätt spår. – Sen åker vi till New York, LA, Tokyo och Seoul. Nu börjar jag känna att Östeuropa blir mer och mer intressant. Kiev har exempelvis en jättebra vintagescen. Sofi Warenfalk visar några trendspaningar från företag som är specialiserade på just framtidsanalyser. Även här ­talas det om politisk osäkerhet och hur det kan påverka vårt sätt att klä oss, om maximalism, en ­djärvare mix av olika slags plagg och mycket färg. En annan viktig inspirationskälla är populärkultur: teveserier, utställningar och böcker. –Tv-serien The Handmaid´s Tale är ett bra exempel på en väldigt dystopisk framtidsvision. Det är ju inte så att vi kommer gå runt i hättor, men känslan kan påverka modet. Sedan kan det bli tvärtom, som en motreaktion mot mörkret kanske vi vill ha en glad känsla i kläderna. En av de trender jag tar fram för nästa år handlar om just det, mer feminina kläder, blommigt, broderat men blandat med mer streetiga plagg, kanske sneakers eller en stor kavaj. Redan när Sofi började som designer för åtta år sedan pratade man om att mode gick snabbt. Det är ingenting emot hur det är i dag. Nya trender dyker upp varje vecka. –Supreme släpper till exempel sina kollektioner samtidigt som de visas på runway, de gör ett nytt drop varje ­tisdag och det är superhajpat. Samtidigt finns en känsla av att det liksom inte går att hänga med längre, att trender kommer och går för snabbt och det finns en längtan efter mer kontinuitet och eftertanke.

ANNONS

Tillbaka till Linda Spåman och till det som började som ett konstnärligt projekt men som nu verkar fått ett eget liv. Efter att ha införskaffat sin första tarotkortlek har hon spått massor av människor, mest på företagsevent och i sin podd Äkta Spåman Podcast. I sommar drar hon och tarotkorten ut på turné med bland annat Kiviks marknad som ett självklart stopp. Intresset för att bli spådd är stort, magi och häxkonst ­verkar ligga i tiden. Som när Linda Spåman var på Västsvenska Handelskammaren och inte trodde viljan att bli spådd skulle vara sådär jättestor. –Men så blev det världens ­längsta kö, det är nästan alltid så. Att få möj­ligheten att samtala om sig själv och sitt liv lockar många, jag tror verkligen att folk längtar efter riktiga samtal, jag har fått höra så otroligt många spännande ­historier. De frågor människor ställer har ändrat karaktär sedan hon började. Då var det mest om kärlek, när man skulle träffa den rätta, om man skulle få barn. Nu handlar det mer om jobbet, karriären, om ekonomisk oro. –Man frågar om chefen kommer att stanna på jobbet, om man ska våga byta jobb. Jag kan se med en gång om någon mår dåligt på sin arbetsplats. Fler företag borde anlita mig, mina sessioner är tusen gånger bättre än en medarbetarenkät. För att jobba som spådam, eller ”helt vanlig entreprenör i new age-branschen” som hon själv kallar sig, är Linda Spåman ovanligt skeptisk till det egna ämbetet. Hon både tror och inte tror på tarotkorten. Hon anser inte att hon, eller korten, kan bestämma en annan människas öde. Men hon däremot att korten kan öppna för nya tankekedjor. Kanske är det lite som kognitiv beteendeterapi. –Jag vill uppmuntra till ett slags destruktiv kreativitet, att människor ska våga kasta saker åt helvete. De flesta skulle må bättre om de vågade skilja sig eller lämna sin bostadsrätt. Jag ser tarotkorten som ett verktyg till ett terapeutiskt samtal. Framtiden kan säkert sökas i dåtiden, i matematiska analyser, i data eller i sund skepticism. Men behövs det inte något mer? – Jag tror att de flesta skulle bli mycket gladare om de vågade släppa in slumpen i sina liv.

ANNONS

Mode på G ­enligt Sofi Warenfalk - Mörker, metalkänsla - Streetig bibliote­karie-look -Mer dressat, kavaj och byxor. -Maximalism, mer av allt. -Superfeminint, balklänningar, broderat, volanger, spets. -Outdoorkänsla. ­­

ANNONS