Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/2

David drivs av att se sina elever utvecklas

David Törning halkade in på lågstadieläraryrket av en slump, men landade helt rätt. En hängiven lärare som vill få sina elever att prestera av egen kraft och lust. Som våndas över det där med att ge skriftliga omdömen, värnar relationen med barnen och drivs av att se eleverna växa och utvecklas.

Sommarlovet har börjat för eleverna på Strandskolan i Kungälv. Niorna har avtackats med röda rosor och namnade pennor, medan sexåringarna förväntansfullt inväntar höstens skolstart.
Skolgården ligger öde och badar i sommarsol medan korridorerna vilar tysta. 

Här har lågstadieläraren David Törning arbetat i fyra år, han tillhör de blott fem procent av alla lågstadielärare som är män.
– Det blir fler män ju äldre barnen blir. Kanske gillar killar att undervisa i specifika ämnen, eller så är det traditionens kraft som gör att så få män väljer att söka sig till lågstadiet, funderar David som inte alls tänkt bli lärare som ung.
– Jag halkade in på ett bananskal nån gång i 20-årsåldern efter sommarjobb på Kastellegårdsskolan i Ytterby. 
– Sedan fortsatte jag under höstterminen på fritids och en vecka blev till en termin som blev två år. Jag kom in i skolvärlden, trivdes och hade kul med barnen. 

Där nånstans började hans tanke gro att utbilda sig till lärare.
– Jag tänkte att det här skulle jag kunna göra länge, berättar David som fram till dess sett sig som en som gick på handels och arbetade stenhårt där. 
Men i stället utbildade han sig till lärare på Borås Högskola under tre och ett halvt år. 
– Att jag valde lågstadiet berodde nog främst på att man får vara klasslärare och följa en grupp barn och styra mer över tiden. I och med att man undervisar i flera ämnen, får man också mer tid med klassen, säger David som efter avklarad examen fick jobb på Gunnilseskolan i Angered. 
– Man har ingen aning om hur det är att komma ut, det blir lite att vakna upp i vardagen och ibland svårigheter, då gäller det att finna vägar för att få eleverna att ta till sig kunskaper som de ska. 

Bild: Anna Berglund

Efter fem år på Gunnilskolan återvände David till Kungälv där han vuxit upp och fick jobb på Strandskolan. Där undervisar han i en klass med 22 elever och lika många individuella viljor, karaktärer och sätt att lära och knyta band. Där det som lärare handlar om att vara kreativ och flexibel och ändå hålla fast vid sin linje. 
– För mig har det väl fungerat, säger David, som menar att poängen med att bygga goda relationer med eleverna är grunden för själva lärandet, eller åtminstone underlättar. 
– Det blir enklare att nå fram om det finns ett upprättat förtroende där de känner att man lyssnar.
Och med tiden lär man känna varandra och hittar hem i allas olikheter.

Strandskolan drivs som friskola enligt montessoripedagogiken och har drygt 250 elever från förskola till årskurs nio. Pedagogiken bygger på att eleven har inflytande och får arbeta på den nivån hen befinner sig. Ett lärande som strävar efter frihet, ansvar och nyfikenhet.
– Vi använder personliga loggböcker så att eleverna får överblick och kan ta ansvar för sin egen utveckling, säger David som tidigare jobbade inom kommunala skolan, men som läst in montessoripedagogiken under senaste året.  
– Den största skillnaden är de långa sammanhängande arbetspassen utan rast. Jag trodde barnen skulle tröttna, men i stället kan de jobba färdigt i lugn och ro, det är skönt. 

Han är en engagerad lärare som tycks drivas av en tydlig idé kring sitt läraruppdrag. Som behandlar varje elev utifrån sina förutsättningar och inleder varje skoldag med tystläsning. 
– Det ger en lugn start, dels hinner de som är sena in, dels är läsningen och språket grunden för mycket lärande, säger David som alltid ger läsläxor för mängdträningens fina funktion, men generellt är kluven inför läxor. 
– Det finns en poäng med dem, men i unga åldrar får det inte slå över och göra lärandet till något negativt. Det är en hårfin balans. 
Betyg ska sättas första i sexan, men enligt läroplanen ska han ge skriftliga omdömen varje år. En uppgift han tampas hårt med. 
– Det känns obekvämt att säga till en 8-åring att de inte har tillräckliga kunskaper. Jag är ganska säker på att de redan känner oro och stress om de märker hur skolkamrater utvecklas snabbare. I stället försöker jag prata om vad som behöver förbättras.

På frågan vad som driver honom i sin yrkesroll kommer svaret snabbt.
– Viktigast för mig i mitt arbete är att skapa en trygg miljö där barnen känner att de vågar försöka och vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter. 
– I dag finns en tendens i skolan där det alltmer talas i termer av fel och rätt, medan förmågor som att resonera och diskutera är centrala. Då behöver eleverna ha tränat att se samband och kunna lägga ihop olika kunskaper, tillägger han och menar att de utforskande processerna utan givet svar är värdefulla.
– Det är ju så viktigt att lära sig att försöka, då kommer man till slut lyckas eller i alla fall lära sig något viktigt längs vägen. Den insikten ger kraft och energi, säger David som gillar det föränderliga, varierande och överraskande med att vara lågstadielärare. 
Och som gläds över att följa sina elever längs vägen till lärande, livskunskap och växande. 
– Att vara lärare är dynamiskt och ingen dag är den andra lik. 

Fakta: David Törning
Ålder:
Fyller 37 år om ett par veckor.
Bor: Kungälv
Familj: Frun Sandra, Astrid 6 år och Klara 4 år.
Yrke: Lärare på lågstadiet. 
Intressen: Fotboll, golf och sköta gräsmattan. 
Bästa med att vara lågstadielärare: "Att se elever lära sig nya saker och utveckla sina kunskaper samt att väldigt få dagar är den andra lik".
Om att vara man i ditt yrke: "Jag tänker inte på det särskilt ofta, och på skolan är det rätt många killar så jag känner mig inte ensam". 
Andel män bland lågstadielärare: 5 procent.

Mest läst