Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Äventyraren och tisdagskrönikören Annelie Pompe på harpunfiske.
Äventyraren och tisdagskrönikören Annelie Pompe på harpunfiske.

Döda djur på grillen

Annelie Pompe undrar över om någon skulle kunna ta ett liv som sett dig i ögonen. Själv gjorde hon ett försök och skämdes. "Det var ett bra test", skriver hon i sin tisdagskrönika.

Jag har försökt att döda en fisk. Det var för ett par år sedan i Bahamas när jag fridök med harpunfiskare. Jag hade en kamera. De hade vapen. Harpunfiske är en av de bästa formerna av hållbart fiske så länge de inte fiskar ut reven. Några av dem lever på fiske och tackar fisken för att den gav sitt liv för att de skulle överleva. 
Under en middag smakade jag på en liten bit av den fisk som de hade dödat. Eftersom mina vänner hade valt och ätit bara den fisk som behövdes, verkade det rättvist. Men inte riktigt, eftersom jag inte hade skjutit fisken själv. 


Under ett av de sista fridyken bytte jag min kamera mot ett spjut. Min vän pekade på en välsmakande fisk som var på botten. Jag tog ett andetag och dök ner till 15 meters djup, in i fiskarnas värld. En "hawkfish", var nästan stilla på botten. Jag spände upp spjutet mot fiskens huvud. Hjärtat slog hårt i bröstet och vibrerade genom vattnet. Fisken har också ett hjärta. 
Den gjorde en nervös rörelse med sin bröstfena. Undrar om fiskar känner rädsla? 
Så vinklade fisken sitt öga och såg på mig. Vi tittade på varandra och jag skämdes. Hur skulle jag kunna ta ett lyckligt fritt liv i havet? Jag behöver inte äta fisk. Någonsin. Det var ett bra test. Jag undrar om du skulle kunna ta ett liv som sett dig i ögonen?

Bild: Privat


Vid en grillplats förra helgen frågade någon kring vad som skulle läggas på grillen. Det slank bara ur mig "oj vad många döda djur". Inte för att jag är någon dömande vegetarian, utan för att det är så jag ser på kött. Många som äter kött verkar inte vilja kännas vid att det kommer från tidigare levande djur. Jag tror att det är bra att ifrågasätta sig själv. Varför gör du eller äter vissa saker. Jag har varit vegetarian/vegan i 12 år därför att jag har respekt för levande djur, för miljöpåverkan och hälsa. 
Några undrar hur man kan vara vegetarian och atlet. Kroppen känns lätt och stark utan kött. Jag har satt världsrekord i fridykning och klättrat 7 summits. Jag har marklyft nästan 100 kg och sprungit 30 kilometer i skogen. Man behöver inte kött att vara en bra atlet. Men visst behöver jag äta lite tillskott jag inte hittar i vegetarisk kost. Järn- och B-vitaminer. 


Någon kommer garanterat med argumentet: människan är född köttätare. På den tiden såg inte världen ut som den gör i dag. Fisk- och köttindustrin är fruktansvärd på många sätt. En femtedel av växthusgasutsläppen i Sverige kommer från den mat vi äter och 75 procent av det står kött och mejeriprodukter för. Hur illa djuren behandlas är lika illa. Vi lever i en värld där vi behöver börja avstå från några saker vi gillar, för att världen ska må bättre. 
Jag ser inte ner på folk som äter kött men jag hoppas att köttätare ifrågasätter sig själva, och provar vegetarisk kost några dagar i veckan. 
Eller försöker se djuret i ögonen. 

Mest läst