Christina Lundin har avlidit, 59 år gammal.
Christina Lundin har avlidit, 59 år gammal.

Christina Lundins sista krönika

GP-krönikören Christina Lundin har avlidit 59 år gammal. Några dagar innan cancern tog hennes liv kontaktade hon redaktionen och mailade in det som skulle bli hennes sista krönika. ”Går ju att ta in den postumt om det skulle bli så”, skrev hon i mailet. Enligt hennes och maken Bosses önskan publicerar gp.se i dag Christina Lundins allra sista krönika.

ANNONS
|

"Nu ska jag berätta för dig vad jag kommer att berätta för mina barn om deras farmor", skriver min underbara blivande sonhustru till mig.

Tårarna strömmar när jag läser det fina brevet.

För det är det jag sörjer allra mest när jag vet att jag inte har så lång tid kvar. Att jag aldrig ska få träffa mina barnbarn. Hålla dem i min famn, snuffa i deras babyhull, fira deras födelsedagar, bygga en relation, gå på deras student.

När jag tänker på det gråter jag alltid.Gråter gör jag också när min väninnas 30-åriga dotter skriver till mig och tröstar mig med att det känns som hon känner sin mormorsmor fast hon bara hört sin mamma och mormor prata mycket om henne.

ANNONS

Ja, nu rinner livet ifrån mig. Jag blir tröttare och svagare för varje dag. Från ena dagen till den andra kan jag inte längre gå från sovrummet till toaletten. Jag får ta emot en rullstol, så jag kan komma ut i eftermiddagssolen och jag får acceptera allt fler hjälpmedel.

Först sa jag nej till sjukhussäng i vardagsrummet. Nu är jag så tacksam att jag fick en. Jag har nog sagt nej tack till allt som numera fyller mitt hem där jag vill avsluta mina dagar.

Jag får också finna mig i att ta emot all hjälp och acceptera att det bara är en tidsfråga till jag kanske inte längre kan ta emot gäster. Det är ändå det som håller mig uppe nu den sista jobbiga tiden. Att träffa människor som betytt något under min livstid och göra avslut. Ha fina samtal också om döden och den verklighet vi står inför. Först tvingas många trotsa sin rädsla att träffa mig, men det slutar alltid i ett väldigt fint möte och att de är nöjda med att de kom.

Jag är så oerhört tacksam, och känner mig så privilegierad att vara omgiven av en så kärleksfull familj och så många fina vänner. Vet att det är inget att ta för givet. Men jag har bestämt mig för att bara tacka och ta emot. Erbjuder sig någon att komma hit och massera min ömma rygg säger jag ja tack. Erbjuder mig någon att låna sin fantastiska tempurmadrass till min nya sjukhussäng så tackar jag allra ödmjukast. Jag har för länge sedan kastat jante. Tar bara onödig kraft.

ANNONS

Jag vet att det inte är alla förunnat, men så är jag så tacksam att få möta döden. Omgiven av trygghet, inte minst från fantastiska sjuksköterskor som sköter om mig dygnet runt och av palliativa teamets otroliga personal. Men kanske allra mest av mina närmaste, som jag genom mina samtal tvingar att våga tala om det allra svåraste – döden. Och som jag genom detta hoppas jag, ändå ska få det lite lättare att våga möta det svåra som kommer.

Livet rinner ur min kropp. Tröttheten som överväldigar min kropp tar snart över mitt huvud också. Hittills har jag gått igång på besök. Nu orkar jag bara träffa en åt gången och är mer dåsig än för bara några dagar sedan.

Jag är nöjd med mitt liv. Gladast för att jag kan lämna mina barn som trygga unga vuxna. Mest orolig för min man som tvingas hitta en ny riktning i sitt liv. Men det får bli sen. Just nu lever vi varje dag här och nu i en allt starkare kärlek. Jag lever i en allt starkare kärlek. Nu är jag redo att lämna detta livet, verkligen så redo man kan bli. Full av tacksamhet.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV CHRISTINA LUNDIN

ANNONS

"Det är inte mycket kvarav mig nu"

Christina Lundin: Min läkare bekräftar det jag vet innerst inne

Christina Lundin: Min begravning ska bli en hyllning till livet

Jag ska leva så länge jag lever - en dag i taget

Lundin: Cellgiftsdagen är också en dag

Christina Lundin: Det har vänt – en otrolig känsla

Christina Lundin: Att leva är det enda som räknas

Christina Lundin om vardagen som cancersjuk

ANNONS