Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Carl-Einar Häckner: "Vi bär alla på vårt eget bagage"

Ditt bagage - där ska du ha'

En liten gubbe som är gla'
och sjunger tra la la


Orden är från en sång i Macken, en teaterföreställning jag såg nyligen, som är baserad på Galenskaparna och After Shaves enorma tv-hit från 80-talet. Vi som växte upp då känner alla till den och är helt införstådda med den.
Jag såg föreställningen. Det var rörande att se karaktärerna och berättelsen.
Tänkte på hur Sverige förändras. Men Roy och Rogers mack finns kvar. Tur är väl det.
Det var bra för mig själv att bli påmind om något gott. Hur bra man mår av dem.
Jag ville krama alla karaktärerna. Jag vill att de ska finnas för evigt.
De står för något och har moral och värderingar som är viktiga. Det är lätt en del av Sverige.
Det var som att se barndomen på scen i ett nytt ljus i perspektiv med allt som händer i världen. Men är det bara vi som är där som verkligen förstår?
Det är långt från Gårdsten till stan. Ännu längre från stan till Gårdsten. Ännu längre nu än när jag växte upp.
För tänk om inte Roys och Rogers mack finns kvar. Vad gör vi då? Alla borde få växa upp med dem. Få dem med sig i sitt bagage. Då får vi bättre människor.
Annars är jag nyss hemkommen från en resa i bergen i norra Italien. Jag hade bara för mycket handbagage med mig.
Jag trollade så ingen märkte något. Jag älskar väskor. Det vet alla som känner mig.
En väska är fantastisk, man kan ha vad man vill i den. Jag minns mina väskor. Har dem kvar. Bagage är roligt. Väskor är kul, praktiska och man kan bli fullständigt vansinnig på dom, sig själv och sin packning. Vi bär alla på vårt eget bagage.

Jag satt där i bergen och tittade på det gröna sköna landskapet. Det gäller att inte titta i telefon. Stäng av den. Världen är orolig. Det händer alltid något dåligt.
På 70-talet var det väldigt annorlunda, vi hade inga telefoner med hela världen i. Min mamma gav mig en julklapp någon gång på på 80-talet. Med ett rim. Jag skulle gissa vad det var. Det stod Bra att ha på färden i världen. Vad är det?
En väska såklart. En bra present till ett barn.

Jag hade en bra barndom, mina föräldrar har alltid ställt upp för mig.
Folk var snälla på 70-talet.
Det är i barndomen det händer. Vi formas till människor.
I den miljö vi växer upp i.

Det var väl det jag tänkte på när jag satt och såg föreställningen.
Att den är snäll och behövs.
Så slog det mig vad alla borde få med sig i sitt bagage. 
Det är
en liten gubbe som är gla'
och sjunger tra la la.

Tumme upp:
Café du Nord. Köttbullekafé. En köttbulle, två eller tre. Allt går. Man är välkommen.

Tumme ner:
Plast. Jag har slutat med plastpåsar. Måste bara använda mina 50 jag har under sinken först.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och komiker. Aktuell i sommar bland annat med gästspel på Soho Theatre i London och vid Taubespelen på Orust.

Mest läst