Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Carl-Einar Häckner: "Ibland knyter tiden ihop säcken"

”Det är många kvinnor här”, säger jag till henne.
Sitter som gäst i publiken på kultur­huset Kåken i en avtackningscere­moni för Lillvi som jobbat länge inom ­kommunen. 
Jag gjorde audition för henne när jag var tolv år, på hennes kontor med mitt nummer och fick vara med i Cabaré Blå månen på Blå Stället. Jag hamnade i Angereds Tidning. 
Det var riktigt stort. Hade silverhatt.
Hon berättade det för mig, att jag visat upp min trolleriakt bara för henne. 
Sakta kommer minnesbilderna till­baka. Som små filmklipp i hjärnan. Det är rätt otroligt. Hon nämnde att min kompis var med också. Hade jag också glömt.
Vi hade stormat in där. Min kompis var med i början och peppade mig. Han var med en gång på Göteborgs Magiska Klubb på en vårlunch när vi fick ha med gäster till våra annars slutna sammankomster. 
Måste ringa honom bara för det. Vänner är allt. Sen går åren och så har vi inte setts på allt för länge. 
Vägar i livet. Så är det. Hela tiden påverkas vi av allt. 
Det är nu perspektiven kommer i livet. När jag i ett andetag kan fånga in mer än trettiofem år. ­Förhålla mig till det. Vilken tur att jag träffade Lillvi och trollade på hennes kontor.
Lillvi får massor av blommor och ­applåder. Det är några andra där från Blå Stället-tiden i Angered. Nu pratar vi 80-tal. Då gick jag på Angereds­gymnasiet. 
Att det gått trettiosex år. "Vad gör vi med våra liv? Blev det som du ville?" frågar sig mina idoler i mitt undermedvetna. Jag är mitt inne i det. Det var nyss, alldeles nyss jag var på Cabaré Blå månen. Det var nyss jag kom till Berlin. Alldeles nyss jag uppträdde på Plankan. Alldeles nyss jag var med i Fredagsexter på tv. Alldeles nyss jag träffade Silea. Alldeles nyss jag var med på John Hron-manifestationen på Liseberg som ledde till tjugo års varieté i nöjesparken. Möten, människor, öden och ögonblick. Allt händer. Sen dör vi, försvinner och blir en del av alltet. Det stora stjärn­stoftet i universum. Inga problem. Nu har jag Lillvis nummer igen. Påsen knyts ihop.
Tänker på Göteborg. Våra stadsdelar. Som en samhällskropp. Vi hör ihop. Det är svårt att spela gitarr utan en arm.
Vi behöver Angered, Hisingen, Frölunda. Alla delar behövs i ett samhälle. Vi behöver mötas över gränserna. Vi behöver plattformar för det. Tänker på kulturen, vad viktig den är. De här kvinnorna i det här rummet och en del män. Vilken nytta de gör? För ungdomarna, för en aspirerande artist. Hitta möjligheter att uppträda.

Tumme upp:
För eldsjälarna i kommunen. För deras viktiga insats för samhället.

Tumme ner:
För synsättet att människor är siffror i en balansräkning i ett bokslut.
 

Carl-Einar Häckner är trollkarl och komiker. Aktuell i höst med ny föreställning på Aftonstjärnan, med premiär 13 oktober.

Mest läst