Det var när aids slog till som hårdast under 1980-talet som tanken först slog rot hos Gunlög Sibbesson Hjorth.
Från sin bekväma tillvaro i Sverige såg hon tv-inslag efter tv-inslag om föräldralösa barn i Afrika.
Hon kände att hon ville bidra med något handfast, men var själv mitt uppe i sitt eget familjeliv.
– Jag tyckte att det var så fruktansvärt. Men mina egna barn var ganska små och jag kunde ju inte bara resa iväg till andra sidan jordklotet, säger hon.
Att Gunlög Sibbesson Hjorth har en bakgrund som socialarbetare och lärare har nog gjort sitt.
Det har alltid funnits något självklart i arbetet med människor.
Men att hon dessutom har en äventyrlig sida är nog det främsta skälet till att hon överhuvudtaget kom iväg.
Nyfikenheten på nya upplevelser är nog större än filantropin, medger hon.
– När barnen var vuxna och jag gick i pension dammade jag av idén om volontärarbete. Det var nu eller aldrig, berättar hon.
Gunlög letade runt på nätet och funderade på vilka hjälpinsatser som låg henne varmast om hjärtat.
Valet föll på ett kvinnoprojekt i sydöstra Kenya. Det skulle bli första gången hon besökt Afrika.
– Som den enda volontären i projektet hamnade jag i en by långt ute på landsbygden. Det var en upplevelse jag aldrig hade kunnat tänka ut på förhand, säger hon.
Företaget Volontärresor förmedlade kontakten mellan Gunlög och kvinnan som dragit igång projektet i Lunga Lunga.
Där skulle hon, tillsammans med de lokala medarbetarna, undervisa kvinnor i läsning och matematik.
– Jag inkvarterades i ett litet, traditionellt runt hus med tak av palmblad, utan rinnande vatten. Toaletten var ett hål i golvet och elen kom och gick, berättar hon.
Dessutom upptäckte Gunlög snart att hon hade en snyltgäst i huset, en roströd leguan som tittade in emellanåt på sin jakt efter insekter.
Hon ler vid minnet av sin minst sagt ovanliga utlandsvistelse.
– Det var bara att gilla läget. Det var ju ändå ingen semesterresa jag hade åkt på, konstaterar hon.
Däremot visade det sig svårare än förväntat att vara lärare.
Gunlög behövde ju en tolk vid sin sida för att kunna sköta undervisningen, vilket blev krångligt när det gällde läsningen. I stället tilldelades hon ett helt annat uppdrag av organisationen.
– Jag fick frågan om jag visste något om stress, och om jag kunde lära ut någon metod att hantera den. Eftersom jag hade arbetat som vårdlärare tidigare var det inget nytt för mig, berättar hon.
Det visade sig att många av kvinnorna på den afrikanska landsbygden led av ständig oro.
De var stressade över torkan, över tanken på att deras män skulle ta sig flera hustrur, eller att barnen skulle sakna mat för dagen.
Gunlög skred till verket med ett jättestort blädderblock i famnen och en tolk vid sin sida.
– För många av kvinnorna ute i byarna blev det här ett lyft. De hade aldrig pratat om sin stress med någon annan, säger hon.
Projektet finansieradesdels via donationer, dels genom de avgifter som volontärerna förde med sig. En månads resa i Afrika – med ideellt arbete – kostar omkring 15 000 kronor med Volontärresor – och då ingår inte flygresan i priset.
– Men man får uppleva så mycket mer än vad man kan göra som vanlig turist, menar Gunlög Sibesson Hjorth som inte ångrar en sekund av sin vistelse i Kenya.
Nästa resa hon gjorde var med en helt annan arrangör. Då for hon till Västbanken och plockade oliver som en solidaritetshandling med Palestina.
Under sin tio dagar långa vistelse arbetade hon på olivplantagen under förmiddagarna och gjorde studiebesök och gick på föreläsningar på kvällarna.
– Det blev en helt annan erfarenhet. Den här gången var vi jättemånga volontärer från hela världen, berättar hon.
Väl hemma tänkte Gunlög att nu fick det vara nog. Hon hade realiserat sin 30 år gamla dröm om volontärarbete och det kunde räcka.
I stället fortsatte hon sitt arbete inom psykiatrin och sitt ideella engagemang för Fair Trade Shop i Borås.
– Samtidigt frågade alla om jag hade en ny resa på gång, vilket fick idéerna att snurra. Okej, tänkte jag. Kanske en gång till då…
Gunlög kollade upp Volontärresors utbud på nytt och beslutade sig för att hon ville arbeta med djur den här gången.
Researrangörerna erbjuder en rad olika projekt, allt från att hjälpa skadade sköldpaddor på Sri Lanka till att mata bebisnoshörningar i Sydafrika.
– Jag hittade ett projekt i Sulawesi i Indonesien som passade mig. Där tog man hand om alla möjliga sorters apor, fåglar, trädbjörnar och krokodiler som blivit offer för den illegala handeln med vilda djur, berättar Gunlög Sibesson Hjorth.
På den vackra ön i Sydostasien blev det ett hårt slit. Arbetsdagarna började klockan sex på morgnarna och volontärerna jobbade fram till klockan fyra.
De rensade burar, byggde inhägnader och plockade gräs och blad till djuren.
Centret var helt beroende av de ideella arbetsinsatserna och tog emot entusiaster från jordens alla hörn.
– Det var stor skillnad från mitt besök i Afrika. Nu bodde jag tillsammans med andra volontärer och vi arbetade ihop med de lokalanställda. Däremot var jag den enda i min ålder, säger hon.
Även denna gång stannade Gunlög fyra veckor. Kortare tid än så kan hon inte rekommendera.
Det tar alltid ett tag att acklimatisera sig och förstå hur man bäst kan göra nytta i projektet, menar hon.
– De två ansvariga för centret hade fullt upp med övergripande uppgifter och att ta hand om sjuka djur. Det kändes verkligen som vår arbetsinsats var betydelsefull, säger hon.
Trots alla fantastiska erfarenheter har Gunlög bestämt sig den här gången. Det blir inga fler volontärresor. Hon fyller snart 70 år och det kan vara hög tid att det lite lugnt på semestrarna.
Ändå finns det en liten tvekan i Gunlögs röst, och det hörs att hon knappt vågar säga det högt inför sig själv.
– Ja, alltså… det låter ju helt fantastiskt att dyka med valhajar i Sydafrika förstås…
Kritik mot volontärresor
- Arrangörerna av volontärresor har kritiserats för att sälja en förenklad, kolonial bild av andra människor, som ”fattiga som behöver vår hjälp”.
- Dessutom kommersialiserar man människors hjälpbehov.
- Eftersom projekten får pengar för att ta emot volontärer, är det den som betalar som styr. Om volontären till exempel önskar att komma närmare lokalbefolkningen arrangeras resan så att hen ska bli nöjd, oavsett var hjälpen egentligen behövs. Köper volontären en resa för att arbeta med rehabilitering av djur, kan projekten tjäna pengar på att hålla kvar djuren i fångenskap och aldrig släppa ut dem i det fria.
- Det finns även rapporter om barnhem som har öppnats enbart för att vara en inkomstkälla via volontärarbetare. I en del fall har barnen inte ens varit föräldralösa.
Källa: Cecilia Jonsson, lektor vid Institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet i Växjö, som skrev en avhandling om volontärresor 2012.
