Brorsonens självmord blev Else-Maries vändpunkt

ANNONS
|

För 20 år sedan hölls den första nationella konferensen om suicidprevention i en aula på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Sedan dess har mycket hänt.

– Sex regionala nätverk har bildats varav SPIV (Suicidprevention i Väst) är ett. En nollvision mot suicid har tagits fram. Vi har fått en myndighet, Folkhälsomyndigheten, som är ansvarig för suicidprevention. Dessutom har ämnet blivit mera pratbart, säger Else-Marie Törnberg, verksamhetschef på SPIV.

Den 12-13 september arrangerar SPIV den 11:e nationella konferensen på Svenska Mässan i Göteborg, i samarbete med Västra Götalandsregionen, Folkhälsomyndigheten och Göteborgs Stad. Konferensen är höjdpunkten på kampanjen ”Steg för livet”, som startade för ett år sedan.

ANNONS

– Då producerade vi en folder och en film med samma namn med syfte att nå en ny publik; unga närstående och deras föräldrar. Vi vill få dem att prata om självmord. Om du är uppriktigt oroad för att någon du känner funderar på att ta sitt liv, ska du fråga av medkänsla. Det är aldrig farligt, säger Else-Marie.

Medan kampanjen ”Steg för livet” riktade sig till befolkningen, vänder sig konferensen bland annat till politiker och tjänstemän, samt personal inom vård, skola och omsorg. Målet är att sprida kunskap om den senaste forskningen på området beträffande nya behandlingsmetoder och bättre bemötande, samt att inspirera. Flera utbildningsinsatser presenteras; exempelvis psykisk livräddning som SPIV skräddarsyr till olika yrkeskategorier och YAM (Youth Aware of Mental Health), ett program med syfte att förbättra den psykiska hälsan och minska antalet självmordshandlingar bland ungdomar.

– Det skulle alla ungdomar få! Bland de skolelever som genomgått YAM har suicidförsöken gått ner med 50 procent. Tonåringar känner sig ofta ensamma med sina livsfrågor, men här får de prata om dem. Hur hanterar jag stress och kris? Vilken är skillnaden mellan depression och nedstämdhet? Vilken hjälp finns att få ifall jag tänker på självmord?

ANNONS

En bärande del av konferensen är människors egna berättelser.

– Cirka hälften av alla seminarier består av sådana, säger Else-Marie och återger den kände suicidforskaren Jan Beskows tankar. Han brukar säga att suicidprevention börjar i mötet mellan två människor. Mötet är förutsättningen för en bra behandling. Vi kan inte skapa mallar för enskilda människor, utan vi måste individualisera och lyssna.


    Else-Marie Törnberg, verksamhetschef på SPIV (Suicidprevention i Väst). Bild: Anders Hofgren
Else-Marie Törnberg, verksamhetschef på SPIV (Suicidprevention i Väst). Bild: Anders Hofgren

Som ytterst ansvarig för konferensen har Else-Marie försökt hitta en ton, en känsla som visar hur viktiga de enskilda människornas berättelser är.

– Om vi kan lära oss mer om motiven bakom självmord och fånga upp varandra när livet blir för svårt, kan vi komma väldigt långt, säger hon. Men det kräver att alla goda krafter samverkar och inte jobbar på i sina stuprör. Vi har inte fått ner självmordssiffrorna globalt. De personer som varje år dör i väpnade konflikter, mord och dråp är tillsammans lika många som de som tar livet av sig. Det här är väldigt osynliggjort och jätteallvarligt!

Else-Marie växte upp i en kristen miljö på Onsala.

– Vi var den enda frikyrkliga familjen på halvön. Det var lite ensamt; vi var udda fåglar där. Men den kristna ekumeniska tron har alltid varit viktig för mig. Ena söndagen var jag i kapellet i Vallda, den andra i Onsalakyrkan.

ANNONS

Hon utbildade sig till lärare och arbetade i skolan tills hon fick chansen att börja på Skolkyrkan i Haga.

– Där fanns det bästa av skolan och kyrkan; pedagogik och tro, en kombination som tillsammans kunde öka tryggheten kring barnen, säger hon.

1996 inträffade den tragiska händelse som fört Else-Marie dit hon är i dag. Hennes brorson Christian tog sitt liv, endast 21 år gammal.

– Det kom som en blixt från en klar himmel! Då fattade vi ingenting, men nu förstår jag att självmordet var en del av ett helt system. Efteråt kunde vi se att flera problem hade hopat sig för Christian under lång tid och så hände plötsligt något som utlöste självmordet. I dag skulle vi säga att det här var ett typiskt psykiskt olycksfall.

Else-Marie gjorde vad hon kunde för att stödja sin bror och hans familj, som drabbats av bottenlös sorg. Samtidigt funderade hon mycket över varför självmordet inträffat.

– Det här blev en vändpunkt för mig. Unga människor ska inte behöva ta livet av sig. Jag gick i skogen och grät och frågade mig gång på gång ”Varför gjorde du det Christian och vad ska jag göra?” Jag kände att jag måste göra något, men vad?

ANNONS

Två år senare fick Else-Marie genom en bekant reda på att SPIV fanns. Efter att ha arbetet ideellt för organisationen under tio års tid anställdes hon där 2008. Hon har stor nytta av sina erfarenheter från möten med människor i såväl skola som kyrka. Och hon räds inte att berätta om brorsonens självmord.

– Det leder till att andra människor vågar prata om självmord. Så fort det handlar om suicid blir vi osäkra. Vi är rädda för att såra och gamla tabun som skam och skuld kommer ofta upp till ytan. Genom att berätta, försöker jag bita av huvudet av skammen.

Att få arbeta med suicidprevention har haft en positiv inverkan på Else-Marie.

– Jag uppskattar livet och de små glädjeämnena mycket mer nu. Att jobba på en arbetsplats där det är tillåtet att ”bryta ihop” känns väldigt ärligt. Det har med ämnet att göra. Vi pratar om liv och död. Att kunna göra det i en tillåtande atmosfär ger livet mening, säger hon.

Else-Marie Törnberg

Ålder: 61 år.

Bor: Björkekärr.

Yrke: Verksamhetschef på SPIV (Suicidprevention i Väst).

Familj: Man, två vuxna barn och två barnbarn.

Intressen: Kör motorcykel och sjunger i Gospelkör. ”Gud och motor brukar jag säga”.

Aktuell: Som invigningstalare vid ”Suicidprevention 2017”.

Fakta: Konferens

  1. 12-13 september äger en nationell konferens om suicidprevention rum på Svenska Mässan i Göteborg.
  2. Konferensen riktar sig till alla som arbetar i människonära verksamheter, professionellt eller ideellt, men också till politiker, myndigheter och organisationer som kan främja suicidpreventiva åtgärder inom sina ansvarsområden. Även företagsledare, privata arbetsgivare och privatpersoner välkomnas.
ANNONS