Mäklaren hade bara lagt ut bilder på huset exteriört på internet. En söndrig fasad går att laga, tänkte de som bestämde sig för att gå på visningen. När de kom in och såg vad som behövde göras fick de flesta en chock, tror Rikard. Han tvivlade dessutom själv starkt på att det var ett bra projekt för honom och Wictoria.
– Jag var kär och ville inte göra henne besviken, men jag hoppades att hon skulle ångra sig.
Det gjorde hon inte. Budgivningen började på måndag med ett utgångspris på 1,9 miljoner. På lördagen skulle de resa till Kreta och fira Rikards 35-årsdag, dagen innan blev huset deras för 2,350 miljoner.
Det var i slutet av säsongen och regnet föll var tredje dag på Kreta. Det passade dem perfekt. Under vistelsen skissade de på ombyggnaden av det 200 kvadratmeter stora huset. De skulle göra om huset varsamt, tänkte de, som det kunde ha sett ut en gång. Wictoria var nöjd, det kändes helt fantastiskt mysigt, tyckte hon.
– Men jag insåg inte hur mycket jobb det skulle bli!
– Ritningen vi gjorde har i vilket fall hållit hela vägen, säger Rikard och ser nöjd ut.
De bestämde sig utan att anlita någon besiktningsman, dock hade de en snickarkompis med sig som rådgivare. Huset hade säkert kunnat bli en tråkig överraskning, tror Rikard.
–Vi tyckte inte det var någon idé med besiktningsman. Han hade fått gardera sig eftersom huset var vanskött och gammalt. Vi hade en fantastisk tur, kan jag säga i efterhand.
Det var snustorrt. Bjälklagret från sekelskiftet var intakt, murstocken likaså. Eftersom huset står på berg var det inga konstigheter där heller, med fukt underifrån. Taket var det si och så med, det hade kanske hållit ett par tre år till.
De började röja i december 2007. De har bytt tak, renoverat fasaden, tagit fram träet och isolerat. Inuti har de i stort sett bytt ut allting tillsammans med el och VVS. Dessutom har de installerat bergvärme. De har tagit bort väggar och gjort en öppen planlösning i bottenvåningen. Det mesta av inredningen var nött och fördärvat. Golvet hade de tänkt behålla men det gick inte, eftersom det var hål i det på flera ställen. Istället lade de in ett gråbetsat Dala Floda golv av borstad furu i hela huset. Det enda som är kvar av den ursprungliga inredningen är trappan upp till andra våningen och bjälklagret i taket på övervåningen, som de har frilagt och betsat i svartbrunt. Den råa innerväggen på andra våningen med liggande timmer, har de också behållit och Wictoria har betsat i vitt.
I maj 2008 blev undervåningen klar och de kunde flytta in. Hela huset stod nästan färdigt vid lucia för ett år sedan.
Vi dricker kaffe på glasverandan, vid ett gammalt allmogebord som Wictoria hade på jobbet och som kom väl till pass här. Det bordet och sittbänkarna och ett par udda stolar har hon fyndat på loppis, och målat i blank vit färg.
Rikard försöker peka och visa hur det såg ut den där dagen i september 2007, när de kom in i huset första gången.
Det var två lägenheter, köket låg där och badrummet där. Toan till den andra lägenheten var där granen står. Här på verandan, som var ett kallutrymme, var en ingång. Här ställde de skorna. Så långt kommen ger han upp eftersom det är svårt att förklara, så att jag riktigt förstår. Allt är ju förändrat. Istället hämtar han datorn med fotografierna. De visar små trånga utrymmen fullproppade med allsköns bråte. Mannen som hade bott här sedan 1960-talet, var en samlare av stora mått. Huset byggdes förresten en gång kring sekelskiftet av tungviktsboxaren Ingemar Johanssons farfar, som var byggmästare. Ingemar växte upp inte långt härifrån på Grimmeredsvägen.
Wictoria arbetar dagligen med att inreda privata och offentliga miljöer. Därför är det också hon som har ägnat sig åt att bestämma planlösningen och inredningen. Stilen är blandad, fransk eller kanske danskt lantlig, anpassad efter tiden kring sekelskiftet. Istället för mörkt brunt på panel och väggar, som var färgen på modet då, har de valt vitt. Rikard blev arbetsledare för de 35 hantverkare som kom och gick i huset. Båda har under det år renoveringen tog ryckt in när det behövts. De har röjt, städat, målat, borrat och sågat.
– Vi höll isär våra respektive huvuduppgifter och det var bra. Givetvis blev det kollisioner ändå, men mycket färre än det kunde ha blivit, säger Rikard.
Fönstren är nya och lite större än de ursprungliga, men i samma stil, med spröjs högt uppe. Det var en av de häftigare diskussionerna de hade. Wictoria ville köpa fönster med gammaldags handtag och öppning. Rikard ville att de skulle vara lätta att tvätta. Det blev som Rikard ville. De gamla står i källaren och väntar på att Wictoria ska göra i ordning dem. I ett hörn i vardagsrummet har hon använt ett sådant ursprungligt fönster, renoverat det och gjort ett vitrinskåp av det, bakom skåpet döljer sig husets alla rör.
På väggarna är det pärlspont i vitt, för den mysiga gammaldags känslan skull.
Soffan på ena sidan av det stora rummet är klädd i vitt tyg med massor av kuddar i olika nyanser av vitt. På andra sidan rummet, två vita skinnstolar, Barcelona, designade av Mies van der Rohe. Med sin modernare stil bryter de av mot resten av möblemanget. Barstolarna vid köket är fransk industridesign från 1930-talet, Tolix heter fabrikatet. De har blivit poppis nu, säger Wictoria. Ny design blandat med gamla omgjorda möbler, allt i en behaglig blandning.
– Jag tycker om gamla saker som har patina och en historia. Handlar mycket på Blocket, Stadsmissionen, Holmens marknad, auktioner och så vidare. Jag målar hellre om än köper nytt. Gillar miljötänk och återanvändning, säger hon.
Soffbordet har hon gjort av en gammal spegeldörr, som hon hittade på vinden till en av hennes tidigare bostäder i Bagaregården. Hon sågade av en bit och den tjänar nu som tidningsställ undertill. Bordsunderredet skulle slängas och det bidrog mamma Lillian med. Wictoria och hennes mamma smyckade dörren med snäckor, förra julen. Över hela härligheten ligger nu en stor glasskiva.
Wictoria och Rikard är förtjusta i vitt.
– Vi tycker om ljuset och det vita. Det ger en lugn bas till andra färger, man känner sig harmonisk, säger Rikard.
Det enda rummet i huset som sprakar av färg är åttaåriga dottern Ebbas en trappa upp. Hon har själv valt en rosentapet med fåglar, i starkt rosa och turkos. Rummet har många andra detaljer i hennes älsklingsfärger.
Nu är tiden för kontemplation och lugn, alla måsten vad gäller huset är över. Det finns mycket lite kvar att göra. Några golv- och taklister som inte är fastsatta, lite armaturer och en dörr till vinden. Kaminen hade de inte råd med eftersom renoveringen spräckte budgeten flera gånger om. Den ska stå där julgranen är nu och kommer så småningom.
Trädgården är kvar att fixa. Till våren blir det en 60 kvadratmeter stor altan utanför och Wictoria ska gjuta betongplattor till uppfarten.
Sedan ett halvår tillbaka har hon betongögon. Det vill säga hon ser möjliga projekt överallt. Wictoria och kompisen Helena arbetar med att gjuta betong i Helenas carport i Hovås på ledig tid.
– Det började med en kurs och en bok. Nu är jag helt såld på det, säger hon och visar runt inne i huset bland de färdiga alstren. Grytunderlägg, dörrstoppare, vanliga ljusstakar och adventsljusstaken. Ebba gillar också betong. Under julgranen i hennes rum en trappa upp, ligger hårda tunga klappar som hon snart ska ge bort.
På julafton kommer mest Rikards släkt. Kalle Anka är viktig. Om Wictoria får bestämma ska alla sitta tysta och njuta, inga störande moment just då. Annandagen avnjuter Wictorias släktingar från Småland traditionellt lutfisken tillsammans. Den har Wictorias mamma lutat av och den ska vara rejält hård i konsistensen.
