Pion "Sarah Bernhardt", Polinas favorit, som har ryskt ursprung från Sibirien.
Pion "Sarah Bernhardt", Polinas favorit, som har ryskt ursprung från Sibirien.

Växtkraft på ryska

ANNONS
|

– Jag ville skapa en rysk trädgård, med iris, flox, pion och vilda kaukasiska blommor. Växter jag älskade i mina hemtrakter. Det är roligt att visa svenskarna vad vi ryssar odlar, säger hon.

Det syns att det bor en växtintresserad person i den stora trävillan i Olofstorp. Det finns ingen gräsmatta, bara stenlagda gångar och massor med växter. En vacker damm med näckrosor, ett litet vattenfall, mycket buskar och en hel del prydnadsföremål i betong och granit. Natursten av olika sorter avgränsar alla planteringarna. Polina älskar inte bara växter, utan också vatten och stenar. Och det ska inte vara köpesten utan naturligt. Som en ytterligare påminnelse om Ryssland, där hon levde sina trettio första år, står en ståtlig silverglänsande samovar med en fantastiskt blommande röd fuchsia, mitt i trädgårdsplanteringen.

ANNONS

Strax intill växterna ligger en grusplan, med plats för ett par riktigt stora bilar. Polinas man Sören importerar 1950- och 1960-talsbilar från USA, och när vi strosar runt i trädgården, berättar Polina att Sverige är det land som importerar flest gamla amerikanska bilar i världen. De lägger båda ner mycket tid och kraft på sina olika intressen.

– Vi är nog lite galna, medger Polina.

Hon har själv burit all jord, kånkat på gödselsäckar, barkmull och grus. Grävt upp stenar och skapat dammar. Det är en kvinna med kraft i arm jag har framför mig. Och som om inte det skulle vara nog har Polina ytterligare en trädgård och den ligger sex mil utanför St Petersburg. Den delar hon med sin familj. Det var genom dem, mamma och morfar hon lärde sig allt om odling.

Tomten i Ryssland, fick de gratis av staten på 1960-talet, genom kameraindustrin i Leningrad, som St Petersburg hette då, där morfar arbetade. Det var ett sätt för Sovjetstaten att få ut alla anställda i den hälsosamma naturen, så att de höll sig friska och samtidigt se till att de odlade, så att de kunde bli självförsörjande på grönsaker och potatis. Sovjetunionen var ett fattigt land efter andra världskriget, folk svalt och det här var ett sätt att få stopp på det.

ANNONS

– Så småningom när folk fick det bättre, släppte restriktionerna och vi fick odla också annat än det ätbara. Morfar och pappa byggde ett hus på tomten, som är på 1200 kvadratmeter. Vi åkte dit när vi var lediga och bodde där varje sommar i två månader, säger Polina.

Polina fick tidigt en egen odlingslott och morfar och mamma, som båda hade gröna fingrar, lärde henne allt de kunde om odling.

– Utan att pusha mig för mycket. Det gjorde att jag fick intresset, säger hon.

Under hennes uppväxt, studietiden på konstskolan, senare när hon läste till jurist och åren som personalchef på ett stort företag med 500 anställda, hade hon trädgården som sin tillflyktsort. Det var där hon grävde med händerna i myllan, såg fröet gro och växtligheten frodas. Där vilade hon upp sig när hon jobbat mycket. När hon gifte sig med Sören och skulle flytta till hans land fanns ingen tvekan. Hon ville ha med sig så mycket som möjligt av trädgården.

Samma sommar som hon flyttade till Sverige 2003, åkte de över och hämtade större delen av hennes växter. Bilen de tog med sig den gången var en Pontiac Catalina från 1965, med stort bagageutrymme.

ANNONS

– Sörens mamma, pappa, Sörens två barn från hans tidigare äktenskap och vi två åkte i bilen. Sex personer plus allt bagage och alla växter. Bagaget hade vi på taket. Växterna lindade jag in i tidningspapper med lite jord och lade i 30 liters plastlådor med hål i, i bagageutrymmet, tillsammans med champagnen som vi också tog med oss hem.

Det var sommarens allra varmaste dag, 30 grader plus i skuggan. När de åkte förbi någon sjö vattnade Polina växterna för att de skulle klara de två dygnen i bilen. Det hade hon inte behövt eftersom värmen gjorde att champagneflaskorna öppnade sig av sig själva och sprutade rysk champagne över allt som låg i bagageutrymmet.

– Du förstår att det luktade gott när jag grävde ner dem i jorden igen på Orust, säger Polina.

Efter några år tröttnade de på de långa resorna in till Göteborg från Orust och köpte huset i Olofstorp. Då följde växter och prydnadssaker från trädgården självklart med. Har man flyttat dem en gång och sett att det fungerat, är det lätt att flytta dem en gång till.

– 95 procent av växterna klarade de båda flyttarna, säger Polina inte utan stolthet.

Kanske beror det på att varje blomma, buske och växt fick ett kärleksfullt mottagande på den nya platsen av Polina. Med egen speciell jordblandning mixad till sig. Kalk i jorden till pionerna, torkade bananskal som gödsel för dagliljorna till exempel.

ANNONS

Vi tar en tur i trädgården igen efter välbehövlig fika, med små ryska väldigt söta kakor som Polina har köpt på Babusjka, en affär med ryska specialiteter i Göteborg.

Klungor av den knallblå, Iris sibirica är på väg att blomma ut men pionerna prunkar ståtliga och fina. Iris är stort i Ryssland, berättar Polina, varje trädgård med självaktning har blomman, den blomma som gjorde henne själv intresserad av trädgård.

– Jag utbildade mig till konstnär och satt i en botanisk trädgård och målade just iris. De var stora och vackert blå som den här jag har i min trädgård nu. Jag upptäckte hur vacker den är och tänkte att jag ville ha sådana själv, säger hon.

Pioner finns lite överallt och Polina älskar speciellt ’Sarah Bernardt’. Pionernas pion, som hon kallar den. Dagliljorna är också på gång i hennes trädgård, men ännu så länge är det bara den gula Hemerocallis lilioasphodelus, som blommar. På baksidan av huset har Polina sin växtbarnkammare och de plantor hon säljer till trädgårdsvänner som vill ha med sig något när de varit i hennes trädgård. Där finns de andra dagliljorna, den vita ’Joan Senior’, orange Hemerocallis fulva, rödrosa ’Always Afternoon’ och den aprikosfärgade ’Memory Lane’. Dagliljan växte ursprungligen i Sibirien, Mongoliet och Kina och kom till Europa genom Ungern. I hennes trädgård finns också typiska ryska trädgårdsblommor, som stor ormrot, Bistorta officinalis och läkevänderot, Valeriana officinalis.

ANNONS

Runt plantorna ligger naturstenar, som hon och maken har samlat på sig på olika resor. Chokladbrun skiffer från Lappland, makens hemtrakter i närheten av Vilhelmina. Vit marmor från Orust, där de bodde förut liksom granit från det karga Bohuslän. De knallblå stenarna, är en slaggprodukt som bildas vid koppartillverkning, och som Polina hittade slängt utanför en industribyggnad, i närheten av Stockholm. Mest långväga ifrån är nog red rock från Grand Canyon i Arizona. Vissa av de större stenarna har vacker mossa ovanpå. Det har Polina fixat själv. Hon mixar lite mossa med en blandning av kefir (rysk yoghurt) och vatten.

– Det är oslagbart, mossan älskar den sura miljön. Det går också att använda metoden om man vill skriva något med mossa på en stor sten, säger hon.

Varje sommar tar Polina med sig de två barnen till Ryssland och sommarstället utanför St Petersburg. Maken Sören kommer senare och hämtar dem, med en av sina stora amerikanare. Varje år beställer nämligen Polina nya växter från de 250 odlare i Ryssland som hon har kontakt med via Internet. När de reser tillbaka är det nya speciella ryska växter med i bagaget.

ANNONS

ANNONS