Växter från jordens alla hörn

Det är slutet av augusti när vi besöker familjen Ekman. Vädret är grådisigt, regnet hänger i luften. Trots att det är sent på säsongen blommar mycket fortfarande. Hortensior med sina välfyllda vita kolvar, intensivt blå klematis och konvaljbuskarna med vita och rosa väldoftande små svansliknande blommor. Samt nävor, nävor, nävor. Det för dagen behagliga dagsljuset gör att alla färger kommer till sin rätt.

Tomten är på 2 500 kvadratmeter och då är ett stort berg också inräknat som bildar fond åt trädgården. Av de resterande 1500 kvadratmeter har Maj-Britt med hjälp av Per-Allan skapat ett eget paradis.

Det är Maj-Britt som visar oss runt, för det är framförallt hennes trädgård. Hon komponerar med växterna i färg och form. Hon har en konstnärlig ådra. Maj-Britt målar gärna i olja och hennes tavlor pryder väggarna i hemmet.

Per-Allan gör grovjobbet och numera när han blivit pensionär, njuter han av det. Just nu bygger han på en altan och en trappa upp till huset. De nya projekten brukar komma till honom tidigt på morgonen.

– Maj-Britt vaknar ofta med en plan i huvudet. Rita upp hur du vill att jag ska göra säger jag. Men det kan hon inte, berättar Per-Allan.

Numera är han van och får göra sina skisser själv efter Maj-Britts instruktioner.

Vi rundar husgaveln och i bergsravinen bakom huset, ser vi den fantastiska hibiskusen översållad av blommor.

– Här trivs den bra konstaterar Maj-Britt. Skyddad av berget från kyla och västvindarna.

Det är en hibiscus syriacus med det vackra franska namnet ’Oiseau Bleu’, den blå fågeln.

Blommans färger framträder i all sin prakt. De flikiga kronbladen är först intensivt ljust blå med en dragning åt lila men längst in i blomman, runt ståndare och pistill, går färgen över i mörkt rött. Ett naturens under.

Den har i princip blommat lika frodigt varje säsong under de tio år den har funnits här. Första året täckte Maj-Britt över rötterna med löv och kvistar som skydd på vintern, men sedan dess har det inte blivit av och det har fungerat lika bra ändå. Det enda hon gör numera är att ge den näring i form av gödsel varje vår.

–Klimatet har förändrats, det har varit osedvanligt milt de senaste åren och det gör att den klarar sig. Hibiskusen lär inte tåla lägre temperaturer än 20 minusgrader. Skulle det bli så kallt stryker nog en hel del annat med också i den här trädgården. Dom små rhododendronen till exempel klarar inte under 22 minusgrader.

Hibiskus som är en malvasläkting upplevs som en exotisk växt i vårt land. Den röda som vi har inne på våra fönsterbrädor, Hibiscus rosa-sinensis växer i tropiskt klimat vid Stilla Havet och Indiska Oceanen. Från Afrikas östkust till Hawaii och Polynesien. I Östasien och Kina. I Medelhavsländerna används den som prydnadsbuske och som häckar runt husen. Här går det att ställa ut den på sommaren i trädgården, till hösten måste den in igen innan kylan kommer.

Det finns uppemot 300 stycken arter av hibiskus och alla är inte tropiska. De är inte fullt så känsliga för kyla. Vi har till och med en vild art som har invandrat till Sverige som heter hibiscus trionum. Den självsår sig på åkrar, i dikesrenar och i trädgårdar i södra Sverige.

Hibiscus syriacus, som Maj-Britts hibiskus heter, finns i fler varianter på tomten, med vita, röda och rosa blommor. Det är en härdigare sort. I skyddade lägen klarar den våra vintrar i zon ett och två.

Granne med hibiskusen i ravinen, växer andra växter som tycker om sur jord. Rhododendron, lövfällande azaleor, två blomsterkorneller, en magnolia och fyra lönnar. Bland annat Acer palmatum ’Bloodgood’. De flikbladiga japanska lönnarna blir vackert orangefärgade på hösten. ’Flaming Silver’, den lite ovanliga buskroslingen har också etablerat sig här.

– Den anses svår men om den står skyddad verkar det fungera. På våren flammar de nya skotten i rött.

Per-Allan har även gjort den trappa, som klättrar brant upp för berget längs ravinen, till utsikten. Dit brukar Maj-Britt och Per-Allan gå varje midsommarnatt för att se solen gå ner i västerhavet.

Egentligen är Maj Britts trädgård en vår- och försommarträdgård, med 85 olika rhododendron och azaleor som blommar praktfullt. Men också den här tiden, sensommaren och hösten, bjuder på blomsterfägring. Flera rhododendron blommar ännu en gång, som laponnicumalprosorna ’Ramapo’ och ’Gristede’. Det japanska olvonet blommar också igen och fortsätter att blomma långt in på hösten. På framsidan av huset sprider konvaljbuskens rosa och vita kolvar sin underbara doft. I rabatten upp mot huset gnistrar en matta av eldkrasse i rött omgiven av bland andra buxbomsklot. Dessutom Västsveriges kanske äldsta rhododendron planterad på 1930-talet och andra vintergröna växter.

Trädgård har alltid varit Maj-Britts stora intresse. Föräldrarna bodde i Kobbegården i Askim och båda var trädgårdsintresserade. Pappa skötte om fruktträden, mamma odlade prydnadsväxter. Deras pionhäck längs ena sidan av trädgården var unik, har Maj-Britt förstått efteråt. Hon har utvecklat deras odlande ännu mera, tycker hon själv.

1990 när barnen var vuxna och hade flyttat hemifrån byggde de om sommarstugan på tomten till en permanent bostad. Maj-Britt pendlade till sitt arbete inom it i Jönköping och Per-Allan som var VD på Fläktfabriken reste mycket. Det var då Maj-Britt började fylla upp de ensamma helgerna med trädgårdsarbete.

– Det blev min avkoppling och jag började tycka att det var roligt att gå i plantskolor och leta växter. Varje gång Per-Allan kom hem hade jag gjort något nytt i trädgården. Han var inte överförtjust, tyckte mest att det var jobbigt. Från början sade han att, vi ska aldrig någonsin ha det som dina föräldrar. Helst ville han bara ha en stor gräsmatta, som en fotbollsplan.

Per-Allan tar en paus i sitt arbete och vi sätter oss ner i trädgårdsmöbeln på framsidan. Med tiden har han ändrat uppfattning om trädgården säger han.

– Tack vare envishet från Maj-Britts sida blev jag också intresserad och nu har jag gett upp motståndet helt.

Nu reser de tillsammans till plantskolor och köper växter. Per-Allan berättar spirituellt om trevliga möten med växtkännare. Själv deltar han numera med liv och lust, fast han ännu inte som Maj-Britt har lärt sig de latinska växtnamnen. Han nämner Zetas plantskola utanför Stockholm, plantskolan i Rångedala i närheten av Borås och Peter Korn i Landvetter som inspiratörer.

Per-Allan har ett eget stort intresse, han gör vin av husmorsäpplena i trädgården och samlar på viner från vindistrikten Bordeaux och Languedoc-roussillon. Länge har familjen haft ett hus i just Languedoc i Frankrike, med en liten trädgård på 150 kvadratmeter, som Maj-Britt också har odlat.

– Områdets finaste trädgård, påpekar Per-Allan och tittar stolt på sin fru.

Nu orkar de inte längre ta hand om flera ställen och kommer att sälja huset i Frankrike. Maj-Britt får mer tid över att experimentera i den här trädgården. För experimentera gör hon och det är inte alltid det fungerar fullt ut.

– Om jag själv gör misstag, planterar för tätt till exempel, som jag ofta gör, då står jag mitt kast, då får jag ta upp och plantera om. Däremot blir jag rejält arg när rådjuren äter upp buskar vi köpt för 500 eller 1000 kronor på en natt, säger Maj-Britt.

De har precis haft besök av rådjur, som har fejat sina horn på perukbusken, trots viltstaketet utmed vägen.

Det gör också Per-Allan sur.

– Det tar en minut för dem att förstöra till exempel en silvertall.

För att i någon mån skingra de dystra tankarna går Per-Allan ner i källaren och kommer sedan ut med äpplevinet från ett par säsonger sedan. Det blir bara bättre om det får lagras några år, säger han.

Maj-Britt tar upp katalogen från favoritplantskolan, nu när det är höst är det dags att fundera på nya buskar, träd och perenner.

1/17

Marianne Lesslie