Trollar med tomten

Det ska sägas med en gång att Vivan gärna står tillbaka när det gäller trädgården. Däremot är hon fenomenal på att bjuda entusiastiska trädgårdsbesökare på fika. Göran är den som är intresserad av skapandet i det gröna. Han har det i generna, är bondpojke från Småland. Han var ute i naturen med sin pappa och drömmen om en egen trädgård har följt honom i vuxenlivet.

– När jag arbetade i livsmedelsbranschen var jag mycket ute och reste och på nätterna bodde jag på hotell. Som kvällslitteratur, när jag ville koppla av, läste jag engelsk trädgårdslitteratur och fantiserade om allt det jag skulle kunna göra om jag hade en trädgård, säger han.

1973 var det dags för familjen att flytta ut från lägenheten i Göteborg till Onsala nära havet. Under många år låg trädgården och väntade på att tiden skulle komma när Göran hade möjlighet att ägna sig åt den. För 16 år sedan, vid 62 år, gick han i tidig pension, engagerade sig i nystartade Kungsbacka trädgårdsvänner och började förverkliga sina sedan länge planerade trädgårdsprojekt.

Först tog han hjälp av Hushållningssällskapet för att få någon sorts struktur. Halva tomten anlades och resten fick förbli vild. En hel del träd och buskar försvann, men vårdträden blev kvar. Vildapeln, den uppstammade flädern och boken bildar trädgårdens tak. Senare tog han och hustrun med sig körsbärskärnor från Småland och slängde ut i trädgården, en av kärnorna ville vara kvar och i dag har den lilla kärnan blivit ett jättelikt körsbärsträd. Hasselbusken som nu är sex famnar stor håller Göran fortfarande efter undertill så att det kan växa rejält med marktäckare där. Göran är nämligen kung av marktäckare. Det är en typ av växter han rekommenderar andra att använda sig av i halv- eller helskuggiga trädgårdar.

– Det blir en massverkan av dem när de blommar, bladen har olika gröna skiftningar, form och struktur efter blomningstid och de håller undan ogräset, säger han.

Vi inleder vår vandring längs med en gigantisk idegranshäck. Den är en och en halv meter hög och nästan lika bred. 140 centimeter säger Göran som har mätt den med måttbandet. Han klipper den två gånger per säsong för att hålla den maffig – den kallas häckarnas Rolls Royce.

En del trädgårdsdesigners brukar framhålla att trädgårdsägaren ska hålla sig till en typ av häck runt trädgården för att få harmoni. Det har inte Göran gjort. Hans trädgård omgärdas av flera olika. Förutom idegranen en bok- och en häggmispelhäck.

Vi går vidare ner för en gång av gatsten. Gången mynnar ut i en stenlagd plan framför en gammaldags friggebod som kallas för stallet. Det är Görans egen lilla vrå i tillvaron där han ägnar sig åt varierande kreativa sysselsättningar som får honom att trivas med livet. Han planerar den egna och andras trädgårdar, målar möbler med schablonmålning och tavlor i olja och akvarell. Vivan brukar klaga över att han aldrig kan ta det lugnt. ”Du är ju 77 år.”

Vid hassellunden i sydöstra hörnet silar solljuset ner genom hasselns grenar över myskmadrans vita blommor och blå kaukasisk förgätmigej. Här finns olika sorters hosta, lungört och strutbräken. Det är trolskt och ser ut som ett riktigt sagolandskap. Strax bredvid hassellunden får vi en påminnelse om att vi är nära havet. Här har Göran skapat en plats likt en brygga med pållare och tross där han och Vivan brukar dricka kvällskaffet under ljumma sommarkvällar. Sedan är det bara att ta klivet in genom grinden av trä till Görans woodland. Här växer jätterams som med sina långa stänglar ser ut som stor liljekonvalj och som har ätliga rötter. Framför vildapeln och i skydd av bambun ligger en av flera dammar med näckrosor.

Trädgården är inte stor, allt som allt är den på 1 033 kvadratmeter, men upplevs som mycket större.

– Det beror på att den är indelad i åtta ganska olika trädgårdsrum. Det brukar ta en dryg halvtimma att gå runt den. Tänk om det bara hade varit en gräsmatta. Den ser man ju direkt och det är inte det minsta spännande, säger Göran.

Göran såg möjligheterna i den ganska omöjliga trädgården. Han började med att gå runt i den och notera förutsättningarna och sparade de udda träden och lät dem framträda. Han skalade av berg, placerade ut torvblock och fyllde på med jord som han sedan planterade växter i. Göran planerade dammarna och räknade ut var vägarna skulle gå. Sedan tänkte han på vilka rum han skulle dela in trädgården i och byggde upp ett i taget.

Han har använt sig av siktlinjer, synvillor och överraskningar för att trädgården ska upplevas som större. Sådant lärde den engelska trädgårdslitteraturen honom. Annat han fick till sig då var att grus ger illusionen av vatten under en träbro och att formerna ska vara mjuka och runda. Här finns nu en formklippt rund tuja, gulbladig spirea, japansk lönn, stefanandra, järnek och ormhassel som tillsammans bildar en mjuk form. De avsmalnande slingrande trädgårdsgångarna gör också sitt till för helheten. Perspektiven förskjuts ibland och trädgårdsgångarnas kurvor ger spänning.

– Den som bygger raka gångar tar in de onda andarna, gör man krökta gångar kommer de inte in, läste jag i en japansk trädgårdsbok, säger Göran.

Nere vid boklunden gömmer den lilla dammen effektivt garagets baksida. En gärdesgård av pil påminner om barndomen på bondgården i Småland. Över en trädgårdsgrind som verkar vetta mot grannens hus snirklar sig en frodig pipranka. Den som kommer nära ser sig själv i spegeln.

– Det är en trädgårdsillusion som jag tagit från en engelsk trädgårdsbok. Jag har skurit ut och målat plywood så att det ser ut som en öppen svart järngrind och satt in en spegel i höjd med ögonen. Det blir ett överraskningsmoment, men speglar gör också att en trädgård upplevs som större än den i själva verket är.

Marianne Lesslie