Kanske är det lamporna som ger den där otvetydiga 50-talskänslan. Vissa är äkta 50-tal, upphittade på loppis. En annan är köpt på Ikea. Ytterligare någon är hemmabyggd. Men sedan är det också färgerna; petrolblå och så kraftig, samtidigt lite matt, gul. Mycket grått.
Magnus Faxå och Jessica Nyström bor i en fyra på Gamla Lindholmen på Hisingen, mitt bland arbetarbostäderna från sent 1800-tal. Just deras hus är byggt hundra år senare, men i gammaldags stil. Fast bara till det yttre. Inuti är det typiska 1980-talslägenheter.
Magnus minns visningen.
– Det var olika material överallt i lägenheten. Och dålig finish, säger han.
– Men det fick gärna vara så. Det här är vår första lägenhet och vi var väldigt taggade på att göra om, säger Jessica.
Det första som rök var valvet som ledde från hallen in till vardagsrummet. Det var bara för mycket 80-tal.
– Ja, den psykiska påfrestningen stod vi ut med i fem dagar, säger Magnus och ler.
Vilken väg skulle de sedan gå? Skulle de knyta an till husets gammaldags yttre eller skulle de ta hänsyn till den relativa nutiden inuti?
– Vi tyckte att 50- och 60-tal passade bättre med huset, säger Jessica och Magnus påpekar att det inte funkar att sätta in höga 1800-talslister i en lägenhet med så lågt i tak.
Att ändra ton i lägenheten krävde en del radikala grepp. Men också att man vaktade på detaljerna. Så när Magnus byggde om hela köket; slog ut väggen mellan vardagsrum och kök, tillverkade köksluckor och byggde en köksö såg han också till att ta hand om det lilla. Han visar på de överfalsade köksluckorna som, när de är stängda, ger intryck av att vara tunna, men där insidan försvinner innanför skåpslisten när man stänger. Han pekar också på de synliga gångjärnen, som i själva verket inte alls är gångjärn, utan som bara sitter där för att det ska se ut som 50-tal.
I början gick det undan med renoveringarna och mycket hände. Tanken var att ta ett rum i taget, men snart var de och pillade överallt. Det blev lite för mycket. Magnus minns en morgon när Jessica, som är sjuksköterska, skulle iväg på ett morgonpass. Klockan var halv sex och Jessica satt i hallen och åt en macka med spisen som bord eftersom köket befann sig i förvandling. Från ingenstans utbrast hon: ”Jag orkar inte detta mera!”. Så när köket var klart pausade de projekten ett tag.
Det mesta förutom badrummet har Magnus byggt själv. Ja, och golven som han och Jessica la tillsammans innan lille Henry föddes. Magnus är byggnadsingenjör och har känsla för hur saker funkar och blir till, men understryker att han inte är någon snickare. Metoden är snarare att tänka noga innan han skrider till verket.
– Jag har ju jobbat på byggen och så tycker jag att det är roligt. Sedan började jag pilla med möbler fast det gick åt helsicke. Men ger man saker tid blir det till slut rätt.
Deras kompisar tycker att de alltid gör saker på det ”absolut svåraste sättet”. Kanske syftar de på hörnsoffan som egentligen är två ihopbyggda tresitssoffor. Eller så tänker de på teve-bänken som är en gammal arkitekthurts. Man kan sitta framför teven och fundera på vad de kan ha i de där långsmala lådorna som egentligen är gjorda för att förvara stora papperskartor i. Det visar sig att Magnus plockat bort själva lådorna och gjort en lucka av lådfronterna. Så inuti får apparater och dvd-filmer plats hur lätt som helst.
När Magnus och Jessica flyttade in var lägenheten en trea. Den blev till en fyra genom att de slog upp taket till vindsutrymmet som ligger precis ovanpå vardagsrummet. Trappan är det som kom på plats allra sist i hela renoveringsprocessen, men det var samtidigt den som Magnus tidigast hade klara idéer om. Vangen består av stål och är tillverkad av en smed. Trappstegen är av douglasgran, från Tyskland. Magnus har lagt trappstegen och han gillar att varje trappsteg är lika med en tilja - sådant trä kunde han inte hitta i Sverige.
Ledstången är en måttbeställd rundstav och leder i ett enda stycke upp till övervåningen. Och rummet ovanpå är något av möjligheternas rum.
– Här kan jag ha mitt pyssel stående, jag behöver inte plocka bort det, säger Jessica.
Färgerna är Jessicas avdelning. Hon målar hellre än att bygga.
– Jag har alltid gillat färg och form. Jag tänker mycket på färger: Hur det skulle bli om man målade om till exempel det där linneskåpet? Och så kan det hända att jag syr ett kuddfodral.
Linneskåpet har fått den där petrolblå färgen som går igen på olika ställen i lägenheten.
– Som tur var ringde mina föräldrar just då och ville komma på fika. Det fick de om de först hjälpte till att resa hyllan. Vi hade tre millimeter tillgodo på varje sida och innan den var på plats hade den rivit hål och skadat alla väggar jag just spacklat och målat. Men det var ju bara att måla om och se glad ut.
Lägenheten ligger på andra våningen och det mesta man ser genom fönstren är ett gytter av andra två- eller trevåningshus. Men genom ett av vardagsrumsfönstret ser man också riktigt långt. Ögat når ända bort till vattnet och Älvsborgsbron. Och det var den detaljen som fångade Jessica vid visningen för fem år sedan.
– Det stod inte så mycket om den i prospektet så vi försökte prata tyst om den så att ingen annan skulle upptäcka den, säger Jessica.
