Torp med plats för själen

ANNONS
|

– Det såg inte mycket ut för världen med Gunnebostängsel och verandan på trekvarten. Men jag såg möjligheterna. Det är det värsta, att det gör jag alltid.

Då hade hon ingen aning om hur mycket jobb det skulle bli.

Vi stiger ur bilen vid stugan som ligger i Tolg, tre mil norr om Växjö. Det är skönt och varmt, hettan riktigt dallrar i luften.

Med åren har det blivit många fler röda stugor med vita knutar på tomten. De omges numera också av en fantastiskt fin trädgård, som ser ut som om den har funnits där alltid. Just denna speciella dag står digitalisen i givakt liksom humlestörarna vid huset. Schersminen doftar underbart och fjärilsbusken har börjat få sina blå tofsar. Genom staketet från vägen, syns en liten kulle av smultron, med många, röda och söta bär. Allt är Mary Lous verk, för några år sedan fanns här skog, skog och åter skog.

ANNONS

Sambon Lars-Erik bygger allt

Mary Lou, som till vardags är skådespelare på teatern i Växjö och hennes sambo sedan tio år Lars-Erik Lindén, frilansande scenograf, möter oss vid grinden och vi går en runda.

Det är Lars-Erik som är kreatören bakom en hel del av stugorna. Han tar gärna på sig arbetskläderna lediga morgnar och gör sitt dagsverke, som han skämtsamt säger och Mary Lou hindrar honom inte.

– Det är rena drömmen, bara att önska sig så bygger han, med omsorg och noggrannhet och jag får precis som jag vill ha det. Men pyntet och trädgården lämnar han till mig.

Vid vägen syns gärdsgården av grenar från gran, som han böjde över öppen eld. Han har också byggt ut huset, och gjort planket runt den 1 700 kvadratmeter stora tomten. Nissehult, Mary Lous son Nisses hus och Nyhuset, en gäststuga.

Mary Lou kommer strax efter Lars-Erik med penseln och målar husen och planket med den röda slamfärgen och knutar och fönster i vitt. Hennes själ har samma färg som husen, brukar hon säga.

Bullerbyn en förebild

Vi sätter oss ner i skuggan i en av trädgårdsmöblerna i vitmålat trä. Nisse har bakat bullar och vi dricker kaffe i vackra Blå blom- koppar från Gustafsberg. Allt är som det skall vara i ett litet torp på småländska landsbygden. Bredvid oss på husväggen klättrar en frodig pipranka och strax intill sittgruppen finns brunnen, där vattnet pumpas upp med gnisslande handkraft. Förr var brunnen enda vattentillgången, nu används vattnet mest till trädgården. Mary Lou har målat brunnslocket i ett svart och rött schackmönster.

ANNONS

Huset är Mary Lous småländska barndomsdröm. Astrid Lindgren och Bullerbyn har betytt mycket.

– Jag rös av vällust när jag läste att Lisa fick eget rum med trasmattor som någon hade vävt och när jag tänkte på gungstolen och det lilla bordet. Själv hade jag inget eget rum och vi bodde trångt.

Det var så Mary Lou kände det när hon kom hit med Nisse, som då var ett år, och Nisses pappa Magnus, den där vårdagen med snålblåst och regnstänk i början av 1990-talet. Hon såg inte det som var fult och gistet, för hennes inre syn fanns i stället trasmattorna och de såpade golven.

Madrasser i taket

Då var det så mörkt inne, att det knappt gick att se någonting alls. Mäklaren visste inte hur han skulle sätta på elen och det gjorde det inte bättre att de två danska familjerna som haft stugan som fritidshus, hade hängt upp alla madrasser i taket för att rädda dem från mössen.

– Det var mörkt och kyffigt. Färgerna gick i rostbrunt och mörkgrönt och hade flagnat. Alla golv var mörkbruna och i sovrummet var stockarna i taket omålade. De som hade bott här ville förändra så lite som möjligt.

ANNONS

Dock hade de skalat av alla tapeter och sparat dem i en bok om huset till nästa husägare. Det blev 16 lager tapeter. Mary Lou har låtit en bit av den tapet som satt näst längst in mot trästockarna vara kvar i farstun, så att man kan se. När man känner med handen på strukturen försvinner några hundra år i ett kick.

Spegeldörrarnas speglar är vända upp och ned, påpekar Lars-Erik. Den större spegeln är uppe och den mindre är nere.

– Så gjorde man på 1700-talet, så stugan måste vara så gammal. De senare århundradena har man satt dörrspeglarna tvärt om.

Huset var från början en enkelstuga, med endast två små rum och en hall. I huset hystes traktens fattighjon, Fattigstugan 9:38 kallades det. Mary Lou tar fram en bok och visar oss att allt finns väl dokumenterat. Här bodde som mest elva personer, som inte kunde försörja sig själva av olika anledningar. Kvinnor och män, halta, lytta eller mentalt handikappade. Eller så var det kvinnor som hade fött barn utom äktenskapet. Lisa född 1851, bodde här i 56 år och tog över huset till slut. Lisas barnbarn Anna, som är över 90 år, har varit på besök hos Mary Lou och berättat.

ANNONS

Bautastenarna står kvar

De köpte huset 1991 för 140 000 kronor vilket var vad ett sådant här torp kostade då. Sedan vidtog ett digert restaureringsarbete, eftersom huset var i dåligt skick. När taket skulle läggas om, fick de ta bort sju lager tak, som hade lagts ovanpå varandra.

– Det mesta hade blivit till stoft och det flög runt i luften och lade sig som ett täcke överallt i trädgården, säger Mary Lou.

I köket fanns det två sovrum och en av väggarna togs ner. Där det andra sovrummet låg finns nu många år senare toalett och dusch. Väggarna målades i grått och golvet blev svart. Mary Lous dåvarande sambo byggde ett växthus med gamla fönster, som många år senare används som ett sommarrum. Det är fint att sitta där med dörrar och fönster öppna och titta ut i trädgården.

Skogen stod tät runt huset. Mary Lou ville ha en kärleksfull trädgård, med de växter ett sådant hus kunde ha. De tog ner träd och grävde upp så mycket sten de kunde. Det här är Småland och det fanns gott om det.

– Bautastenarna som ligger där borta tvingades vi att ta upp när vi lade ner avloppet för ett par år sedan. Många andra har fått bli kvar, de var för stora.

ANNONS

Mary Lou indelar stenarna i trädgården, som de hon kan flytta själv, de sambon Lars-Erik kan flytta och de som inte går att flytta.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun, så att man inte snubblar i den kullriga gräsmattan.

– Jag är ju smålänning så det har inte blivit många turer till plantskolor. I stället har jag bytt plantor, grävt upp något vilt, sått fröer, fått något av någon som har för fullt i rabatten, tagit skott, delat och förökat.

Inget slit och släng

Först bodde de här bara på somrarna, men efter något år flyttade Mary Lou, Nisse och dåvarande sambon från Växjö för att bo här året runt. För fem år sedan skaffade Mary Lou och Lars-Erik avlopp och toalett.

– Det går alldeles utmärkt att leva primitivt, ibland kan det kännas som en utmaning. Tvätta kunde jag inte göra här på vintern, så det fick bli hos släkt och vänner i Växjö. När jag träffade Lars-Erik använde jag mig av hans lägenhet. Diskvattnet slängde jag på andra sidan vägen, säger Mary Lou.

Stugan är som hon vill ha den. Lika fint som i Bullerbyn, tycker hon. Ovanför fönstret vid diskbänken där Lars- Erik skär upp vild- svinssteken vi ska ha till lunch, hänger vackra kökshanddukar på rad, som en gardin.

ANNONS

Inne i storstugan samsas gammalt och nytt. En hel del fick de med i husköpet, bland annat en kista från 1801 som står i sovrummet. Annat har de köpt på auktioner och loppmarknader eller ärvt. Här är så långt från slit och släng som det går att komma. Lars-Erik har byggt mycket, bland annat bokhyllan som nästan ser ut som den designade Pilaster av Kandell. Lars-Erik kallar sin för Torppilaster. Spegeldörrarna har Mary Lou målat, i kurbitsstil, inspirerad av ett mönster på ett av hennes pappas skåp.

Lars-Erik har under flera år haft galleri på somrarna i garaget Galleri Garaget, nu finns galleriet i närbelägna Berg i stället. En del av konsten har hamnat inne i huset. Här finns målningar av Lars Agger, Sven Lidberg och Assar Ulf Lundkvist. I sovrummet smälter en supermodern genomskinlig plaststol Ghost av designern Philippe Stark in i den tidstypiska miljön.

Mary Lou tar upp en pärm med tidningsklipp och visar ett dockskåp som hon ställer ut på Växjö bibliotek. Före detta sambon Magnus har gjort stommen. Många möbler till dockskåpet har Mary Lou gjort själv. Amplarna med krukväxter i fönstren har hon virkat med sytråd, minitrasmattorna har hon vävt, tandkrämstuben och glaset är gjort av cernit.

ANNONS

Lars-Erik hoppas att han ska ha klar vinkällaren, till vintern, den som han bygger färdigt nu bakom växthuset.

– Där ska jag ha en tunna och ett stearinljus i en flaska och sitta och filosofera i mörkret med ett glas vin.

Bakom växthuset och garaget finns ett annat av Lars-Eriks projekt, badet. Han har byggt en behållare som samlar upp regnvatten, ett gammalt bykkar där vattnet värms upp med vedeldning och svetsat ihop två badkar till ett extra långt badkar där två kan njuta skumbad under stjärnhimlen. Varmt skumbad, gransus och dofter från trädgården. Det är livskvalitet enligt Mary Lou Ward och Lars-Erik Lindén.

ANNONS