Jag frågade en gång en duktig trädgårdsmästare efter hans effektivaste sätt att bli av med kirskål. ”Flytta” löd svaret.
Kirskål är inget man rår på i första taget, det känner nog de flesta trädgårdsodlare till. Den ger upp i gräsmattan, under frenetisk klippning, men kryper gärna ut i rabatterna, in under bärbuskarna, in i häckarna och överallt där den inte ständigt tuktas.
Kirskål är kanske det ogräs svenska trädgårdsodlare svurit mest över genom historien. Ändå lär den ha planterats in i våra trädgårdar avsiktligt av munkar på grund av sitt goda näringsinnehåll. Men historien är långt ifrån bevisad.
Plantering av invasiva arter
Det finns dock flera arter, så kallade invasiva växter, som man bör tänka efter en extra gång innan man planterar. Vissa av dem säljs i trädgårdshandeln och kan passa utmärkt på rätt plats, men kan i andra lägen bli riktigt besvärliga.
– Jag skulle till exempel inte plantera in vintergröna frivilligt. Den har jag tyvärr redan i min privata trädgård och den är extremt svår att bli av med på de platser man inte vill ha den, säger Mora Aronsson, botanist på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som bland annat arbetar med naturvårdsfrågor och det internationella arbetet för att bevara den biologiska mångfalden.
Kartläggning av invasiva växter
På EU-nivå pågår sedan många år ett arbete för att kartlägga invasiva arter, som på sikt kan hota den biologiska mångfalden genom att ta över och kväva andra arter i naturen. Svenska Naturvårdsverket har därför upprättat en så kallad ”svart lista” över arter som är mindre önskvärda på grund av sitt intensiva växtsätt och som kan behöva bekämpas, eller till och med utrotas helt, eftersom de annars hotar att ta över naturområden och därmed hota mångfalden.
Men den svarta listan har blivit ganska omdiskuterad. Somliga av namnen på den kanske får ett och annat ögonbryn att höjas – det är ju välkända växter som finns i var och varannan trädgård!
– Jo, det är det. Det kanske bästa exemplet är vresrosen. Den saluförs fortfarande i trädgårdshandeln och den är uppenbarligen mycket omtyckt av många. Men den kan ställa till rejäla problem på sina platser, säger Mora Aronsson.
– Den är extremt tålig och taggig. Den kan bilda stora helt ogenomträngliga buskage och är extremt svår att bli av med när den väl etablerat sig. I Halland finns kustområden där det numera överhuvudtaget inte går att ta sig fram. I vissa naturområden där man försöker bli av med vresrosen måste man använda skogsmaskiner för att riva upp rötterna, berättar han.
Mindre aggresiva växthybrider
Numer finns många invasiva arter som mindre aggressivt växande hybrider, som alltså inte sprider sig lika lätt, men som har ett snarlikt utseende.
Ofta har det varit växtens utseende man har attraherats av och fört med sig till en ny miljö. Parkslide är ett sådant exempel. Den har ett vackert grönt bladverk som ser friskt och levande ut hela säsongen. Kanske var det därför holländska växtjägare tog den med sig från Ostasien till Europa på 1700-talet och här planterade den i slottsparker.
Parkslide är oerhört tåligt och kan växa på vulkaners lavastensklädda sluttningar. Rotsystemet kan bli meterdjupt och sedan spridas med utlöpande rhizomer, en slags underjordisk stam.
Ständig kamp mot parkslidet
Hemma hos Monica Franzén i Kolmården satte det fart ordentligt efter att man grävt fram avloppsledningar på 1980-talet.
– När vi flyttade hit 1967 fanns bara ett litet bestånd vid grinden. Jag visste inte vad det var, men jag minns att jag tyckte att det var väldigt fint, berättar hon.
Numera för Monica Franzén och hennes familj en ständig kamp mot parkslidet som tagit sig in över en stor del av gräsmattan från tomtgränsen och ända fram till huset. Sommartid skymmer den utsikten helt om man inte ständigt bekämpar den.
– Första veckan i maj brukar skotten vara 30-40 centimeter höga. Sedan sätter den fart och växer tio centimeter om dagen – man kan nästan se hur de växer!
Finnslide – snarlik parkslide men inte så aggresiv
Gunborg Matsson, trädgårdsmästare på Zetas trädgård berättar att det då och då kommer kunder som frågar efter parkslide.
– Det säljer vi inte, jag tror det var väldigt länge sedan det fanns att köpa i trädgårdshandeln. Däremot har vi finnslide, som ser snarlik ut men som inte alls är lika invasiv. Och vi har även en vitbrokig kirskål som blir en jättevacker marktäckare i skuggiga lägen, men inte sprider sig på samma sätt som den vanliga.
Gunborg Matsson håller inte riktigt med om att samtliga växter på Naturvårdsverkets lista alltid bör undvikas.
– Rätt växt på rätt plats är det som gäller. Ibland vill man ha växter som breder ut sig rejält. Då kan vintergröna eller murgröna passa bra. På en naturtomt kanske man vill ha ett ”vackert ogräs” som såpnejlika eller praktlysing. Men man bör ju alltid höra sig för hur en växt beter sig innan man planterar den.
Fakta: På svarta listan
Naturvårdsverkets svarta lista är lång och ännu ej rangordnad på något vis. Men där finns bland annat följande arter:
• Jättebjörnloka
• Snöbär
• Såpnejlika
• Jättebalsamin
• Kanadensiskt gullris
• Blå bolltistel
• Storbladig murgröna
• Blomsterlupin
• Parkslide
• Praktlysing
• Rönnspirea
• Häggmispel
• Vresros
• Liten fingerborgsblomma
• Robinia/Falsk akacia
• Sjögull
• Skogsklematis
Fakta: Gunborg Matsson varnar
Vissa växter ska man vara försiktig med eftersom de sprider sig väldigt snabbt. Till exempel:
• Prästkrage – den vanliga vilda sorten.
• Akleja – den blå vanliga sorten frösår sig mycket snabbt.
• Parksallad – förväxlas lätt med cikoria, men sprider sig mycket kraftigare.
• Knölklocka – vacker blåklocka med pålrot som är svår att bli av med.
• Vintergröna – breder ut sig väldigt snabbt.
• Brunnäva – fröar av sig i snabb takt.
