Som sig bör ligger Slöinge prästgård alldeles bredvid kyrkan, bara församlingshemmet har trängt sig emellan. Prästgården är ett ståtligt hus som stod klart 1916 i en stil som lutar åt både nationalromantik och jugend. Den är cirka 400 kvadratmeter stor och har minst tio rum, det beror lite på hur man räknar.
Till prästgården hör en trädgård på 5 000 kvadratmeter, den påminner mest om en park med olika trädgårdsrum i flera etage.
Den övre delen av trädgården var helt igenväxt när familjen köpte huset, nu röjer Thomas den med röjsåg tre gånger om året.
- Förutsättningen för att sköta en så här stor trädgård är att göra det så enkelt som möjligt, säger han.
Trädgården har olika karaktär i olika delar, den övre delen är en fågeldunge med stora bokar, bredvid ligger en hög multnande vedträn för insekter att bo i, bortanför huset finns en lund med stora lönnar, bokar och ekar och nedanför huset en mera ansad del inramad av häckar.
- Principerna för trädgården är att det som växer får växa, då hjälper vi det. Det jag gör är att jag klipper gräset, säger Thomas.
Kanske en lite väl blygsam framställning. Bakom det till synes slumpmässiga kan man ana en tydlig estetik. Och visst är en del av trädgårdsrummen vildvuxna, men vissa delar är välansade med kantskurna gräsmattor och rensade rabatter. Thomas använder kantklippare istället för trimmer för att det blir vackrare och låter mindre.
Han kommer från Gotland, rosornas ö, och har planterat 100 rosenbuskar i trädgården, alla gammaldags doftande som Polstjärna, Maxima, Maiden’s Blush, Brenda Colvin och Schneewittchen.
Själva huset är till det yttre helt i original, men Anne och Thomas har bytt en del av fasaden. Det var inte originalfasaden som var dålig, utan delar som reparerades på 1970-talet, påpekar Thomas.
Fönstren är inte utbytta utan har gamla handgjorda, ojämna, glasrutor.
- Även om man gör exakta kopior av fönstren blir det inte samma vackra ljusspel i rummen, säger Thomas.
Han är mån om att inte störa husets harmoni.
- Taket är fullt av mossa, men det skulle se hemskt ut om jag tvättade rent det, säger han.
När man kommer in i prästgården möts man av en ståtlig hall med ekpaneler, öppen spis med insatt kassett och en kraftfull ektrappa till övervåningen.
Anne och Thomas köpte huset 2007, då hade det varit en ägare efter att kyrkan sålt prästgården.
- Det första vi gjorde var att installera bergvärme, det var en förutsättning för att kunna bo här med en dräglig uppvärmningskostnad. Plus att vi eldar i öppna spisen. Men ibland på vintern behövs det en extra tröja, säger Thomas.
Anne och Thomas har behandlat prästgården varsamt och återställt en del ombyggnader.
När de flyttade in var det mönstrade plastmattor på golven. De höll på i två månader att ta ut plastmattorna och alla spik i skivorna under för att få fram trägolven.
Alla väggar är ommålade, tidigare var de bjärt kulörta. Bara Annes sovrum är tapetserat, en rest från ett reklamjobb för en tapetfirma.
Köket är det som är mest omgjort, just nu är det målat svart.
- Jag gillar svart - allt blir vackert mot svart. En svart vägg blir som en stor passepartout, allt kommer fram och blir fint. Men min filosofi är: Sök de enkla okonventionella lösningarna. Det är en utmaning är att hitta lösningar som fungerar och som är enkla och som inte kräver stora ingrepp.
Han säger att en del saker är förbjudna i huset, till exempel att måla på ekpanelerna och att ta bort den imponerande serveringsgången intill köket.
Thomas följer Wabi Sabi-filosofin; att uppskatta, acceptera och se skönheten i det ofullständiga.
- Ett så här stor gammalt hus går inte att ha perfekt, säger han.
På framsidan av prästgården ligger tre rum i fil med fönster mot utsikten. Där återfinns på sommaren det mesta av den vintagebutik Anne och Thomas har i hemmet.
Butiken började av en slump. Anne, som till vardags arbetar som avdelningschef för konst och kultur på Region Halland, är konstnär och deltar årligen i Konstrundan i Halland.
Både Anne och Thomas är samlare av vackra saker så huset är fullt inte bara av konstverk utan också av roliga och vackra ting. Det tilltalade också konstrundabesökarna som ville köpa en del av grejerna. Då uppkom idén till vintagebutiken som nu har varit igång i tre somrar.
- Butiken var inte planerad. Men en så stor yta som i det här huset kan man inte enbart bo på.
Thomas som är pensionerad reklamman säger att han är en typisk projektmänniska och att idén till butiken växte fram och eftersom det gick ganska bra gav det mersmak.
- Eftersom jag har jobbat med trender och marknadsföring i hela mitt liv kanske jag ligger i fas med tiden, säger Thomas.
Hela grundidén med butiken är att de bara säljer sådant de tycker om, mest vintage, både prylar och vackra vintagekläder som är Annes passion. Men de säljer också franska arbetskläder, sådana som Thomas själv har på sig, jag är lite arbetsklädsnörd, och vackra rostfria arbetsredskap, sådana han själv använder i trädgården.
Men butiken är inte något man kan leva på.
- Det är mera ett socialt konstprojekt än en butik. Saker vi tycker är speciella presenterar vi på ett inspirerande sätt. Det mesta är enkla grejer och överkomliga i pris, jag tycker det är viktigt att det inte behöver vara dyrt.
En del av besökarna kommer bara och tittar, det kan komma en hel busslast ibland. Andra kommer hit för att återuppleva minnen och de brukar berätta att de konfirmerades eller gifte sig här.
- Det blir socialt med butiken, en del kunder har blivit nya bekanta som vi börjat umgås med privat.
När butiken är igång strukturerar den Thomas tid. Butiken är öppen fyra dagar i veckan, torsdag till söndag, sedan städar Thomas en dag och klipper gräset en dag.
Bottenvåningen i prästgården är under sommarhalvåret en mix mellan privatbostad och vintagebutik. När Anne och Thomas ska ha middag med gäster röjer de ett bord från prylarna som är till salu och dukar upp.
