Skapade en lustgård i kärret

ANNONS
|

Hon ville göra en trädgård där eftersom det var kuperad mark och det är det inte runt huset. Alla alar och ekar med sina trädkronor som tak skapade också ett bra mikroklimat. Vårfrosten rår inte på växterna.

Runt huset växer istället cypress och järnek som hon använder till kransar hon säljer till allhelgonahelgen. Maken Benny odlar potatis och grönsaker för familjens behov. När han hinner. Familjens lantbruk med Maj Rosa och de andra 35 mjölkkorna och alla tjurkalvar tar nästan alla dygnets timmar för båda.

Den tid som blir över brukar Lena hjälpa andra på deras gårdar genom Farmartjänst och jobba när det är mycket kunder på plantskolan i trakten. Men kvällarna de ljusa sommarmånaderna finner man henne nästan alltid här.

ANNONS

Busslaster av besökare

Vi möts på gårdsplanen och går förbi den röda ladan och längs med det 100 kvadratmeter stora växthuset där Lenas plantor väntar på att bli utplanterade eller sålda. Just nu är det ett par olika sorters hosta som gäller. Varje år kommer minst två föranmälda busslaster hit med trädgårdsintresserade som vill få idéer till de egna trädgårdarna och köpa lite växter av Lena. Senaste besökarna var en trädgårdsförening från Mariestad. De beundrade särskilt Lenas pioner och trillium och stod länge framför tuvan med den svenskaste blomman av alla, linnean, som Lena köpt av en vän för ett par år sedan. Den blommar så vackert också när vi är här.

– Jag har sagt till min vän att hon får komma hit när hennes tappat sugen och ta en tuva och komplettera sin med. Den växer fint här, säger Lena.

Ett paradis

När hon nu skjuter upp trägrinden uppenbarar sig en vacker park framför oss, mitt i den halländska myllan. Hela området är inhägnat av staket, träd och buskar. I en glipa mellan trädet syns de omgivande åkermarkerna. Det här är verkligen ett märkligt paradis mitt på landsbygden.

Strax bredvid oss växer en fantastisk buske översållad av lila blommor, en akebia quinata. Lena viker upp en av akebians klocklika blommor mellan tummen och pekfingret, så att jag kan se hur fin den är. Det är verkligen ett fulländat underverk.

ANNONS

En samling av iris i olika färger med långa bladverk sticker upp likt spjut ur jorden. Stenpartiet en bit bort har knalliga färgklickar av mossflox i cerise, mörkt cerise och rödrosa. Vi sätter oss ner en stund på en sten för att få en överblick. Solen har värmt upp stenen och det känns skönt. Här i stenpartiet finns också sempervivum, saxifragor, oxalis, minibarrväxter och minilönnar. Allt i en harmonisk blandning.

Hepatican, den odlade blåsippan enkel och dubbel, blå eller rosa, har gjort sitt för i år. Bladrosetten är vackert grön i stenpartiet och förblir så ända till de nya bladen kommer nästa år. Lena brukar ta hepaticafrön, vira in dem i plastfolie och lägga dem i kylskåpet. På hösten pytsar hon ner dem i trädgården.

Fina fröer

Särskilt glad är hon över de fröer hon fått av Severin Schlyter i Lund, som dog för ett par år sedan, och som var en känd samlare. I Lenas trädgård växer bland annat Severin Schlyters, Hepatica nobilis x H. Crenatulob, med stora blad. Den blommar mycket tidigt, redan i februari.

– Jag pratade med honom sista året han levde om att jag ville köpa några fröer av honom, han sa att han hade fina exemplar som han skulle sälja dyrt till japanerna men att jag kunde få ett par, så dog han plötsligt på försommaren. När jag lite senare fick kontakt med Ingrid hans fru, sa hon att jag kunde hämta fröerna, Severin hade gjort ordning dem åt mig. Jag åkte ner till henne i Lund. Det är roliga minnen att ha och det tänker jag på när jag ser dem blomma på våren.

ANNONS

Låter naturen sköta kompositionen

Vid dammen står en stor trädpion och en magnolia som blommar i juli med bubbelgumsdoftande vita blommor med lite rosa inuti. På andra sidan en av Lenas stoltheter Cardiocrinum, en jättelilja, som når sin fulländning i månadsskiftet juli - augusti. Förra årets blomställning blev tre meter hög och den står fortfarande kvar som ett minne, lutad mot en av väggarna i växthuset.

Längst ner i trädgården, i lunden lyser azaleor som färgfyrverkerier i gult, rött och cerise. Lena tycker om starka färger. Men hon komponerar inte efter färg, det brukar bli bra ändå, tycker hon, naturen självt sköter om så att det passar. Tre sorters näckrosor prunkar i dammen.

Grisarna tog kirskålen

När de köpte gården ingick den extra tomten med alla alarna. Allra första sommaren, efter att ha inhägnat området, släppte Benny Thuresson ut 20 utegrisar. Sommaren därpå fick tio nya glupska grisar böka runt, sedan var det dags att börja avverkningen av träd.

– De for runt och glufsade framförallt i sig kirskålen och det var kärret fullt med. Men de fick inte bara det utan lite annat också, det blev för ensidig kost annars. All kirskålen som växte tätt här blev i alla fall uppäten och sen var det inte svårt att få bort rötterna eftersom jorden var rejält uppluckrad.

ANNONS

En hel del av träden avverkades sedan och Benny grävde upp de stenar som inte skulle vara där. Samtidigt planerade Lena för fullt i huvudet hur hon ville ha det. Allra först anlade de dammen, som nu är full av näckrosor och grodyngel. Strax intill gården fanns det en tulpanodling, som fortfarande finns kvar. Därifrån köpte de använd lökjord och den finns som grund, uppblandad med torv. På köpet fick de med en hel del tulpanlökar som kommer upp varje vår. Där Lena planerade att ha stenpartier öste de ut sand och ovanpå det singel.

Gillar hostor

Så till växtvalet. Lena ville ha allt på en gång, men har fått begränsa sig lite. Med åren har dock en hel del olika växter hittat hit.

– Stundtals har jag haft pippi på dagliljor, Hemerocallis. Dom har jag tröttnat på lite nu, men hostor har jag alltid gillat och lundväxter.

Det är framförallt en vår och försommarträdgård, säger hon. Då blommar det allra mest. Det börjar med många olika vitsippor och hepaticor i april. Sedan rullar det på, med primulor, trillium, rhododendron, azaleor, magnolier och massor av pioner. Stenpartiväxterna lever sina egna liv och grönt finns det gott om året om. Ett tag fanns det fiskar i dammen också men inte nu längre.

ANNONS

– Hägern vadade en dag i dammen när jag kom in och fiskarna har varit försvunna sedan dess.

Aha-upplevelse 1983

Växtintresset har hon med sig sedan barnsben, föräldrarna var intresserade och lät Lena experimentera med egna planteringar. Men det var 1983 hon fick en aha-upplevelse när hon gick med i trädgårdsamatörerna.

– Att det fanns så mycket spännande växter, det hade jag inte en aning om tidigare.

Idag när de flesta av hennes växtintresserade vänner som varit med länge har fullt i sina trädgårdar kommer fortfarande Lena hem med kassarna fulla av växter från trädgårdsresorna. Det finns ju så mycket plats kvar i trädgården.

– Jag vill ha fler rhododendron, buskar och träd. Trädpioner vill jag också ha, Paeonia sufrutticosa den kinesiska buskpionen är en favorit. Den är vacker när den blommar, doftar fantastiskt och har ett fint bladverk. Stenpartiväxter behövs också, de får jag inte nog av, det finns så många att önska sig.

"Zonknäckare"

Lena vill gärna testa växter som egentligen inte vill växa här. Hon kallar sig zonknäckare. Ibland misslyckas hon och får testa om igen och igen. Jätteliljan är en sådan växt som inte borde trivas, men som har vant sig vid att de västliga vindarna ibland blåser kraftigt.

ANNONS

Där plasten ligger kvar, ska hon skapa ett nytt stenparti strax. En annan plan är att anlägga ett vattenfall ner till dammen. Huvudet är fullt och möjligheterna oändliga. Det är bara tiden som hon behöver mera av.

ANNONS