Med textilhantverk i generna var det kanske inte så konstigt att Lina Sofia Lundin en dag skulle ge ut en bok om naturlig textilfärgning. Men vägen dit har inte varit helt rak. Hon gick en veckolång kurs i växtfärgning under en ettårig sömnadsutbildning, men tyckte färgningsarbetet verkade ganska krångligt. Många stora kärl krävdes och färgningen skulle ske utomhus. Dessutom krävdes en hel del kemikalier och Lina Sofia, som redan var frustrerad över textilindustrins miljöpåverkan, började genast ifrågasätta det.
– I stället började jag titta på färger på ett mer konstnärligt vis. Hur kan man patinera en yta med färgämnen, till exempel? Jag började experimentera hemma i köket, med sylt och annat som jag hade hemma. Och plötsligt började jag ju närma mig växtfärgning igen, fast från ett annat håll, säger hon.
Inspirera fler
Lina Sofia Lundin reste till Indien och bodde där i några månader för att lära sig färgtekniker och hantverk, och när hon återvände till Sverige satte hon igång med sitt examensprojekt – med utgångspunkt i komposten. Hur kunde mat och textilier kombineras till ett kretslopp?
Resultatet blev boken "Naturlig färgning", som nu kommer ut i ny utgåva. I den varvar Lina Sofia färgteknikens historia med tankar om hållbarhet, färgningsrecept och praktiska tips.
– Jag vill visa hur man gör, men ändå inte presentera alltför många färdiga lösningar. Jag tror ju att alla har kapaciteten i sig redan, det räcker med att bli inspirerad och förstå att man kan prova sig fram. Alla har ett kök, alla har färgämnen hemma – även om inte alla har en trädgård.
Försök själv
Lina Sofia Lundin vill gärna avdramatisera färgningshantverket lite, för att fler ska våga prova.
– I många äldre recept kan det verka väldigt krångligt. Det är flera olika färgningsbad med olika ingredienser och textilierna ska ligga i olika länge. Men det går faktiskt att köra alla ingredienser i ett och samma bad, och bara titta till ibland och se om man gillar resultatet, säger hon.
Hon tycker att det är viktigare att man provar sig fram, tar sig tid att färga små tygbitar som prover och hela tiden anteckna vad man gör så att man kan upprepa något som blir bra. Att testa är det viktigaste – inte minst för att samma färgbad kan ge helt olika resultat beroende på material, vilken temperatur färgbadet har och om vätskan är sur eller basisk.
– Sedan har olika färgämnen olika bra hållfasthet. Det kan vara bra att testa det genom att låta infärgade prover ligga i ett fönster ett tag och sedan jämföra före och efter. Man får välja vilka ingredienser man färgar med beroende på vad man ska ha resultatet till. Ett pennfodral behöver kanske aldrig någonsin tvättas, då gör det förmodligen inget att färgen inte sitter så länge.
Hela växten
Man kan färga textilier med väldigt många olika växter och olika delar av växterna – blad, bark, grenar, skal. Ibland är det en poäng att kombinera flera olika ingredienser eftersom en typ av blad kanske ger mycket färg, men dålig hållfasthet och ett annat tvärtom. Lina Sofia Lundin avråder främst från att ge sig på giftiga växter, eftersom man i så fall måste veta hur de ska hanteras.
– Det är därför det är så bra att utgå från köket, för det är ju säkra ingredienser. Sedan är det också tacksamt att utgå från komposten så här års, när det inte växer så mycket i naturen. Öva med kompostmaterialet så är du varm i kläderna när växtsäsongen börjar.
Lina Sofias färgningstips
- Utgå från mat du vet färgar av sig. Vilka fläckar har du svårt att få bort från kläder? Börja där!
- Välj textilier av naturfibrer (till exempel bomull, ull, siden, hampa, lin) och tvätta allt med en mild tvål innan du färgar.
- Skriv alltid ned exakt vad du gör, man glömmer snabbt.
- Djurfibrer färgas in lättast i sura förhållanden, och växtfibrer i basiska. Mät pH-värdet med lackmuspapper och justera med vinäger om du vill ha ett surt färgbad och björkaska för ett basiskt.
- Hetta gärna upp vattnet med dina ingredienser i så att färgämnena frigörs. Sedan kan badet svalna lite innan textilierna läggs i, och få kallna helt innan du tar upp dem.
- Testfärga först, så att du inte förstör stora tygstycken. Att köpa gamla bomullslakan på loppis är perfekt, de är lite slitna och tar upp färg bra och ger dessutom flera meter tyg.
- Om du färgar kläder, tänk på att de kan vara ihopsydda med polyestertråd (som inte tar upp färgen).
- När växtsäsongen drar igång, kom ihåg att följa allemansrätten. Plocka aldrig mer än en tredjedel av beståndet, och fråga markägaren vid behov. Torka eller frys sådant som blir över, så kan du färga även nästa vinter.
Du behöver
- Kokplatta
- Rostfria kärl. Det funkar också med kopparkittlar, järngrytor och aluminiumkärl, de fixerar också färgen (men kan påverka resultatet).
- Slev eller pinne att röra med.
- Textilier av naturfibrer (från växt- eller djurriket).
- Handskar och oömma kläder.
- Våg att mäta upp ingredienser med.
- Sil.
- Termometer.
- Lackmuspapper (pH).
- Papper och penna för anteckningar, frystejp att märka upp tygprover med.
Lina Sofia Lundin
Ålder: 32 år.
Familj: Föräldrar, syskon och katt.
Yrke: Textilkonstnär.
Bor: Falun.
Aktuell med: Den utökade nyutgåvan av boken "Naturlig färgning", samt en sommarkurs hos Handarbetets vänner. Jobbar även i ett miljonprogramsprojekt för Statens konstråd.
