Prunkande trädgård i Viskadalen

ANNONS
|

Vi har pratats vid många gånger den här våren, Gunnar Kry och jag. Vi ville hitta den optimala tidpunkten att se trädgården med flest trillium i blom. Men i Rydal liksom i resten av Västsverige har vintern varit extra lång och seg och vi har fått vänta.

Vid en första rundvandring berättar Gunnar lite sorgset att många växter har dött det här året. De har inte gillat den torra, soliga och kylslagna vårvintern. Han pekar på en hög med oidentifierbara bruna barriga buskar på andra sidan staketet.

– Där ligger säkert ett fyrtiotal och mer lär det bli. Du ser hur enarna ser ut och det har blivit hål lite överallt i planteringarna. Nu vet jag inte heller om det är lönt att fylla på. Vi börjar bli gamla och om jag får tag på nya perenner och buskar, tar det för lång tid för dem att bli stora!

ANNONS

Jag som aldrig har sett trädgården förut lägger inte märke till det som fattas, utan ser bara hur vacker och välkomponerad den är. Ståtliga träd i fonden och välformade ansade lövfällande mindre träd och buskar längre ner i sluttningen mot huset och därtill ett överdåd av perenner, som just nu ligger i startgroparna inför den varma säsongen.

Trillium är en art som rentav kräver kyla. Den vill ha minst en frostperiod per säsong för att se så strålande fräsch ut som den gör här. I Viskadalen, där Rydal ligger, är det kalla vintrar, växtzon 3 på gränsen till 4 och det passar växten alldeles utmärkt.

De står i frodiga klungor i den del av Krys trädgård som är ett wood-land, med mycket träd och buskar och en stenbelagd gång runt en vacker damm.

Här är de höga trillium grandiflorum, med enkla blommor och de som är av samma art men som har fyllda blommor, likt rosor. En grupp rosa Gothenburg pink finns en bit bort. Det är en göteborgsk raritet, framtagen på Botaniska trädgården, av hortikulturelle intendenten Henrik Zetterlund.

Den ljust gulvita trillium albidum, är en av få trilliumarter som förutom att den är vacker också doftar härligt. När jag sticker ner näsan i blomman känner jag en behaglig doft av citrus, men i böckerna läser jag att den doftar vanilj. Det är bara att konstatera att vi uppfattar lukt på olika sätt. Den mörkt röda trillium erectum, strax bredvid, har inte en lika angenäm doft.

ANNONS

– Det brukar sägas att den doftar våt hund, skrockar Gunnar.

Gunnars trillium varierar i storlek. Allt från trettio till fyrtio centimeter höga, till pyttesmå t. pusillum, som når knappt tio centimeter över marken. Det är de små han tycker allra bäst om. Absoluta favoriter är tre tidiga sorterna, som tyvärr redan har blommat över när vi är i trädgården, t. rivale, t. hibbersonii och t. ovatum.

Trillium hör till familjen lilja och kallas ibland för den amerikanska skogsliljan. Den växer lika frekvent i nordamerikanska skogar som vitsipporna gör här hos oss. Den gillar skogsjord barr och torv. Sur förna som den som finns i skogen. Där får den också stadig tillförsel av ny näring varje år och det vill den ha också i trädgården. Kogödsel och kompost mår den utmärkt av och den vill stå i halvskugga.

Det magiska är tretalet. Varje stängel har tre gröna blad och blomman har tre kronblad. Blomman har också tre foderblad och tre plus tre ståndare runt pistillen, som i sin tur har ett tredelat inre och tre märken! I sanning ett naturens under!

Det första område Gunnar satte spaden i som 19-åring var där det nu är ett stenparti med alpiner och dvärgträd av bok, lind och lönn, som ligger alldeles vid huset. Då handlade det om två kvadratmeter och vilda arter; käringtand, kattfot, gökärt och styvmorsviol. Växter som föräldrarna hade pekat ut under söndagspromenaderna i trakten.

ANNONS

60- och 70-talen var Gunnars vilda period i trädgården. Ofta blev det tolv timmar i sträck, när han var ledig från jobbet som rörmokare, och med pannlampan på sena mörka kvällar. Han hade en bekant, Svante Andreasson, en nestor inom trädgårdsodling, som bodde i närheten. Tillsammans gjorde de långa växtexkursioner till Skåne och Danmark.

– Från de resorna fick vi hem många nya sorters trillium, minns han.

För att bygga upp trädgården, som mest bestod av morän, har han forslat in mängder av jord. Blandat i torv och kompost och flyttat stenar med handkraft. Tre dammar har han byggt och en bäck har han lett i vindlingar ner för sluttningen. Den tjänar nu som vackert blickfång och fuktighetsbevarare för buskar och perenner.

Sonja var lärare och flyttade hit från Hjo under 70-talet. Att de skulle kunna bo någon annanstans än här fanns inte i sinnevärlden. I alla fall inte i Gunnars värld. Den här trädgården var hans stora intresse.

– Jag kom en vinter på 70-talet och såg inte trädgården förrän på våren. Tror faktiskt att Gunnar var lite orolig för att jag skulle tycka att det var för mycket jobb här, säger Sonja med ett leende, när vi satt oss i trädgårdsmöbeln med kaffe och hembakt.

ANNONS

Sonja har plockat en bukett av några av de olika sorters trillium som finns i trädgården och satt i en glasvas på bordet. Senare när vi har gått, ska hon sätta ner den i den mörka och svala källaren över natten.

– Då brukar de bli fina och hålla längre. Ibland kan de stå i över en vecka, säger hon.

Egentligen är det lite lyxigt att använda trillium som snittblommor. Men härligt.

– Tror inte att det är många som skulle göra det. De anses nog vara för mycket av en raritet för det. Hos trädgårdsamatörer brukar det inte vara brukligt att plocka in blommor. De ska stå och lysa där de växer, säger Gunnar.

Vi bläddrar lite i trädgårdsböckerna för att bestämma vilka trillium vi ser i buketten och konstaterar att det inte är helt lätt att se skillnad på arterna. De kan variera i storlekarna och i blommornas utseende. Många av blommorna är som små konstverk längst inne.

Sina allra första plantor köpte Gunnar på 50-talet. I Borås i en plantträdgård som fanns då och som hette Furbäck.

– En vit trillium grandiflorum och en röd trillium erectum minns jag att det var, säger Gunnar.

ANNONS

Under vår korta promenad i trädgården har han visat sig ha ett osvikligt minne för var han köpt växterna och när det var.

Hur många arter han har vill han däremot inte säga. Sådant bryr han sig inte om. Han går mer på känslan i trädgårdsarbetet överhuvudtaget och bryr sig inte om hur det ska vara eller vad det står i böckerna.

När jag kollar står det att det finns 42 arter allt som allt och mängder av hybrider. De flesta finns i Nordamerika, en del i Asien och så i Gunnars trädgård.

Gunnar och Sonjas tomt ligger i en sluttning och kikar vi upp för backen anar vi barnkammaren mellan höga träd. Där finns drivbänkar med massor av trillium, på väg att växa upp. Varje höst tar Gunnar fröna ur frökapslarna, gräver ner en stor spann i jorden, som han skurit av botten på och sår fröna där.

På det sättet får han koll på var han sätter olika sorter. Har han inte en spann avgränsar han området med en ståltråd och några pinnar. Sedan får de små hålla till där uppe till blomningen, vilket kan ta sju till åtta år.

– Därför är det inte heller någon lönande affär för plantträdgårdarna att odla trillium. Det blir för dyrt för dem att hålla på så länge med en växt. Fortfarande finns det alldeles för få sorter att köpa och de som finns kostar orimligt mycket, konstaterar Gunnar Kry.

ANNONS
ANNONS