Dir, Disp, Dr, Fabrikör och en och annan Frk. Det är en stabil göteborgsk borgerlighet som möter en i Otto Schulz 1 600 akvarellinteriörer i Röhsska museets arkiv - de flesta avsedda för privathem och då heller inte vilka hem som helst. Mönstervåningen i Boet, Schulz inredningsaffär, omfattade herrum, salong, matsal, sängkammare, badrum, barnkammare, jungfrukammare och kök.
Otto Schulz föddes 1882 i tyska Sachsen och hamnade som färdigutbildad inredningsarkitekt i Göteborg där han fick anställning som ritare hos Selander & Söner. Tre år senare, 1910, öppnade Schulz eget. Till en början ritade han mest fartygsinredningar, men 1917 fick Schulz det prestigefyllda uppdraget att inreda Bräutigams Konditori, och 1920 öppnades Boet i hörnet Avenyn-Kristinelundsgatan, där hotell Rubinen nu ligger.
Boet var en fullsortimentsbutik på en nivå som man bara kan drömma om idag. Inredningsbutiken med sin inspirationsvåning var bara början. Den som hade råd fick hela inredningar uppritade och tillverkade på beställning. Med fördomsradarn på hittar man många bruna herrumsinredningar i nystilar bland interiörerna men också flera exempel på art deco och till och med funkismöblemang, en stil som Schulz annars avfärdade som "cykelrörsmöbler".
Men om Schulz var konservativ som inredare så levde han något mer med sin tid som möbelformgivare. Han sågade visserligen Bruno Mathssons fasta sittkurva jäms med möbeltassarna men han introducerade också ett modultänkande som var helt nytt: möbler som kunde byggas på allt efter råd och lägenhet. En låg bokhylla kunde kombineras med ytterligare en bokhylledel, ett överskåp eller en skrivklaff. En fåtöljmodul kunde bli en två- eller tresitssoffa.
Schulz tog också patent på tre tillverkningstekniker: Bosaik, en mosaikbeläggning som tålde spill; Botarsia, en mönsterteknik i trä med hjälp av mässingsstift; samt Bopoint, pärlspiksdekoration på konstläder - alla tre garanterat personliga men kanske heller ingen tillfällighet att ingen fick någon efterföljare. I dekorationsarsenalen fanns också Schulz intarsiamotiv som försåg möbeln med en sorts innehållsförteckning, där ett barskåp kunde få cocktailglas och andra servisdetaljer i träinläggningar på utsidan.
Under storhetstiden drev Schulz förutom butiken och arkitektkontoret Boet också butiken Vackrare Vardagsvara vid nuvarande Arkaden; gav ut tidskriften Boet; föreläste och grundade till och med en egen skola, Bo-studio, som utbildade elever i heminredningskonsten. Trots det är hans avtryck i historien knappt ens marginella. Och utan att veta hur många av inredningsförslagen som genomfördes är det ändå nästan obegripligt att så lite finns bevarat. Av Bräutigams inredning till exempel återstår bara fragment.
Men Otto Schulz var aldrig del av någon strömning, han var snarare ständigt i otakt med tiden.
Året före andra världskrigets utbrott upphörde tidskriften Boet och efter kriget återstod bara inredningsaffären av heminredningsimperiet. 1950 sålde Otto Schulz Boet och ägnade återstoden av sitt liv åt ett annat av sina patent: hopfällbara sängar.
