Naturen målar med grönt

ANNONS
|

Den tidiga vårens skira grönska kan kännas långt borta, men snart är den faktiskt här. Det är den tid Ann Ronnede tycker allra bäst om i sin torpträdgård, då marken doftar, jorden i land och rabatter ligger mörk och väntande. Det som blommar och knoppas här och där lyser i vårljuset – förgätmigej, kungsängslilja, tulpaner – det är så vackert att det gör ont.

– Det är spännande att gå och kika – vad har överlevt vintern? Sen tycker jag knoppar är väldigt vackra, man bara anar vad som ska komma, säger Ann.

Hönsen "väluppfostrade"

Vårfåglarna sjunger som besatta, koltrasten är i sitt esse. Ann Ronnedes höns vet att de inte kan konkurrera om skönsången, de kluckar förnöjt där de går omkring och sprätter. På dagarna är de överallt i trädgården, ibland förirrar de sig in i växthuset men Ann är genast där och föser ut dem. Helst ska de inte vara vid mårbärshäcken heller, för då krafsar de gärna upp vårlökarna.

ANNONS

– Men de är ganska väluppfostrade. Den största lyckan är faktiskt att sitta i landet och rensa med hönorna omkring sig, tycker Ann.

Bor i Hjärtum

Ann Ronnedes trädgård är belägen i det lilla samhället Hjärtum utanför Lilla Edet. Från grusvägen ser man den knappt men bakom det röda torpet breder trädgården ut sig i en uppförsbacke med en stengärsgård och träddunge som avslut. Här finns allt man kan önska sig – knastrande grusgång, en fantastisk kastanj med träbänk runtom, prunkande perennrabatter, frodiga grönsaksland, vackra fruktträd, kullerstensgata, hönshus, växthus, små sittplatser så att det alltid ska finnas skugga att vila i. Och en liten hage högst upp i björkbacken, där lånade får går och betar på somrarna. Men en sådan trädgård gör sig inte själv. Ann har slitit i ett antal år – mestadels ensam dessutom. Som tur är var hon ingen trädgårdsnovis när hon köpte huset.

Teckning bästa ämnet

Samtidigt var hon konstnärligt lagd – teckning var hennes bästa ämne i skolan. Utbildade sig gjorde hon bland annat vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, hon är både utbildad textilkonstnär och sömmerska. Större delen av yrkeslivet har hon frilansat – som konstnär och gårdsmålare, som kurslärare i akvarell och vävning, men hon har också trädgårdskurser.

ANNONS

Trädgårdsintresset har alltså följt henne sen barnsben. När hon skaffade man och barn var familjen i stort sett självförsörjande med kött, spannmål, grönsaker, potatis, frukt, bär och svamp.

– Det var verkligen ett heltidsjobb, men fantastiskt roligt! Det är en speciell känsla att kunna klara sig själv så pass bra.

Torpet dök upp

Lika roligt var det inte när hon blev ensamstående i mitten av nittiotalet. Ann Ronnede behövde snabbt hitta någonstans att bo tillsammans med barnen. Hon tittade på nybyggda, fräscha lägenheter i Lilla Edet, men det kändes helt fel. Det var helt enkelt inte hon.

– Aldrig i livet, tänkte jag. Så dök det här torpet i Hjärtum upp, och direkt jag kom hit kände jag: Detta är mitt ställe! Här kan jag greja, berättar Ann.

Huset var i ganska gott skick, men det krävdes ändå lite snickarinsatser. Förutom hantverkare fick Ann väldigt mycket hjälp av sina föräldrar. Sen var det trädgården… När hon visar bilder på hur den såg ut, tror man knappt det är samma ställe. Det ser märkligt tomt ut på fotona.

– Ja, här fanns en lång smal rabatt med en liten gräsremsa innan gruset, och det var ju väldigt opraktiskt med tanke på ogräset som spred sig åt båda håll. Några prydnadsbuskar här och där, lite runda utspridda blomsterrabatter. Jag la igen dem, ville inte ha en massa små enheter överallt, jag vill att det ska vara rejält.

ANNONS

Kompositionen viktig

Egentligen var hela tomten alldeles för stor för Ann, så hon har fått arbeta på att begränsa den. Fårhagen blev en sådan barriär. Men det första Ann tog itu med var att göra den befintliga rabatten vid huset större, och ta bort gräskanten så att den gränsade till gruset. Höstfloxen och tulpanerna som fanns där fick med åren vänner som brudslöja, astilbe, alunrot, höstanemon, rysk martorn och åbrodd. Bland annat. Som kantväxt fick det bli koreansk låg plymspirea.

– Jag försöker alltid tänka på färgkombinationer och höjd, kompositionen är viktig. Det är faktiskt lite som när man målar en tavla. Gula blommor är jag däremot inte så förtjust i, så det har jag inte många av i trädgården!

Små häckar skapar rum

Rabatten med bergenia precis nedanför kastanjen fick vara kvar, men den behövde begränsas en smula. Dessutom byggde Ann några trappsteg på väg upp mot trädgårdslanden, för där sprang hon ofta. Sedan fick rabatten sällskap av måbärshäcken precis ovanför.

Små häckar här och där skärmar av och skapar rum. I trädgårdslanden har hon satt buxbom på olika ställen, som med åren blivit små låga häckar. Det ger variation och liv, liksom små gångar av platt natursten. Lite besvär med ogräsrensning blir det förstås mellan stenarna, men det är det värt.

ANNONS

– Ogräsrensning är faktiskt som vila för mig. Det är rogivande, man behöver inte tänka och så blir det så fint efteråt!

Grönsakslanden, där Ann odlar lök, mangold, potatis och lite annat, blir trivsamma med annorlunda inslag, menar Ann. Stengångar, små häckar, stockar som ramar in, ett silverpäronträd i ett hörn med sitt hängande lövverk. Av några granslanor och lite hönsnät har hon dessutom byggt en ställning där luktärterna ska få klättra i sommar. Enkelt, men mycket vackert – även utan luktärter!

"Som att måla med växter"

– Att blanda blommor med grönsaker och örter är också väldigt fint. Där finns det många kombinationer, jag har gärna rödbetor med verbena till exempel, eller purjolök och blomstertobak. Det är som att måla med växter, och det finns inga regler, mer än att man ska tänka på att variera höjden.

Under årens lopp har Ann Ronnedes trädgård växt fram bit för bit. Det mesta har hon gjort själv, utom det allra tyngsta arbetet. Först tar idéerna form i hennes huvud, sedan har hon sin trädgårdsbok där hon skissar, antecknar, samlar urklipp och foton. Att hasta åstad är ingen bra idé när man har trädgård menar Ann, det leder ofta till onödigt arbete och besvikelser.

– Lev dig in i din trädgård, se förutsättningarna och planera först, lyder hennes råd.

ANNONS

Blir rekreation

Eftersom Ann arbetar som frilans och därmed disponerar sin tid själv, hinner hon också med sin stora trädgård på ett annat sätt än många andra med vanliga nio till fem-jobb. Visst är det hårt arbete, menar hon, men är det samtidigt ett intresse så blir trädgårdsgörat också en sorts rekreation. Det är nästan bara gräsklippningen som hon tycker är trist och plågsam.

– Sen får man inte vara för pedantisk heller. Lite kirskål och maskrosor är inte hela världen. Man kan inte kämpa emot naturen hur mycket som helst, den vinner ändå alltid i slutändan!

ANNONS