- Vi ville ha ett ljust och vitt hus och var runt och tittade på olika slags fasader. Många putsade hus var i behov av renovering. Vita träfasader var fulla av svart mögel. Till slut valde vi mexisten, säger Helene Ekenstedt och maken Håkan tillägger:
- Vi tänkte på underhållet och frågade oss hur fasaden skulle se ut efter 30 år. Här var mexistenen intressant. Den förblir vit och är underhållsfri. Investeringsmässigt är den dyrare än trä men i nivå med puts.
Arkitekten föreslog puts
Paret Ekenstedt tittade på olika nyckelfärdiga hus att resa på den tomt de köpt i Askim, men de fann inte vad det sökte. De vill ha mexisten, trots att modet sade puts och cederträ. Arkitekten som de anlitade föreslog också puts. Huset på totalt 240 kvadratmeter boyta stod klart 2001 och inte en sekund har de ångrat sitt val.
Det vita teglet, som inte är tegel och som kallas för mexisten, är kalksandsten. Tegel är lera som bränts i ugn runt tusen grader, medan kalksandstenen är en blandning av sand, kalk och vatten som härdats genom att den pressas samman under hårt tryck och i en temperatur på ett par hundra graders värme i en autoklav. Den vita stenen kom som en fräsch sommarmorgon in i den murriga mörkbruna och röda tegeltraditionen i mitten av 1960-talet.
Mexisten å sin sida är ett produktnamn från Yxhult. Från början kallades den "mexiko-sten", men den har inget med Sydamerika att göra. Varumärket "mexisten" är från Närkeslätten. Det är ett exotiskt namn som syftade på de vita funkislika byggnaderna som fanns på kontinenten.
- I Kvarntorp utanför Kumla bröts sandsten i gruvor 40 meter under jord. Andra tillverkare av kalksandsten bröt sandsten från dagbrott eller tog annan sand. Mexi var ljusast av dem alla, säger Ingvar Falkenby, marknadschef och verksam under 40 år på dåvarande Yxhult AB.
Långt över 15 000 villor per år
Tillverkningsmetoden kom till redan på 1880-talet. I början av 1900-talet tillverkades 3 miljoner sten i ett antal små halvindustriella fabriksanläggningar i Sverige. 1965 fanns tre moderna fabriker med en kapacitet på 60 miljoner sten per år. Fram till mitten av 1970-talet växte volymen i takt med bostadsbyggandet och var uppe i hundra miljoner sten per år. Det motsvarade långt över 15 000 villor per år.
Stenens popularitet visste nästan inga gränser och berodde dels på att svenskarna börjat resa charter till Sydeuropa och influerats av dess ljusa färger och arkitektur, dels på miljonprogrammet som kraftigt stimulerade småhusproduktionen. I mitten av 1980-talet minskade efterfrågan dramatiskt. Kräftgången fortsatte och tvingade till slut företaget Yxhult att upphöra med mexistentillverkningen. Några år senare gick bolaget i konkurs. Vad hände?
- Energikrisen var en klart bidragande orsak och en tillbakagång i byggkonjunkturen. Tillverkningen är energikrävande. Nedgången gällde även vanligt tegel. En annan orsak kan ha varit att marknaden blev mättad och då försvann också den exklusiva statusen. Det var inte längre ett unikt material, säger Ingvar Falkenby och fortsätter:
- Gröna vågen lyfte fram träfasader och röda stugor som det rätta. Därefter kom trenden med putsade fasader.
Bara importerad sten i dag
Familjen Ekenstedts hus är byggt av mexisten, bland det sista som tillverkades i Sverige. I dag finns endast importerad att få tag på. I Göteborg med omnejd finns åtskilliga grupphusområden byggda i mexisten. Den typiska 1960-70-talsvillan är i ett och ett halvt plan med brant takvinkel och på ena gaveln en balkong i trä - ibland kallad joddlarbalkong.
Med kalksandstenen tog arkitekterna ut svängarna, det var ett nytt material där gränserna prövades för vad som var snyggt och möjligt. Den infärgade kalksandstenen kom något senare. Med färgerna beige, brun, rosa, gul och den för Västsverige omtyckta fjällgrå, för att den påminde om granit, ställdes smaken på sin spets. Kanske var det den färgade stenen droppen som fick bägaren att rinna över och bli smakdomarnas alibi för att rata stenen och ge den töntstämpel? Eller var det dess egenskaper?
- Jag använde den aldrig, tyckte det var ett fuskmaterial man tog till för att få en vit byggnad, säger Rune Falk, tongivande arkitekt i Göteborg som föredrar rappade fasader eller vit natursten.
Underhållsfri och frostsäker
Argumentet för mexisten är att den är underhållsfri i jämförelse med trä och puts. Vidare att den är hållbar och är frostsäker, vilket inte alltid ett tegel av sämre kvalitet är.
Tidens gång kan ibland ge återupprättelse. Mexisten tillhör onekligen en byggnadsepok i svensk bygghistoria. På riksantikvarieämbetet säger Maria Sträng, antikvarie inom modernt kulturarv och byggnadsminne:
- Det är viktigt att se mexistenen i ett större sammanhang än som ett tekniskt material. Framförallt är frågan: har det angått många människor, varit en väsentlig del i deras vardag och ger upphov till berättelser? Oavsett om arkitekturen från början var en influens från Sydeuropa har den anpassats till våra villkor och det är intressant, konstaterar Maria Sträng.
Dags för renässans?
Om mexistenshus ska kulturminnesförklaras eller inte, måste någon väcka frågan, vilket ännu inte gjorts. Riksantikvarieämbetet går inte aktivt in och uppmuntrar till detta.
De flesta trender som förekommit genom tiderna brukar få renässans med nya generationer. Frågan är om vi är där nu? Bostad ringde till olika leverantörer av kalksandsten i Sverige och de svarar att försäljningen är konstant låg, runt en och en halv till två miljoner sten per år mot hundra miljoner på 1970-talet. För arkitekter är stenen iskall.
Däremot är kalksandsten en stor volymprodukt i grannlandet Finland där det säljs 60 miljoner sten per år. Många offentliga och större byggnader görs i kalksandsten. Kanske tiden för mexistensvillorna, som stämplats som den kontinentala 70-talsfunkisen, kan behöva lite mer tid på sig för att återupptäckas och för att en ny trend ska hinna väckas?
