Mästare på frön och sticklingar

ANNONS
|

Vi letar oss fram längs Brunnsvägen förbi de vanliga trädgårdarna. Stora välklippta gräsmattor med fruktträd och någon plym-spireabuske mitt på. Ordentligt och väldigt svenskt. Bertils trädgård är deras raka motsats och går just därför inte att ta miste på. Växtligheten ut mot gatan är en barriär av träd och buskar. Ett tränat öga ser att det inte är några vanliga svenska träd utan valnöt, sumpcypress, vackert blommande azaleor och rhododendron.

De skyddar effektivt mot allt ljud från den trafikerade vägen. Inne i trädgården syns inte tillstymmelse till en gräsmatta. Också det typiskt för en växtälskare av Bertils kaliber. Strax innanför grinden en lund med vilt växande gräs, tulpanträd och magnolior, bland annat en buskmagnolia, sieboldii. På gårdsplanen står träbord med mängder av plantor. De ska Bertil ha med sig på nästa växtmarknad.

ANNONS

Bertil tar emot oss och visar oss runt i trädgården. Rundvandringen tar tid, det finns så mycket växter att se på och prata om. Bertil vet inte riktigt hur många arter han har, men gissar på över tusen. Han är en mästare i att föröka. Fröerna kommer från olika trädgårdssällskap han är medlem i, Göteborgs Botaniska trädgård, trädgårdsvänner, olika resor han har gjort eller så har han köpt dem på Internet. På baksidan av huset står små krukor med rariteter han inte får plats med eller som är för känsliga att sättas ut. Han tar upp en oxalis som han har hämtat hit från Patagonien, på den tiden man kunde ta med sig växter, och visar på de röda fläckiga bladen.

– Med strängare regler, går det inte. Men det gör inget, det räcker långt att titta på dem där de växer vilt och att fotografera dem.

Sedan visar han en hjärtranunkel, Ranunculus parnassifolius.

– Jag är en samlare, vill ha alla växter, som frimärkssamlaren vill ha alla frimärken, säger han och ställer tillbaka den efter förevisningen. Men jag borde göra mig av med lite, det tar alldeles för mycket tid att sköta om allt.

För ett antal år sedan, letade han upp små kompakta och blomrika former av rosen- tibast, Daphne cneorum, i Pyrenéerna. Varje år blommar nu en sådan stickling, som han lyckades få rötter på, och den är ett kärt minne från den resan. Helst vill han ha hela världen i sin trädgård!

ANNONS

Trädgårdsintresset har han fått från sin mamma. De elva syskonen som växte upp på ett jordbruk inte långt härifrån, fick var sitt trädgårdsland att ta hand om, där de kunde odla det de ville. Bertil prövade sig fram redan då, och fastande för det som blommade vackert och som var lättodlat. Preferenser han fortfarande har kvar.

I många år arbetade han på Posten som brevbärare. Arbetstiderna med långa lediga eftermiddagar gjorde att han kunde utveckla sitt intresse.

Klimatet var en orsak till att han flyttade hit. Nedanför Kroppefjäll är det mildare än i resten av Dalsland. I Bertils trädgård är det växtzon tre. När han kom hit fanns bondpioner, 14 fruktträd och fågelbärstäd. De flesta av fruktträden har haft naturlig avgång och några hjälpte han lite på traven. Han ville ha annat.

Jordmånen var inte en odlares dröm. Men Bertil och jorden har gått varandra till mötes. Sandjorden med mycket grus ovanpå är bra för att dräneringen är fixad från början, inga växter behöver stå med vatten kring rotknölarna. De storbladiga näringskrävande perennerna däremot, gick inte alls till en början.

– De slokade direkt.

Han har prövat sig fram och upptäckt vad som fungerar. Alpinerna trivs om planteringsytorna lutar lite grand och de får sol. Gullvivor och lundvivor svämmar trädgården över av på våren. Hans absoluta favoriter primulorna trivs skapligt. Om de inte kommer från Himalaya och Kina förstås, då de kräver mer fukt och näring än vad Bertils trädgård kan erbjuda. Tanken, som han hade från början, att han skulle ha precis alla sorter har han fått ge upp.

ANNONS

– Kanske tröttnade jag lite på dem också. De är inte särskilt långlivade och man måste hela tiden föröka dem.

Med odlingsbäddar ovanpå gruset och sanden blev förutsättningarna mycket bättre också för de lite krävande växterna. Sanden och gruset undertill leder effektivt bort överskott av vatten.

– Jag började bygga upp öar av torvblock runt kanterna, så det blev mer överskådligt. Tog lite i taget. Dubbelgrävde ordentligt två spadtag ner och fyllde med kompost. Det växer bra där nu.

Bertil har varit engagerad i trädgårds-amatörerna i Bohuslän-Dal sedan 1970-talet och han har rest mycket med andra växt- intresserade genom åren. Med ett förflutet som långdistanslöpare i landslaget, har han ofta varit snabbast och klättrat högst. Han har lett de andra till de allra finaste exemplaren.

Hälsenorna satte stopp för idrotten och gjorde att blommorna tog över. Att han numera också har en pacemaker inopererad bekommer honom inte mycket. Han leder växtletarturer under sommarhalvåret i Dals Rostocks och Kroppefjälls omgivning. Dessutom hjälper han till att sköta om den fina Örtagården och planteringarna runt dammen, som finns på den plats där Brunnshotellet i Rostock låg en gång i tiden.

Den tid som blir över finns han i sin trädgård, från en bit in på förmiddagen till sen kväll. Uppe i ottan är han inte, säger han med eftertryck. Bertil är kvällsmänniska.

ANNONS

Stensatta stigar snirklar sig mellan träd och buskar. Hybridkatalpan, som tål vårt bistra klimat och blommar i juli med stora vita blommor, har sin plats. Rönnen, hans favorit på senare tid, är ett böjligt träd som klarar sig bra här snöiga vintrar. På marken under buskar och träd finns en mångfald av marktäckande växter. Julrosorna sjunger på sista versen, tulpanerna också. Förgätmigej, Dalslands landskapsblomma finns det en hel matta av. Fattas bara annat, menar Bertil, man är väl lokalpatriot! Aklejor i många olika färger och blåa, gula och vita iris.

– Ser du den vackra blå irisen där och den fina tibasten, den är vintergrön. Och det är en härligt blå färg på vårgentianan. Jag planterade flera stycken, men de försvann innan de etablerat sig. Skam den som ger sig. Nu har jag dem på flera ställen.

Krypirisen har jordstammar som ligger ovan jord. De ska riktigt bakas av solen för att blomma, berättar Bertil.

– Det finns iris som har vanliga rötter också. Rabattirisen, som gärna växer nära vatten. Den växer också vilt. Det är en lättodlad bra växt att börja med om man ska dra upp från frö. Fröna är stora och lätta att hantera och plantorna är tåliga.

ANNONS

Alpklematisen klättrar i träd och buskar. I de fall de inte hittar något stöd hänger de i stora pastellfärgade sjok mellan träden. Det gäller att de får fäste i träd som orkar bära en börda.

– På husväggen blommar blåregnet, sen kommer klätterhortensian fint men den får man passa, för den vill gärna klättra upp på väggen och sätta sugfötterna där. Jag har den ute i träden också. Vinterjasminen bredvid blommar på bar kvist hela vintern, den ser ut som forsythia men är inte lika härdig utan måste stå soligt och grusigt.

I den delen av trädgården som vetter mot skogen är det fuktigt och grönskan är intensivare och stämningen trolsk. Marken är täckt av stora blommande vita trillium albidum – vita jättetreblad – nunneört och mörkt blå iris.

Högt uppe i en hassel har Bertil sitt favoritställe. Där sitter han gärna med en kopp kaffe på soliga förmiddagar och njuter.

ANNONS