Mäktig trädgård av perenner

ANNONS
|

Astilben blommar länge med vippande plymer i olika nyanser av rött, rosa, vitt och lila och de kräver inte mycket mer än fuktig jord och sol omväxlande med halvskugga.

Vi har skjutit upp vårt besök flera gånger hos familjen Johansson - det vill säga Anna-Karin som oftast kallas Conna, hennes man Dag och deras ungdomar Albin och Hilda.

Astilben, som de har så mycket av i sin trädgård, ville inte blomma riktigt när vi tyckte att den skulle göra det. Den här våren och försommaren stannade värmen av i juni och all blomning blev försenad några veckor. Efter lite samtal och mejlande fram och tillbaka hittar vi en tid då både vi, familjen Johansson och blommorna är redo! Fast först måste Conna ha någon dag på sig efter semesterveckan att göra ordning trädgården igen.

ANNONS

Denna vackra julieftermiddag lyser de stora planteringarna framför oss. Allt ser perfekt ut.

– Tillräckligt perfekt i alla fall, säger Conna som lärt sig att sätta gränser för sin arbetskapacitet. Jobbet som läkare tar sin tid och familjen. Trädgården kan ta hur mycket tid som helst på sommarhalvåret.

Rådfrågar trädgårdsböcker

Conna är den som sitter inne med mest information när det gäller växterna även om maken är delaktig i arbetet på sitt vis. Därför är det också Conna som är vår ciceron på vår vandring i trädgården. Men först sitter vi alla på verandan och njuter en stund av kvällssolen och god fika. De olika sorters astilbe vi ser framför oss har funnits här så länge Conna känner till och det är länge eftersom hon var sju år när föräldrarna köpte huset. 1994 köpte hon och Dag huset av föräldrarna.

Den röda är en Astilbe ’Fanal, berättar hon, den ljust rosa Astilbe ’Hyacinth’och den mörkt rosa Astilbe ’Granat’.

– Helt säker kan jag inte vara eftersom plantorna är gamla och sorter kan gå ut tiden. Jag är mer intresserad av hur de ser ut och uppför sig än vad de heter. När jag behöver ta reda på namnen rådfrågar jag de gamla trädgårdsböckerna som finns inne på bordet eller ringer mamma Inga Lill, som vet det mesta efter 25 år i trädgården.

ANNONS

Både Conna och Dag är förtjusta i astilben som sannerligen har skött sig i deras trädgård.

– De ser fantastiska ut när det är så många, säger Dag.

Och Conna fortsätter:

– Vi grävde upp gångarna med astilbe i våras, eftersom plantorna hade tryckts upp ur jorden av tjälen. Sedan delade vi på dem och planterade dem tätt, tätt så att det inte skulle bli ogräs emellan och lade mull ovanpå från komposten. Och se de är fina igen!

På sensommaren kommer den absoluta favoriten. Den pyttelilla, marktäckaren Astilbe Chinenesin med helt spikraka, täta rosa-lila spiror som blir max trettio centimeter höga. De står sig långt in på senhösten och ser ut som små mörkrosa piprensare på givakt.

Klippvägg skapar skugga

Trädgården är fantastisk inte bara för astilbe utan för mycken annan växtlighet. Här finns många speciella träd som har stått i minst en mansålder. Blommande träd och buskar som korneller och japansk dvärgpil hakuro-nishiki som har ett överflöd av blommor just när vi är här. Och kvitten vars frukter kommer i oktober, och som både människor och fåglar tycker är trevliga. Just nu blommar sommaranemon, alunrot och ljusgul nejlikrot, akleja och alldeles snart kommer hostorna.

En klippvägg reser sig majestätiskt på ena sidan och skapar vandrande skugga som många växter vill ha på sommaren. Tre höga björkar har märkligt nog, fått fäste i skrevorna och strävar rakt upp utmed berget från sina minimala fästen.

ANNONS

– Vi har flera gånger fått förfrågningar från bergsklättrare som vill klättra, men sagt nej eftersom berget är för poröst och det händer att det rör sig bland stenar och mindre klippblock, säger Dag.

– Vi älskar berget och vi använder de mindre stenbumlingarna till murar. På vintern är bergväggen helt klädd med is och det ser fantastiskt ut. När isen tinar på våren vågar vi inte gå på andra sidan astilbena för då trillar stora isblock ner som ibland slår sönder växtligheten, säger Conna.

Rännilar söker sig ner från berget och ger välbehövlig fukt i trädgården. En sådan bäck avslutas i en damm, där tre stora guldfiskar simmar omkring bland grodyngel, ödlor och rosa näckrosor. Runt dammen finns kraftiga stånd av bergenia, funkia, hästkonvalj, klippstånds och iris. Gammaldags syren och ett pilträd.

Huset är från 1700-talet men påbyggt och ombyggt av Connas föräldrar och senare av Dag och Conna. Tomten är på mäktiga tiotusen kvadratmeter, men de odlar bara på cirka sextusen. Den ursprungliga trädgården anlades på fyrtiotalet av den trädgårdsintresserade Axel Jacobsson, som föddes i huset 1882 och som hade tagit över det av sina föräldrar.

– Han samarbetade med Trädgårdsföreningen i Göteborg och har planterat de flesta ovanliga buskar och träd som finns här. Bland annat en aralia som kallas för djävulens spatserkäpp därför att den som kommer nära dess sylvassa taggar riskerar att som min mamma få en avdomnad tumme en hel sommar, säger Conna.

ANNONS

Mordiskt träd

Den japanska träddödaren, Celastrus orbiculatus är en annan raritet som lyckades ta död på två gigantiska björkar för några år sedan.

– Den ena björken blev till sist alldeles ful och gul i toppen och det spred sig neråt. Den fick kapaspå grund av långsam plågsam död. Den andra som vi lät träddödaren gå upp i tog vi ner innan det blevlika illa. Då den kapades trodde vi att alla träddödargrenarna var borta, så att trädet skulle kunna fällas, men någon gren fanns kvar så björken vred sig vid kapningen och snurrade runt innan den la sig på en plats vi inte hade tänkt. Men allt gick bra till slut.

Nu får detta mordiskt intressanta träd med sina fantastiska höstfärger, nöja sig med att slingra sig runt en gammal telefonstolpe.

– Skulle den närma sig trollhasseln, det träd vi älskar mest för att det är vackert och speciellt, är jag där direkt med yxan och kapar grenen som letar sig dit, säger Conna bestämt.

Ett mycket gammalt stånd med bambu blommade och dog snöpligt.

– Vi hörde talas om att bambun hade dött för så många och trodde att vår klarat sig och att den var av annat ursprung. Men året efter de andra, såg den plötsligt ut som mogen säd och dog. Som tur är hade den svingat ut små bambubarn här och där, som vi vårdar ömt, genom att säkra upp plantor här och där, hos oss ochgrannarna.

ANNONS

Det växer som sagt så det knakar och vissa år sågar de ner rhododendronen efter blomningen med motorsåg jäms med fotknölarna eller i alla fall i knähöjd, eftersom de annars blir för stora och fula. Magnolian kapas på samma brutala sätt och kommer sig alltid tät och fin.

– När vi vill föröka rhododendron lägger vi de nedersta kvistarna mot marken med lite jord och några stenar över. Sedan är det en egen liten växt efter ett par år.

Bevara, dela plantor och plantera

Tre år efter att Conna och Dag hade köpt huset råkade Dag ut för en trafikolycka, så Conna och Dag har skaffat sig bra motordrivna redskap, delat upp sysslorna emellan sig och får ofta hjälp av mormor och Connas bror. Dag tar bort ogräs på grusgångarna med en gasoldriven brännare och klipper gräset med åkgräsklipparen. Conna ligger oftast i rabatterna och plockar ogräs när hon inte är i växthuset. Under våren när det är som mest att göra tar hon en veckas ledigt från jobbet.

– Då jobbar vi med lie, röjsåg, trimmer och elsåg. Astilberna är lätta att bryta. Flox och höstastrar segare. Dag, mamma och jag har en pågående diskussion om när på året man röjer bort döda växter. De tycker att man ska göra det på hösten medan jag tror att det är bättre för växterna att vänta till våren, så att all kraft går tillbaka i dem. Dessutom blir det vackrare här på vintern om växterna är kvar och fåglarna får ha kvar sina frön.

ANNONS

Det kan sägas att fortfarande är det våren som gäller även om Dag just idag protesterar lite.

– Det blir fruktansvärt mycket om man väntar med allt till våren, så det vore bra om vi kunde starta lite tidigare.

Numera handlar trädgårdsarbetet om att bevara det som är fint, dela beståndet och plantera mera av samma sort.

– Ett resultat av detta är att astilbe delas och utplanteras, liksomolika funkiasorter, iris, nävor,bergenior,rams, klippstånds, alunrot och geum. Och rhododendron såklart.

På senare år har Conna dessutom fått en förkärlek för pion och klematis och det införskaffas numera varje år.

– Intresset för just pionerna kommer när man börjar bli äldre har jag hört, säger hon och fnissar lite. Sedan fortsätter hon i samma andetag.

– Jag tycker att de är så vackra att det vore tillräckligt om de bara blommade en endaste dag!

De har försökt med mycket som misslyckats bland annat med fina rosenbuskar och istället har det blivit mera tåliga buskrosor, trädklättrare, marktäckareeller väggklättrare.

– Löjtnantshjärta struntar vi numera i, det får bli det tacksamma fänrikshjärtat istället.

Således inget fjäsk utan istället generös öppenhet mot alla de som verkligen vill vara i trädgården.

ANNONS

Astilbe × arendsii, Astilbe × hybrida

Saxifragaceae, stenbräckeväxter.

Namnet Astilbe kommer av grekiskans a, som kan betyda både mycket och utan, stilbe betyder glans. Arendsii efter den tyske plantskolisten Georg Arends, som förädlade många sorter i Arendsii-gruppen under 1890-talet. Här finns hybrider av många arter. Ursprungligen kom släktet från Sydostasien och Nordamerika, där de växte i bergsraviner, skogsgläntor och vid vattendrag.

De är härdiga perenner med styva stjälkar som aldrig behöver uppbindning. Jordstammarna är köttiga och ytliga. Bladen är flikiga och tandade med småblad, djupt gröna och glänsande. Blommorna är små och sitter i stora plymlika blomställningar. De finns i nyanser av vitt, rosa, rött och lila.

De tycker om en solig till halvskuggig växtplats. Näringsrik, porös och fuktighetshållande jord. Passar i woodland och vid vattendrag.

ANNONS