Först tar vi en hiss, sedan går vi en liten bit och tar en hiss till. Det är inte alldeles lätt att hitta till Madelen Bark.
Den första hissen tar oss tre våningar upp på taket till parkeringshuset. Där ligger tre loftgångshus, två med tre våningar och det tredje med fyra.
Via mobiltelefon guidar Madelen oss till rätt hiss så att vi kan åka vidare upp till hennes lägenhet.
Här inne flödar ljuset, söderväggen består av fönster med balkong längs hela lägenheten. När jag tittar ner på den lilla grusade gården mellan husen på parkeringshusets tak passerar många boende: flera småbarnsfamiljer är på väg ut med barnvagnar.
Madelens lägenhet, som hon delar med sambon Andreas Johansson, är en tvåa med öppen planlösning, kök och vardagsrum i ett med ett avskilt sovrum. En skjutdörr mot sovrummet sparar plats.
Madelen gillar den öppna planlösningen och att lägenheten har ljus och vädring från två håll.
– Vänner kan sitta vid bordet och prata med oss medan vi lagar mat. Nackdelen är att om en av oss ska titta på teve och en ska laga mat stör vi varandra, säger hon.
Under köksskåpen finns en rad med fönster som släpper in ljus på köksbänken, men som sitter så lågt att det inte är insyn från loftgången utanför. Madelen är särskilt nöjd med att ett av fönstren ovanför diskbänken är öppningsbart så det går att få genomdrag. Om somrarna kan lägenheten bli väl varm annars.
Balkongen är skyddad av huset framför, både från gatubuller och från vindar, så det går att sitta ute länge på kvällarna. Parkeringshuset under stör inte.
– Och det är bra att man får grilla på balkongen så länge man inte använder tändvätska, säger Madelen.
Hennes inredningsstil är en mild variant av industristil. Bland annat har Madelen och Andreas tagit underredet från ett Ikeabord och låtit gjuta en betongskiva till det.
Paret gillar läget på Eriksberg.
– Vi tycker det är väldigt trevligt att det är så enkelt att gå ner till vattnet. Det poppar upp nya restauranger hela tiden. Och det är så lätt att ge sig ut på en motionsrunda.
Det enda Madelen kan klaga på är att Älvsnabben till och från centrum borde gå oftare på kvällar och helger.
– Jag föll för att lägenheten ligger så annorlunda, det kändes rätt från början. Och det är bra förstalägenhet, säger hon.
Jag undrar hur den originella placeringen av lägenheterna, ovanpå ett parkeringshus, kom till. Det får sin förklaring när jag senare ringer upp Lennart Karlsson, vd för Aspelin Ramm fastigheter. Han berättar att företaget äger parkeringshuset som byggdes 2003. När det var klart började man skissa på vad som mer kunde göras med tomten. Man ville förtäta området och det behövdes fler bostäder, särskilt mindre lägenheter.
Ungefär samtidigt, 2004, kom lagen om tredimensionell fastighetsbildning som innebär att en fastighet inte behöver ligga på marken utan kan stå ovanpå en annan byggnad.
– Vi hade en idé att det skulle finnas ett utbud av lite mindre lägenheter på Norra Älvstranden. 2000 till 2010 byggdes framförallt lite större lägenheter, treor och fyror. När vi skulle bygga ovanpå parkeringshuset var vår tanke att vända oss till en lite yngre publik, säger Lennart Karlsson.
Troligen var Studio 57 den första tredimensionella fastighetsbildningen i Göteborg. Uppdraget att rita den nyskapande lösningen gick till arkitektkontoret Semrén & Månsson.
Husen i Studio 57 står på egna stommar på marken. Dels på de stolpar man ser utanför p-huset, dels på pelare genom borrade hål i parkeringsdäcket ner till marken. Om parkeringsdäcket plockades bort skulle bostadshusen kunna stå kvar som på styltor.
En senare uppförd bostadsrätt, Studio 58, som ligger framför och ovanpå parkeringshuset, är också en egen fastighet. Som namnet antyder bygger denna bostadsrätt vidare på samma idé.
Namnet på bostadsrättsföreningen Studio 57 kommer av att det är 57 lägenheter i huset och majoriteten av lägenheterna är 57 kvadratmeter stora. Dessutom är det studiolägenheter, de har öppna planlösningar, något som blivit vanligt i nybyggda bostadshus.
I ett hus bortanför Madelen bor Vania Ranjbar i likadan lägenhet men som är helt annorlunda inredd. Vania ville bo vid vattnet, men det var inte alldeles lätt att hitta en lägenhet på Norra Älvstranden. Så när Vania fick komma på förhandsvisning tog det bara 3,5 timmar innan hon skrivit kontrakt.
Vania har studerat utomlands i många år och är van vid att flytta.
– De senaste 13 åren har jag inte bott längre än två år på något ställe så jag har lärt mig rensa, säger hon.
Därför har hon inte så mycket möbler eller småprylar. De få prydnadssakerna i lägenheten är antingen minnen från någon del av hennes liv eller gåvor från vänner.
Hon har länge velat ha en hängmatta och nu har hon skaffat en.
– Men en soffa fick inte plats, så jag får klara mig utan, säger hon.
Att hon saknar tavlor eller planscher på väggarna beror på att hon nyss målat om. Men det var sparsamt dekorerat även tidigare.
– Jag har inte gått in för en stil, men jag trivs så här. Jag gillar att ha det avskalat, för jag måste ha rent omkring mig, säger hon.
