Det är en grådisig vårdag. Liksom de hundratalet andra hus som ligger i området är ilvas (som stavar sitt namn med litet i) och hennes man Carl-Fredriks trähus diskret i grått med svart tak. Hur det ska se ut har Bua Strands samfällighetsförening kommit överens om, för att bevara områdets karaktär. Alla ska också röja sina trädgårdar så att samtliga hus i sluttningen får utsikt och det är det vilda som ska dominera. Vägarna är grusade och gatubelysning är inte tillåten.
ilvas trädgård är på 1600 kvadratmeter och ligger bara cirka 70 meter från havet. Barrväxterna hukar sig upp för slänten, formade av havets vindar.
De många tallarna har stått här från början. Tillsammans med enarna bildar de naturliga rum för växter, träd och buskar. ilva bevarar också de döda enarna för växterna att klättra och klänga i.
Ursprungligen var trädgården tänkt som en spännande plats att vara på för barnen Nike och Daniel. Nu när barnen är vuxna har den blivit en plats för vuxna att vandra i.
- När vi kom hit för trettio år sen gick det inte att gå för törnrosor, slån, hagtorn och sälg. Alla vresiga saker du kan tänka dig. Då tog jag och Carl-Fredrik försiktigt ner det ena efter det andra och skapade rum under träden för växter och för barnen att leka i. Som skydd mot havet planterade jag fläder och andra svenska vilda träd. Lind, oxel, ek och lönn.
ilva kommer ursprungligen från Småland. Hon har intresset för trädgårdsodling med sig från barndomen. Pappa var bland annat lärare i folkskolans skolträdgårdar. ilva var ofta med honom på lektionerna och ute i hagarna. Hon lärde sig om växter av honom.
- Han bodde på en liten gård i Tofteryd, där det fanns fullt med enar. Därför älskar jag enar. När jag såg enarna här på tomten, förstod jag att det kunde bli häftigt att odla bland dem.
Pappan visade henne hagar med orkidéer, jungfrulin Polygala vulgaris och slåtterblomman Parnassia palustris. Den finaste blomma hon vet.
- Den har jag kämpat för att få in här i trädgården men misslyckats med ännu så länge. Slåttergubben däremot Arnica montana var min pappas favorit. Den finns här numera.
Växterna syns inte
Vid första anblicken ser det ut som vilken tomt som helst i norra Halland. Växterna syns inte, förutom ett helt berg med suckulenter och kaktus i alla skrevor. Och en stor valnöt, som för allra första gången blommar när vi är på besök.
Det är när ilva tar med oss på sin minsta tur som vi anar trädgårdens storhet. Hon är annars van vid att guida proffsiga trädgårdsälskare och då kan det ta flera timmar när alla ska fråga och ilva berätta om växterna de ser.
- Det är roligt att vandra runt med växtälskare, från till exempel föreningen trädgårdsamatörerna. Jag hälsar ju gärna på hos dem, då får jag öppna min trädgård för andra säger ilva och skärper blicken, böjer sig ned och knäpper en liljebagge.
Förutom alla växter finns här nämligen gott om sniglar och andra skadedjur. När ilva och jag pratas vid, efter vårt besök, har de ätit upp tre plantor av drottningsko, Cypripedium regine. Hon är inte glad.
Ett hav av ramslök, all löks ursprung, omgärdar den lilla bäcken som rinner naturligt genom trädgården. Här växer också vejde, den enda svenska växt som färgar tyg blått. Vi ser dagliljor och olika sorters gräs. Längs den lilla smala stigen står orkidéerna, bland annat nyckelblomster som ilva samlar på och nattviol. De finns kvar från den ursprungliga tomten. Sen ser vi Snödroppsträdet, Halesia monticola, som ilva köpt på en handelsträdgård i Råå utanför Helsingborg. Pärlrönnens vackra blommor, blir till små vita pärlor så småningom och vindruvsplantorna vindlar ut och in i enarna. I augusti blir det stora klasar med gröna och blåa druvor. Tulpanträdet har stått i 25 år och blommar inte förrän det är 30 år, ilva är förväntansfull.
- Det har en sådan vacker stam.
Apträdet å andra sidan, som står bredvid, har fått sitt namn för att det är så taggigt att ingen apa vill sitta i det.
Strax intill ser vi ginkgon, det äldsta barrträd som finns och på marken nedanför gränslöst många sorters trillium, denna spännande vackra växt där allt är tre, foderblad, blomma och blad. Kålasken är hon speciellt glad över, den ser ut som en vanlig ask men har skrynkliga blad som grönkål. I november kladdar ilva fast mistelfrön, som hon först tagit av höljet på, på pelaräppelträdets stam. Många av fröna har tagit sig och nu växer misteln i äppelträdet.
- Det är klistrigt som sjutton, säger hon och är uppenbart förtjust över att ha lyckats.
Men liksom alla trädgårdsälskare misslyckas hon ibland med sina projekt. Slåtterblomman, Parnassia palustris, och vätterosen från barndomens marker har hon ännu så länge inte fått etablerade här. Istället har hon lyckats med vild utrotningshotad klätt, Agrostimma githago.
- Jag vill gärna bevara det vilda i min trädgård. Sen kan jag inte låta bli att plantera in lite speciella växter.
Över 200 vilda växter
ilva har över 200 olika vilda svenska växter och mängder av buskar, träd och perenner därtill.
Vi böjer oss ner under tallarna, för undan grenar och hukar oss i förundran över den stolta kobrakallan. I ett annat litet rum samsas de köttätande växterna, sileshår och tätört med sina blå blommor. Sedan kommer vi till tistlarnas avdelning med bland annat kardtistel, som man förr använde till att karda ylleplädar med.
Carl-Fredrik, ilvas man, njuter också av växterna i trädgården och står för gräsklippning, klipper lärken vår och höst och bär vatten när ilva har planterat.
- Det är bara de nya som får vatten, de andra ska klara sig.
Sonen Daniel dyker upp då och då och klipper resten av träden, för den fria siktens skull.
Sedan hon blev pensionär har hon tid för sina stora intressen. ilva målar växter i olja, akvarell eller blandteknik. Vid visningar i trädgården placerar hon sina målningar bland växterna. Just nu hänger målningar från trädgården på Halmstads museum, på Vårsalongen.
Resten av tiden ägnar hon åt trädgården. Alltid med hörlurarna på och en god talbok på gång. Senast var det Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit.
- I vår ska vi resa till Istanbul, men jag vill inte gärna resa bort på sommaren, har massor att göra här.
