Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

1/16

Hemma hos Mandelmanns

Gustav och Marie Mandelmann lever ett liv som många drömmer om, med självhushåll, kafé och gårdsbutik. Paret har under 20 års tid byggt upp gården Djupadal i Skåne till allt den är i dag – och numera är den även känd från tv. Följ med till ett paradis på jorden!

När man rundar sista kröken är det som att förflyttas till Toscana med kullarna, ängarna och det vita huset med sin höga stengrund. Det var hit till gården Djupadal i skånska Rörum som Marie och Gustav kom för mer än tjugo år sedan.

Med tv-programmet "Mandelmanns gård" har familjens sätt att leva blivit många svenskars önskedröm. Samtidigt som de gärna bjuder på det har det också ökat förväntningarna. Inför sommaren 2017 infördes ett bokningssystem för dem som vill besöka gården.

– Förra sommaren hade vi upp till 480 gäster per dag, men maxgränsen går nog vid 300. Vi vill ju att de som kommer hit ska bli nöjda och glada, säger Marie.

Besökarna fascineras av de frodiga grönsakerna, tomathuset som är fyllt till bristningsgränsen och fruktträd av de mest märkliga sorter, och inser kanske inte alltid hur mycket arbete som ligger bakom.

– Men det är så här vi vill ha det, säger Gustav. "Lättskött"... jag får rynkor i pannan bara av ordet. Varför finns du människa? Jo, för att odla och äta. För blommorna, djurens och växandets skull.

En uppenbarelse

Det är uteliv som gäller på Djupadal. Ständigt utomhus och i arbete, med frösådder, fårskötsel, gödselkörning och kokalvningar.

– I fjol hade vi tre kor, i år har vi fyra. De som håller på med djur skrattar ihjäl sig, men vi tar en bit i taget, säger Gustav.

Desto fler får blir det i stället. Att se en ko kalva eller en tacka lamma är fortfarande som en uppenbarelse.

– Varje gång, säger Marie. Jag har varit med om hundratals lamningar, men varje gång är det lika starkt.

De lever sitt liv som självhushåll. För att de vill ha det så. Under mer än tjugo års tid har de lärt sig massor om odling och förädling och söker hela tiden nytt.

– Varför bor vi på landet, säger Gustav. Jo, för att det är det här livet vi vill ha. Vi provar och återupptäcker. Testar och gör om.

Gustav är en lycklig man och delar gärna med sig. Särskilt till barn som besöker gården. De får gå på upptäcktsfärder med honom till växthuset, grisarna och hönorna. Helst utan föräldrar, det blir bäst då. Så har hans egna barn vuxit upp, med en nyfikenhet som aldrig stillas. Det har gett ett genuint intresse, som bara växer.

Glömda hörn

För Mandelmanns är inte bara Marie och Gustav. Under odlingssäsongen blir två Mandelmann sex när alla fyra barnen är med och jobbar på gården. Var och en med sin specialitet. Disa, 23, sköter häckar och butik, Tora, 26, har en egen del av trädgården där hon odlar, Aaron, 28, förökar helst och Joel, 16, mjölkar korna och kör maskiner.

Dessutom finns sedan ett år Akram från Afghanistan på gården. Han håller gräset i bästa skick, klipper gångar och håller det lagom högt så att insekterna ändå känner sig hemma.

Aaron har blivit en fena på förökning med hjälp av avläggare och testar gärna olika metoder. Tora är illustratör och provar nya mönster i jorden. Hon är också den som odlar alla plantor från frö och sköter tomatväxthuset.

Livslusten och glädjen finns här, men också slitet – gården är inget ställe som går med vinst. Man blir inte rik på trädgård.

– Men vi vill visa hur vi gör. Inspirera andra och säga att det inte är så svårt. Prova själv. Jag tror att många blir glada av att se att här också finns ogräs och glömda hörn, säger Marie.

Inga regler

Hennes bästa stund är när hon får gräva och kanta sina nya grönsaksbäddar. Känslan är som starkast i början av juni när allt ska börja växa. Då går Marie i sina gångar och tänker redan på vilken form de ska ha nästa år.

– Det är som när jag målar, säger hon. Jag målar och målar över, tänker om och lägger till.

Längs med gångarna ligger sten som plockats ur rabatterna och som ska forslas bort.

– Våra gångar är superviktiga. De kan göras om varje år, det som är gång i år kan bli rabatt nästa år. Jorden är densamma.

Därför täcker de aldrig med singel eller flis. Bara med ull från de egna fåren, eftersom ullen förmultnar efter ett tag och försvinner igen.

Det finns inga gränser eller regler på Djupadal. Jo förresten, man ska förstås uppföra sig som gäst när man kommer hit. Grönsaker och frukt är till för köket och familjen. För Djupadal är fortfarande Mandelmanns gård. En familjegård för familjen. Det kan inga tv-program i världen ändra på.

Vilken är den vanligaste frågan nu då, efter en säsong i tv?

– Är dina föräldrar verkligen så där på riktigt, säger Tora. Den frågan får jag ofta. Svaret: "Jo, så är de!".

Mandelmanns tipsar

  • Gör en avläggare av blåregn

Använd en lång och ganska ung gren. Böj ned den i en avlång kruka, typ balkonglåda. Grenen ska få plats i lådan, men yttersta spetsen får sticka ut. Skrapa med nagel på undersidan så att en bit av barken repas. Fyll lådan med sand eller lätt jord och lägg på en tyngd. Se till att jorden hålls fuktig. Glöm bort över sommaren och när den rotat sig klipps avläggaren av från moderplantan.

  • Täckodla

Använd gräsklipp till att täcka potatis i kallbänk eller känsliga medelhavsväxter. Lägg rejält med gräsklipp, gärna tio centimeter, om du inte har så näringsrik jord. Gräset skapar värme och ger näring. Alternativ till gräs är att täcka med klipp från vilda växter som nässla, mjölkört och röllika.

Källa: "Självhushållning på Djupadal" av Marie och Gustav Mandelmann (Bonnier Fakta)

Mest läst