Trädgården ligger tre kilometer från havet fågelvägen och vi anar sältan i luften.
– Ja och västanvinden är inte att leka med, den går ganska hårt åt barrväxterna, konstaterar Åke när vi tittar ut över trädgården.
Nedanför huset mot vägen står en cotoneaster. Den delen av växten som vetter åt det här hållet är fin, den andra sidan mot väster är inte lika vacker, berättar Åke. Men de extra smala idegranarna som Inger och Åke har planterat för att de ser ut som cypresser och ger en illusion av Medelhavsträdgård, trivs alldeles utmärkt.
Huset är omringat av Varbergs västra golfbana och golfarna stannar upp lite extra när de går förbi och tittar upp mot Bengtssons. Trädgården är välavvägd och fylld med många speciella växter. Ett av träden, Nothofagus ’Antarctica’, sydboken, eller kanelbjörken som norrmännen säger, ger en härlig doft av just kanel på morgnarna när Inger kommer ut.
– Den ville jag absolut ha för att jag tyckte att den hade en sådan häftig stam, medan Åke bara såg en pinne, som han inte trodde skulle kunna bli något. Då fick jag använda hela min övertalningsförmåga, men nu är trädet hur fint som helst! Eller hur?
Åke håller med. Inger hade absolut rätt den gången.
Skriver upp allt de köper
Det är mitten av juni och den vita klematisen ’Gladys Picard’ blommar liksom den vackra fyllda ’Multie Blue’ och clematis intregrefolia ’Alionushka’ med sina rosa skira strutformade blommor. Praktbinkan, den söta, lyser blå i rabatten. Framför oss står en läcker guldalm en Ulmus x hollandica ’Wredei’, som Åke har tuktat lite bryskt så att den har fått en pelarform. Här finns japansk hängkatsura, en japansk lärk och lönnar, acer palmatum av olika slag, som med sina rödfärgade blad lyser som små utropstecken i trädgården.
Inger har en tjock bok inne i huset, där hon noggrant skriver upp varje växt de köper och där hon slår upp det latinska namnet när hon glömt det, vilket år de köpt växten och hur mycket den kostade. Ibland blir Inger förvånad över att vissa år blir dyrare än andra. Växterna kostar en hel del även om de inte köper där de är som dyrast.
Boken är bra att ha vid sådana här tillfällen och när de har sina många trädgårdsbesökare. Varje säsong kommer många trädgårdsälskare hit för att njuta av deras trädgård. Då brukar Inger baka lite på morgonen, precis som hon har gjort i dag och sälja lite kaffe med dopp.
Grävde upp allt snöbärsris
Åke är född och uppväxt här. Hans pappa hade gården strax bredvid och i slutet av sextiotalet, när Inger och Åke träffades, styckades en del av tomten av till dem och de byggde sitt hus. Då fanns redan fruktträd här från en gammal trädgård, som låg här för hundra år sedan. Åkes pappa hade dessutom planterat barrträd och det var gott om snöbärsris.
– Jag och svärfar grävde upp varenda en och det fanns mycket kan jag säga. Vi var tvungna att ta bort minsta lilla rotbit annars skulle de komma upp igen. Åke tog ner granarna och tallarna, fast vi sparade några, säger Inger.
De anlade trädgården som på den tiden var lite ovanlig. Åke hade gått en kurs i trädgårdsskötsel och blivit intresserad och det satte sina spår. De minns inte att det var några större problem med att få de nyinförskaffade plantorna att växa. Jorden har alltid varit bra med lätt mulljord eftersom det är skogsmarker runt omkring.
– Vi har nästan aldrig behövt fylla på med jord, säger Inger.
Fick hjälp av golfbanan
Åren gick och deras tre döttrar växte upp. Trädgårdsintresset låg i träda under den tiden för att de hade annat att tänka på. För cirka femton år sedan när Inger och Åke gick med i föreningen Trädgårdsamatörerna började de ägna sig åt trädgården på allvar.
– Vi fick en kick av att se andras trädgårdar och blev inspirerade när vi åkte på olika växtmarknader, säger Inger.
Trädgårdsintresset sammanföll med att golfbanan anlades så de fick välbehövlig hjälp att ta bort tallarna i slänten av grävskoporna. Golfanläggarna tyckte att det var roligt att de ville göra det fint.
En bit bort ligger dammen som Åke grävde ur och som trilskades genom att bli full med alger varje år. Efter att ha gjort det mesta för att bli av med det gröna, som lade sig som ett täcke ovanpå vattenytan gav de upp. Damm utan solskydd visade sig inte vara någon hit. Ett tag planterade de till och med en hängbjörk över dammen för att den skulle få skydd. Men inget hjälpte. Numera finns i stället ett litet porlande vattenfall, med stenar med borrhål i, genom vilka vattnet flödar fram. Det är överblivet gods från Emmaboda granit i Getinge, där Åke ofta lastade sten för sin arbetsgivare.
Det går att se också i resten av trädgården på alla stengångar och utsmyckningar att ägaren har ett nära förhållande till sten.
Eget woodland
2003 köpte de en bit förvildad mark på andra sidan huset mot skogen till och började skapa sitt eget woodland. Åke röjde bort det mesta av skogen och sparade en stomme av granar, tallar och aspar. De samsas nu med inplanterad tuja, buxbom och en matta av murgröna. Han anlade en damm och en liten bäck som med hjälp av en pump rinner ner i dammen och gör vattnet rörligt. Över bäcken går en vacker japaninspirerad träbro och i dammen växer röd och vit näckros. Där växer bland annat blomvass, Butomus umbellatus, och kabbeleka, Caltha palustris. I dammen simmar guldfiskar som växt sig stora och de klarar sig året om trots de kalla vintrarna som varit de senaste åren.
Här till skillnad från i den andra dammen skuggar de höga träden vattnet så att det håller sig friskt och klart. Nu när det snart har gått tio år är det hur fint som helst. Under träden växer ormbunkar och högt gräs. Hostor i varierande gröna färger står bredvid limegrön daggkåpa och julrosor blommar med gröna blommor.
– De trivs nästan för bra, så vi får rensa bort ibland, säger Inger.
Lärt genom litteratur
Det finns blommande buskar som rhododendron, och ståtliga iris i allt från vitt till purpur. Blå nunneört och rodgersia pinnata med röda blommor och en bronsrodgersia med vackra bronsfärgade blad. Strax invid dammen jättelika parasollblad, Astilboides tabularis. De ser ut som om de väntar på att sagans Tummelisa ska hoppa upp och sätta sig tillrätta på ett av dem.
Inger och Åke har lärt sig det mesta om växter och trädgårdsanläggning genom trädgårdslitteratur, andra växtintresserade och genom att experimentera själva. Somt har funkat, annat inte. När vi har gått runt i trädgården lägger Inger märke till alla hål i hostorna.
– Det är de hemska sniglarna, de som har skal på ryggen, säger hon irriterat. De är de värsta här!
Inger och Åke åker på växtmarknader och tittar då och då in på den närliggande plantskolan i Tvååker.
– Vi ska aldrig ha något när vi kommer dit men går sällan tomhänta därifrån, säger Inger.
Njutningen viktig
De är inga experter, hävdar de båda med emfas, men har ett stort gemensamt växtintresse och de njuter båda av växternas skönhet.
– Att hålla upp en liten blomma och betrakta mönster och färgerna inuti räcker långt för mig. Eller att sitta på en bänk någonstans i trädgården med en kopp kaffe och bara vara, säger Inger.
