Nya villor, hus från förra sekelskiftet och moderna höghus med både bostads- och hyresrätter. Det kan låta rörigt, men i Hönekulla by i Mölnlycke, strax intill Rådasjön, har de olika bostadshusen smält samman i en samstämmig harmoni.
Mitt bland de nya villorna i Hönekulla by ligger ett litet rött torp och två vita äldre boningshus. I det lilla röda huset på området bodde vid förra sekelskiftet Ida Charlotta Johansdotter som gatan Ida Charlottas väg är uppkallad efter. När barnaskaran växte blev stugan för trång och hon och hennes man byggde det vita huset bredvid. De tre äldre bostadshusen blev en utgångspunkt för hela området. De första tankarna om Hönekulla by föddes nämligen när Härryda kommun utlyste en arkitekttävling om området. Kravet var att det skulle bli cirka 100 lägenheter och att resterna av den gamla byn, de tre äldre husen skulle bevaras.
– Vi kom på att i stället för att bygga höga hus runt de små husen, låta dem få moderna kompisar som bildar en bygata, berättar arkitekten Margareta Diedrichs på Sweco Arkitekter.
De vita husen är nu privatägda bostäder. Ida Charlottas ursprungliga stuga fungerar som gemensamhetslokal för området. Men frågan var hur man skulle göra en modern version av traditionella röda stugan. Lösningen blev ett hus med Falu rödfärg och sadeltak, men med avskalad form: ingen takfot, inget foder kring fönstren eller vita knutar. I stället återkommer den vita färgen i entrén och inuti carporten.
– Det är ett modernt sätt att få upp det traditionella vita, säger Margareta Diedrichs.
Hon menar att den vita färgen dessutom är ett sätt att knyta samman de olika hustyperna i bostadsområdet, trots att de har helt olika skala. Det vita i farstukvistarna återkommer i de vita fasadskivorna i de höga husen.
Ludde, 8, och Klara, 5, stojar på den lilla gatstumpen mellan de nya röda villorna. Mamma Jenny Larsson tittar till dem.
– Det är som ett modern Bullerbyn, här bor nästan bara barnfamiljer och alla barnen leker tillsammans, säger hon.
Jenny Larsson tycker de röda nybyggda villorna, fem parhus och tre fristående, är snygga.
– Att entrén är vit känns estetiskt trevligt, ingången är välkomnande, man ser tydligt var man går in, säger hon.
Inne i villan hos familjen Larsson visar Jenny runt på de 144 kvadratmetrarna. Familjen flyttade in i mitten på oktober för tre år sedan.
– Planlösningen var viktig för att vi fastnade för huset, säger Jenny.
Nere är det en öppen planlösning men med en kort vägg som avskiljer köket från vardagsrummet, altaner finns i två väderstreck.
Man lägger märke till ett horisontellt fönster som går längs hela köksbänken i köket som ger dagsljus och lite bredare arbetsyta.
– Fönstret över köksbänken är helt underbart, säger Jenny.
Uppe är det fyra nästan lika stora rum. Sovrum och allrum är öppna upp i nocken. Barnens rum har vind. En fransk balkong med glasräcke i allrummet är en elegant detalj. Badrummet har både takfönster och vanligt fönster, och högt snedtak vilket gör att det blir mycket ljust. Jennys man Karl-Johan framhåller att villan har halva energiförbrukningen mot byggnadsnormen med hjälp av fjärrvärme, frånluftsvärmeväxlare och god isolering.
– Det är väldigt tätt och välisolerat, stänger man dörrar och fönster hörs inget ljud vare sig in eller ut, säger han.
Familjen Larsson tycker att detta är en perfekt bostad för dem.
– Vi ville ha ett enkelt och praktiskt boende, nära skola och nära centrum. Vi är sociala och vill ha folk kring oss. Det har blivit en väldigt fin granngemenskap utan att det känns påträngande. Och det är fantastiskt för barnen, säger Jenny.
– Jag är otroligt nöjd, instämmer Karl-Johan.
Men den lilla gatan där familjen Larsson bor är bara den ena delen av Hönekulla by. I den andra delen hittar man de höga vita husen som klättrar uppför berget intill, med både bostadsrätter och hyresrätter i samma fastighet. De är byggda på en mycket brant norrsluttning och placerade på tvären för att inte bilda en vägg mot villorna, i stället ser man natur och himmel mellan dem.
För att det skulle fungera att bygga så i den branta sluttningen uppfann man en ny hustyp. På framsidan är det vanliga hus med en vanlig trappuppgång. Till lägenheterna mot berget på baksidan kommer man via korta loftgångar som också fungerar som extra altaner. Lägenheterna är förskjutna i förhållande till varandra för att alla ska få utsikt, så husen är kilformade om man ser dem uppifrån.
Högst upp i en bostadsrätt i ett av de vita höghusen bor Monika och Göran Nilsson, de flyttade in i februari 2014 när huset var nytt. Monika visar runt i den vackra femrummaren. Vardagsrum och kök i ett, stor köksö, väggen med arbetsytorna i köket är lite snedställd. Luftigheten i lägenheten förstärks av att Monika och Göran valt att ta bort en vägg mot ett extrarum och göra vardagsrummet större. Bredvid köket ligger ett litet tv-rum, dessutom finns ett gästrum med egen utgång till balkongen.
– Jag är speciellt nöjd med att lägenheten har en privat del som är avskild genom en skjutdörr, säger Monika.
Sovrummet har utgång till en av de två stora balkongerna, den andra balkongen går runt lägenhetens hörn. Det går att öppna upp en hel sektion av fönstren i vardagsrummet mot balkongen.
– Och på balkongen finns ett uteförråd, en plusfaktor som alla som bor här uppskattar väldigt mycket, säger Monika.
Eftersom lägenheten ligger högst upp har den en hänförande utsikt. Himlen känns överväldigande stor och Rådasjön glimmar förföriskt en bit bort.
– Det är riktigt, riktigt härligt. För oss är luft och rymd viktigt. Vi njuter väldigt mycket av sjön och de jättevackra solnedgångarna, säger Monika.
Ett tungt vägande skäl för Monika och Göran att flytta hit var att barn och barnbarn bor i närheten. När barnen växte upp bodde familjen i Påvelund och Monika och Göran flyttade sedan till en lägenhet i Sannegårdshamnen.
– Så vi har bytt vatten mot naturen och ett blänk från Rådasjön, säger Monika.
Göran påpekar att det tar två minuter ned till Mölnlycke centrum och med expressbuss tar det 20 minuter till stan.
– Vi stortrivs här, säger han.
