Uppifrån Annelie och Bengt Torbjörnssons lägenhet på sjätte våningen i punkthuset har man utsikt ända till masten på Brudaremossen i Göteborg. Nedanför ser man fyra oregelbundet utplacerade låga hus med torvtak på förråden. De bevarade gamla stenmurarna slingrar sig fram och ger en kontakt bakåt i tiden.
Östra Balltorp ligger lite söder om Mölndals centrum, väster om E6:an men på sådant avstånd att man inte märker av trafiken.
I väster sluttar skogen uppåt mot Gundefjället, naturområdet sträcker sig förbi Sisjön och ända ner till Sandsjöbacka.
I öster ligger ett litet skogsområde med vackra björkar med högar stammar.
Det växte fram
Det är lite som att bo mitt i en park tycker Annelie och Bengt. De bodde redan i området, såg de nya husen växa fram 2005-2006 och hade inte en tanke på att flytta. Däremot tyckte de att designen var fräsch och så småningom växte det fram att de ville bo där.
– Men det var bara den här lägenheten som var intressant för oss, säger Annelie.
Den ligger högst upp och det finns bara en lägenhet till på samma plan. Egentligen är den en tvåa på cirka 70 kvm med öppen planlösning. Men de har själva gjort ett rum åt Bengts 17-åriga dotter Felicia, som bor varannan vecka hos dem, så nu är lägenheten en trea. Trots det extra rummet känns lägenheten fortfarande ljus och öppen.
De stora glasytorna gör att det blir varmt på sommaren. Det är så skönt med allt ljuset, tycker de, hellre ljust än tvärtom, man kan alltid skärma av. Himlen känns stor och väldigt närvarande. Står man inte upp ser man bara himlen, skogen och något enstaka hus på höjden mittemot.
– Man sitter i soffan och ser på teve och plötsligt sitter man och tittar ut i stället för på teven, säger Bengt.
Den stora balkongen i väster på tolv kvm blir som ett extra rum på sommaren.
Prisat område
Annelie och Bengt är nöjda, både med funktion och med design.
– Lägenheten är väldigt välplanerad. Och att man satsar på att göra hyresrätter lite snyggare tycker jag är roligt, säger Annelie.
Området fick Hans Zimdalspriset när det var nybyggt 2007. Sveriges arkitekter i Västra Götaland delar ut priset vartannat år.
Juryns motivering var: ”För en både diskret och självsäker gruppering av ett punkthus och fyra radhus i en sällsynt välskräddad folkhemskostym av rationella fasadskivor, så att den omkringliggande naturen lyfts fram och är närvarande i samtliga lägenheter”.
Arkitekten Petter Lodmark, QPG Arkitekter, berättar att det började med ett uppdrag från Förbo att komma med visioner och hitta platser att utveckla i olika bostadsområden. Här på Ålegårdsgatan fanns då en överbliven plätt och en granskog som upplevdes som otrygg av dem som tog gångvägen ned till Peppareds Torg.
Först planerade man låghusen och sedan tillkom punkthuset.
– Jag tänker på det som en lykta som lyser upp och som en förmedling ned till torget, säger Petter Lodmark.
Egen förstukvist
Han tror mycket på att hålla en mänsklig skala. De halvöppna gårdarna mellan låghusen är ganska små och ger en naturlig kontakt mellan hyresgästerna.
– Det är viktigt att inte förlora de mänskliga måtten, säger Petter Lodmark.
Han har också ritat en liten förstukvist, eller utanpåliggande trappuppgång, för varje lägenhet så att man har egen zon utanför lägenheten.
– Ytan utanför huset glöms ofta bort av arkitekterna, säger han.
I planeringen hade Förbo engagerat en brukargrupp med personer som redan bodde i området. Det ledde till att placeringen av de nya husen justerades och att förråden vändes så att de inte skymde utsikten för dem som bodde mittemot.
– Det är viktigt att vid planeringen jobba med dem som redan bor i ett område. De sitter på jättemycket kunskap som vi kan ta tillvara. Som arkitekt är det annars lätt att klampa in och göra tillägg som inte förbättrar, säger Petter Lodmark.
Stilen kallar han modernt folkhem och en av ambitionerna var att blanda olika typer av lägenheter.
Yngre än tänkt
Punkthuset har hiss och ganska små tvåor och treor och var tänkt att vara kvarbohus där äldre skulle kunna bo kvar, men så har det inte blivit, de flesta som bor där är betydligt yngre.
I låghusen blandas små tvåor och stora fyror, ett hyresradhus ligger i ena änden och en etagelägenhet inspirerad av 50-talets ateljélägenheter i den andra.
I en rymlig fyra på andra våningen i ett av låghusen bor Patrik Pettersson. Familjen flyttade ut från innerstan till en villa 500 meter bort när barnen var små. Efter en separation sökte Patrik boende i närheten.
– Jag kom hit och tittade och blev förtjust, jag fastnade för rymden och takhöjden i vardagsrummet. Jag tänkte det var en tillfällig lösning men nu tror jag att jag blir kvar, säger han.
Lägenheten är välplanerad med genomgångskök och Patriks sovrum bredvid matplatsen. I den stora hallen har han en liten arbetsplats och i andra änden av lägenheten har hans två söner sina rum där de bor varannan vecka. En stor balkong i väster kompletterar.
Patrik tycker att läget är en stor fördel. Området är lugnt och pojkarna går i skola 150 meter bort och några hundra meter åt andra hållet ligger Förbovallen där de spelar fotboll med sin klubb.
Sex meters takhöjd
I en av de mest originella lägenheterna i området bor Maria Nygård och Gustav Kvarnemo.
Etagelägenheten kallas en två och en halva och har sex meter i tak som högst; kök och allrum i bottenvåningen, i andra våningen sovrum, klädkammare och på loftet en arbetsplats. Ena hörnet har fönster nästan från golv till tak. Det ger en härlig rymd, men det blir också mycket varmt på sommaren, då krävs det persienner och gardiner som skärmar av. Någon insyn att tala om är det inte trots det stora glaspartiet, en vassrugge utanför skärmar av.
Boytan är på 68 kvadrat, fullt tillräckligt, tycker Maria och Gustav.
De flyttade hit i fjol, först Gustav och sedan Maria. Han kommer från Skaraborg och hon från Närpes i finska Österbotten, de träffades när Maria studerade i Åbo och Gustav hälsade på en gammal studiekamrat som bodde där.
– Vi trivs bra här, det är lugnt och skönt och god gemenskap och vi har jättehärliga grannar, säger Maria.
De gillar att det är en slags villakänsla i lägenheten, de har en stor uteplats som de har inrett med trädäck och massor av växter. Mest är det prydnadsväxter och blommor, grönsakerna har inte lyckats så bra, men Maria tror att hon åtminstone har grönkål till julen.
