– Men egentligen var det avgörande för mig att jag kunde vara granne med himlen här, säger hon.
Det är spännande på många sätt att besöka glaskonstnären Helena Gibsons och Peter Gårdströms lägenhet på Nedre Fogelbergsgatan i Vasastan i Göteborg. Vägen dit är som att leta sig fram i en labyrint. Vi öppnar och stänger olika portar, använder ett antal koder, en lackröd trädgårdsmöbel på en illgrön gräsmatta möter oss som ett utropstecken och så tar vi oss upp sista etappen med hissen. Tomaterna på deras privata uteplats lyser välkomnande röda från en stor buske och solen flödar just denna dag över den inbjudande sittgruppen. Här sitter de gärna året om så fort solen tittar fram på dagarna eller när stjärnhimlen är klar och vacker ovanför.
Helena och Peter har varit ett par i sex år nu och bott ihop i tre av dem. Helena hade en bostadsrätt i Masthugget, Peter ett hus i Änggården. De lade ihop sina tillgångar och hamnade här.
– Du har väl inte saknat din trädgård, frågar Helena.
– Inte det minsta och jag har inte saknat huset. Det var ständigt något att fixa när jag var ledig och jag tröttnade på det. Här är allt nytt och fräscht, ingenting behöver göras och det är skönt, säger han.
När hyresrätterna gjordes om till bostadsrätter 1996 byggdes den här delen av vindsförråden om till en femrummare. Våningen var i gott skick när de kom hit, de har bara satt sitt eget sigill på den. Målat vägarna vita så att konst och möbler framträder bättre, satt dit färgklickar här och där. En knallgul och en ceriserosa vägg, ett rum fyllt med skor som har rosa väggar, kelimmatta och en knallröd stol. Helena och Peter älskar skor och de har en hel del. Nu står Peters till vänster i det nyinköpta återbruksskåpet i sko-rummet och Helenas till höger, med ett par röda cowboyboots längst ut på kanten. I en stor bastkorg ligger deras fritidsskor.
– Vi får överblick på ett annat sätt än om de står i en garderob och så är det fint. Det här var tidigare ett gästrum men vi insåg att vi inte behövde det. Min son Kalle och Peters dotter Isabelle har var sitt rum, men sover sällan där. De har sina egna boenden. Om vi har nattgäster kan de bo över i deras rum, säger Helena.
När Helena och Peter träffades upptäckte de snart att de fungerar på samma sätt när det gäller färg och form. Intresset har de båda sedan länge. Helena utövar det ju dagligen i sitt arbete som glaskonstnär. Peter är en man öppen för färg och är i vänkretsen känd för sina fräcka färggranna skjortor.
– Långt innan de blev moderna har jag gillat speciella skjortor. Jag var bland de första med Paul Smith- skjortor med blommor. Nu när många har det, hittar jag på annat i stället, säger han.
Vid en matta designad Paul Klee sammanfattar Helena hur de ser på färg.
– Som Paul Klee sa ’lär dig färgläran men skit sedan i den’, säger hon.
Det mesta är alltså stick i stäv mot vad färgläran lär ut och ändå upplevs hemmet som harmoniskt. Här samsas rosa och rött, lila och rött, cerise och gult, duvblått och rosalila utan problem.
Har ni aldrig olika idéer om hur ni ska inreda?
– Nej faktiskt inte, vi tycker nästan alltid likadant och har lätt att samarbeta. Vi är båda långsamma i våra beslut, funderar och diskuterar länge men när vi bestämt oss går det fort, säger Helena.
De flyttade in med sina respektive möbler men har bytt ut de flesta mot nya allteftersom. En del har de köpt på auktionssajter på nätet, andra på resor och åter andra i möbelaffärer.
– Som när jag var ute på en Power walk med en väninna och såg återbruksskåpet vi har som skåp för skorna i ett skyltfönster. Då hade vi ett tag diskuterat vilken typ av skåp vi skulle ha och kommit fram till ett som liknande det, säger Helena.
Köksluckorna från det stora möbelvaruhuset hade gulnat av ålder och de är nu utbytta mot likadana kritvita. Stänkskyddet ovanför spis och diskbänk är i tunt härdat glas som de låtit måla rosa på baksidan. Bänkskivan på köksön var av trä och är utbytt till ett betydligt hårdare material.
– Vi hade tänkt oss marmor men fick höra att alla fläckar sugs in. Det fick bli granit istället, säger Helena.
Nu lyser den blankpolerad och fin.
– Några av de gamla luckorna har vi behållit och vi funderar på att måla kanske två i andra färger och sätta dit, men vi har inte tänkt klart där, säger Peter.
För det stora vita matsalsbordet fanns bara en plats och det var strax utanför köket. Runt bordet står nu sjuanstolar designade av Arne Jacobsen. Eftersom det är en vindsvåning är fönstren små och djupa. Det kompenseras till en del av takfönstren som finns på några ställen. Bland annat i badrummet där de kan ligga i badkaret och titta på månen.
– Men på vintern är här mörkt trots det så vi har varit i behov av starka lampor. Vi hade många fina lampor när vi kom hit men eftersom det inte är högt till tak är det inte läge för lampor med pendel. Vi hittade till slut Bo Rydéns Sunshine. De kan lysa starkt och finns nu på tre olika ställen, säger Peter.
De är ett konstälskande par. Förutom Helenas egen glaskonst, finns flera stora oljemålningar av hennes pappa konstnären Valter Gibson. Han gick på Valands konstskola och var verksam som konstnär i Stockholm. En stor oljemålning av honom har fått bestämma mycket av färgskalan i lägenheten. Ur den har de bland annat hämtat upp den rosa färgen som finns på det härdade glaset i köket och den rosa lacken som Helenas gamla slitna Bruno Mathsson-bord har målats om med.
I en av soffhörnorna står två robusta stolar i trä och skinn designade av Mats Theselius och Ernst Billgren. De hade Peter med sig från hemmet i Änggården. De gånger Helena har fått stipendier från Konstnärsnämnden, har hon som ett minne gärna köpt andras konst för en del av pengarna. Ett exempel på det är Jonas Bohlins, Concrete chair, som står vid ingången. Gittan Jönsson, en av Helenas stora förebilder som konstnär, är här representerad med en av sina dammsugerskor. På den dammsugaren står det Anna Odell.
– Vi köpte den när debatten var som hetast om Anna Odells olika konstprojekt, tyckte att det var kul med ett tidsdokument, säger Helena.
Peter Gårdström är uppvuxen i Järnbrott och Önnered, Helena Gibson lekte som liten flicka i kvarteren runt Chalmersgatan – Götabergsgatan.
– ’Back to basic’. Det är som att komma hem igen, säger hon.
