För att ta det från början, på 20- och 30-talet bodde många arbetare i Göteborg trångt och hade det knapert. Att kunna ta semester i skärgården vara bara en avlägsen dröm, för det krävdes pengar.
Men några företagsamma kommunister tänkte: varför ska rekreation i skärgården vara bara för de rika?
1933 samlade de ihop ett 20-tal likasinnade, hyrde en båt med tändkulemotor och på väg ut till Kårholmen bildade de föreningen Arbetarna till havet. Sedan fortsatte sällskapet till Donsö och lyckades övertala fiskaren som arrenderade Kårholmen att de skulle få ta över arrendet.
Kårholmen ligger mellan Donsö, Styrsö och Vrångö och är cirka 800 meter lång och 400 meter bred.
På 30-talet var ön en kal klippa utan nämnvärd växtlighet, jorden till de bitvis prunkade trädgårdarna har hämtats från andra öar och är också resultat av många års kompostering.
Medlemmarna tältade på ön
De första åren tältade medlemmarna på ön men allteftersom ersattes tälten med små stugor.
- Min farfar byggde en stuga där borta på 18 kvadrat, säger Reine Pettersson och pekar.
- Sedan byggde min pappa den stugan du ser, den har min mamma kvar, fortsätter han.
Reine har nu ön nyaste stuga, fast det är mera ett modernt fritidshus än en stuga.
Egentligen har han i skrivande stund två stugor, den gamla står kvar intill, familjen håller på att flytta över i den nya.
När allt är klart ska den gamla rivas, det får inte finnas fler än totalt 84 stugor på ön.
Reine är alltså tredje generationen kårholmare och har som barn tillbringat alla sina somrar på ön. Hans stuga byggdes 1936 av Nils och Elsa Johansson. De var hans extrafarföräldrar, eller som han säger "träfarföräldrar".
Första huset var på 28 kvadratmeter
- Jag har haft mycket roligt hos dem - de var underbara människor, säger han.
När Nils dött så frågade Elsa varje år om Reine skulle köpa stugan.
- Jag sa nej i tio år, jag sa: "jag vill att du ska komma ut hit". Men 1994 sa hon "nu säljer jag och köper inte du så säljer jag till någon annan". Och då köpte jag.
Den gamla stugan bestod från början bara av ett rum med pentry på 28 kvadratmeter och fick senare en tillbyggd hall och blev då 35 kvadrat.
Det nya huset är på knappt 70 kvm.
- Göteborgs byggnadsnämnd har normer om 60 kvadrat för fritidshus. Här har föreningen bestämt att vi inte får ha några friggebodar så vi får istället bygga 70 kvadrat.
Huset har alla bekvämligheter, vederbörligen godkända för miljöhänsyn.
Det finns inget kommunalt avlopp utan Reine har en infiltrationsanläggning för avloppet. Toaletten är en Separett där det fasta avfallet komposteras.
Kök och allrum i ett, två små sovhytter till barnen, Sandra och Joel, och för Reine och hans fru Anette ett sovrum med underbar utsikt mot havet.
- Vi bygger så här stort och bekvämt delvis för att barnen ska kunna ta med kompisar och vilja komma med hit ut så länge som möjligt, säger Reine.
Skottkärror enda transportmedlet
I söder och väster ett stort trädäck, de stora fönstren ligger mot norr. Södersidan är relativt sluten, den vetter mot stigen från bryggan där skärgårdsbåtarna lägger till och är flitigt trafikerad av gångtrafikanter.
Det enda transportmedlet på ön är skottkärror för att skjutsa grejer i.
Man tar sig fram på gångstigar gjutna av betong, de renoveras och förbättras kontinuerligt av frivilliga krafter, i en lång tradition av solidaritet.
- Det här är ju en gammal arbetarholme, och en väldigt social ö. Och det kollektiva arbetet är en väldigt social verksamhet, då lär man också känna de andra öborna, säger Reine.
Men Kårholmens röda färg har bleknat och lite ironiskt var det i studentrevoltens år 1968 som föreningen bytte namn till Ekonomiska föreningen Kårholmen.
Sedan 1972 äger föreningen ön, den såldes av Donsö byalag i lagom tid innan Styrsö kommun gick upp i Göteborg 1974.
- Vi hade tur som fick köpa då, säger Reine.
Numera är de små stugorna värda mycket pengar, två-tre miljoner enligt Reine, och det är inte bara närstående som tar över utan också andra som "vill ha ett hus i södra skärgården".
Starka rötter bakåt
Men rötterna bakåt är fortfarande starka. Efter en promenad tvärsöver ön visar Reine vägen till Fredrik Hernborg som också tillhör de "infödda" Kårholmsborna. Hans och hustrun Lenas stuga byggdes av Fredriks morfar någon gång på 30-talet. Den bestod av pentry och allrum. Senare byggdes det till ett litet rum.
Varje utrymme togs till vara, Fredrik berättar att i det pyttelilla pentryt fanns en väggfast våningssäng som fälldes ner på kvällen och upp på morgonen.
Fortfarande har Lena och Fredrik kvar en liten gasspis, de drog inte in el förrän förra året. Även Kårholmen som helhet elektrifierades så sent som 1980. Länge fanns heller inget kommunalt vatten utan man hämtade vatten ur egna brunnar. Nu finns kommunalt vatten, på sommaren ut till stugorna, hela året i en kran vid bryggan där skärgårdsbåtarna lägger till.
Fredrik köpte huset av sin morbror för 14 år sedan och har bevarat det i originalskick, bara renoverat och rivit väggen mellan pentryt och allrummet.
Köket som är målat i blått och vitt är kompakt och välbyggt som på en båt.
Inga standarddimensioner
- Allt är specialgjort, här finns inga standarddimensioner, säger Fredrik och knackar på en skåplucka.
Lena och Fredrik har planer på att bygga ut men den ursprungliga stugan ska bevaras som ett minne, bara byggas till med sovhytter och badrum.
Men bygget ligger på is, eftersom familjen bor ett par år i Kina, Fredrik jobbar för Volvo i Peking.
Men sommaren tillbringar Lena och Fredrik och de tre barnen Emil, Clara och Gustav på Kårholmen liksom alla somrar.
- Vi reser inte på sommaren, då är vi på Kårholmen. Här är underbart när det är fint väder och för jävligt när det blåser och regnar. Men det är så nära till stan så då kan vi åka in och tvätta och sedan åka ut igen när vädret blir bättre, säger Lena.
Men när Fredrik var barn så stannade man på Kårholmen hela sommarlovet.
- Då var det många mammor som var hemmafruar och vi var ett gott gäng ungar som var här hela somrarna. Kårholmen har ju aldrig varit ett sådant land som det tog emot att åka till. Det var alltid spännande att åka ut och träffa kompisarna på nytt efter nio månader, säger han.
Också nu verkar det vara god återväxt, tredje generationen kårholmare har i sin tur skaffat barn som springer runt vilda och fria i sitt sommarparadis.
Fakta är hämtade från boken Arbetarna till havet (finns på biblioteket).
